Skadade minkar eller friska katter, vilka ska djurskyddsinspektörer lägga sin tid på?

Minkar med stora skador, minkar som lever i sin egen avföring och döda minkar. Det var vad Djurrättsalliansen nyligen upptäckte på T Kihlbom AB:s farm i Svenljunga, Västra Götaland. Men länsstyrelsen menar att farmen är välskött.

– Min uppfattning över lag är att det är en seriös farm och att den är välskött, säger Anna Rönnow, djurskyddskontrollant vid länsstyrelsen i Västra Götaland. Att det finns skadade djur på farmen kommenterar hon med följande:
– Jag kan inte svara på vad det beror på, men på sådana här stora farmer med 100 000-tals djur är sannolikheten stor att några blir sjuka och bitna, det händer alltid bland alla djurslag.

Länsstyrelsen har inte krävt att uppfödaren skulle ta åtgärder vad gäller de skadade minkarna. Man menar att farmen ”är seriös och välskött”.  När Göteborgs Fria Tidning granskar länsstyrelsens handlingar syns dock att länsstyrelsen själva upptäckt brister. Sår noterades på fem av farmerna i Västra Götaland, sterotypier på två och en av dem uppgavs inte hade några bra rutiner för att ta hand om döda djur. Enligt Rönnow finns det dock ”ingen anledning att ta åtgärder. ”

Samtidigt så har samma länsstyrelse för avsikt att förelägga oss på Göteborgs Katthjälp om åtgärdande av "brister" inom en av våra Trap Neuter Return kolonier med förvildade katter. Bristerna är att katterna är icke-hanterbara och att de isolerade kattkojor inte duger, det ska byggas en byggnad i full takhöjd. Det finns dock inget i lagstiftningen som säger att djur ska vara hanterbara och att kattkojor ska ha full takhöjd.

Det lustiga är att man i kontrollresultatet anger att:

•  kraven avseende social kontakt eller att djuren ska hållas åtskilda är uppfylld
•  katternas hull är godtagbart
•  katterna hålls tillfredsställande rena och får nödvändigt pälsvård
•  katterna hålls i en miljö som är anpassad till djurslaget,
•  katterna hålls i ett klimat som är anpassat efter varje djurs behov och till djurhållningsformen,
•  katterna ges foder som garanterar tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel,
•  katterna har fri tillgång till rent dricksvatten,
•  förvaringsutrymmen hålls tillfredsställande rena
•  katterna har ett efter sitt behov anpassat skydd mot stark värme, nederbörd, fukt, blåst och kyla
•  katternas miljö bedömdes vidare vara utan anmärkningar

Att stänga in djur i små burar i hela sitt liv för att sedan gasa ihjäl dem, och inte ge ett djur veterinärvård när huvudet är helt uppbitet är något länsstyrelsen inte har några problem med. Men att det finns föreningar som ideellt jobbar med att stabilisera kolonier med förvildade katter och ger dem ett liv som är anpassat till deras behov, utan att de förökar sig, och med skydd, mat och tillsyn, DET ska det läggas tid på!

Döda katter hittas vid flera tillfällen i Ruddalen (Göteborg), polisen bryr sig inte

Katten ovan hittades den 21 maj 2011, nedgrävd i en grop

Sofie Rehndell försöker att få klarhet i att det vid flera tillfällen har hittats döda katter i Ruddalen. En av katterna hade två buntband rund halsen. När hon anmäler upphittandet av denna, antagligen strypta, katt hos polisen får hon som svar att det inte är något polisen jobbar med. Sofie berättar för oss vad som har hänt hittills:

"Den första katten hittade jag i juli 2010 när jag var ute med min hund i Ruddalens motionsspår i Västra Frölunda. Hon var lös och sprang i väg och rullade sig i något. Jag förstod direkt att det var något dött djur eftersom hon rullade sig frenetiskt. Jag sprang dit och såg inte riktigt först vad det var för djur, då den var ganska illa åtgången. Jag såg två buntband om halsen och såg de typiska kattänderna. Det var alltså en katt som låg gömd under en lövhög. Jag ringde till polisen för att göra en anmälan medan jag stod kvar på platsen. När jag talade om att jag ville göra en polisanmälan för att jag hade hittat en katt som blivit strypt med två buntband frågade hon på polisen om jag hade ringt fel. ”Nej, jag vill göra en anmälan”, svarade jag. ”Men det är inget vi gör något åt”, svarade hon mig. Jag har för mig att jag svarade att jag inte trodde det heller, men att det var ett brott som jag ville anmäla. Hon tog alla uppgifter om var katten låg, om buntbanden och mina personuppgifter. Hon sa att jag skulle ringa kommunen för det var de som hade ansvaret att plocka upp katten. Inte ett ord om att den borde tas till en veterinär för att kolla om den var ID-märkt. Bara som att det var ett skräp som skulle plockas upp för folks trevnads skull.

Jag gick hem och ringde till GP. Jag tänkte att det var viktigt att detta kom ut så att folk i området höll sina katter inne och om någon hade sett något. Jag tänkte på det som hände i Lerum något år innan. Han som torterade och dödade 17 katter och en hund. Men GP ville inte skriva om det eftersom det kunde göra folk upprörda!

Jag tog kontakt med Linda Noring på Djurens Samarittjänst, eftersom jag har en katt som kommer från dem. Hon bad mig hämta upp katten och ta den till Blå Stjärnan för att kolla om den var chipad och för att få det dokumenterat ordentligt. Så på kvällen, dagen efter jag hittade katten, gick jag och hämtade katten. Den hade varit död ganska länge för det kröp larver och sniglar i den, och den var helt uppluckrad på den sida som den låg. Jag hade med mig ett par plastpåsar som jag la den i.

När jag kom till Blå Stjärnan tog de först mina uppgifter och vart jag hittat katten och vad som hänt med den. De verkade upprörda över händelsen. Jag frågade om de fotade katten och de svarade att det var inget de gjorde rutinmässigt med döda katter som kom in. Men när jag bad dem att göra det för den speciella händelsens skull sa de att de skulle de självklart göra. Jag fick följa med två djursjukvårdare in i ett rum. När de öppnade påsen och fick se katten och en fluglarv ryggade de två steg tillbaka och skrek till lite lätt. Visst katten luktade illa men så farligt var det inte. Jag tänkte redan då att det var konstigt att de som jobbar med sjuka djur som ibland säkert kommer in med svåra skador inte klarar några fluglarver. Det var ju inte hemma på köksbordet precis. De la plastpåsen över katten igen och körde med chip-scannern utanpå påsen. Katten var inte chippad. Så skulle de kolla öronmärkning. Det gick inte så bra eftersom de tyckte det var så obehagligt att ta i katten, trots att de hade handskar till hands. De gick iväg för att fråga en kollega om hjälp och kom tillbaka och sa att kollegan var upptagen i någon timma framöver. Jag kunde åka hem tyckte de. Så jag antog att jag kunde göra det. Jag litade ändå på att ett djursjukhus förstod allvaret i denna händelse. De hade ju också sagt att de skulle fota katten.

Jag hade även kontaktat Miranda på Göteborgs Katthjälp och kommit i kontakt med en kvinna, via Djurens Samarittjänst, som hjälpte de vilda katterna i Högsbo med kastrering och veterinärvård. Miranda ville ha fotona på katten som Blå Stjärnan skulle ha tagit så dagen efter att jag varit där med katten ringde jag dem och bad om dem. Kvinnan jag då talade med hade hört talas om katten och skulle gå och tala med någon som visste vart korten låg. Hon kom snart tillbaka och sa att de inte tagit några kort för att katten hade luktat så illa så att tjejerna höll på att spy. Jag blev mycket upprörd. (Jag hade ju tagit i katten när jag la den i påsen, utan att kunna tvätta händerna efteråt. De kunde ha både handskar och munskydd på sig och kunde tvätta sig efter). Kvinnan jag talade med sa att hon skulle gå och fota den. Hon ringde snart igen och sa att det inte gick för den var redan skickad på kremering.

Jag ringde då till den kvinna som jag fått kontakt med genom Djurens Samarittjänst. Hon berättade att hon var ganska säker på att kremeringen på Renova började först om ett par timmar och hon tyckte jag skulle kontakta Renova. Så det gjorde jag och jag sa att om de kunde hitta rätt på den katten och fota den så kunde jag betala om det blev någon extra kostand för kremeringen. På Renova sa de då att de inte kunde gå igenom alla påsar med döda djur och att de endast kunde göra det om Blå Stjärnan krävde det. Men sa han att bilen från Blå Stjärnan inte hade kommit än. Jag ringde åter till den kvinna som jag fått kontakt med genom Djurens Samarittjänst och hon blev så arg så hon ringde till Blå Stjärnan och krävde att de skulle vända bilen för att fota katten. Ett tag senare ringde blå Stjärnan och sa att katten var fotad på Blå Stjärnan och jag fick fotona strax efteråt.

Det var en lättnad för annars var det ju bara jag som hade sett buntbanden om kattens hals, eftersom djursjukvårdarna inte vågat öppna påsen så mycket så att de såg dem.

Den kvinna som jag fått kontakt med genom Djurens Samarittjänst berättade att hon hört om fler fall om döda katter i Ruddalen och i Högsbo. Men ingen hade velat polisanmäla. Det fanns en uppgift om en katt utan huvud som hittas i en väska i Ruddalens motionsspår och om en man som kastat in två katter i en bergvägg vid Marklandsgatan. Tidigare samma år stod det även i GP om två hundar som misshandlats utanför Ica på Marklandsgatan. Den ena hunden hittades ju död i Askim senare. Man misstänkte ju att det kanske kunde vara samma människa bakom dessa fall. Jag tycker det är konstigt av polisen inte sätta det i samband med de två hundarna och ta min anmälan på allvar. I hundarnas fall gick det ju dessutom tydligen bra att polisanmäla. Men det är klart hundar är ju dyrare än katter så det är väl en större egendomsförlust än några katter som det ändå finns så gott om?

Det hände inte så mycket mer med detta. Jag satte upp lappar på anslagstavlorna i hela motionsspåret om att det hittats dödade katter i området och att man gärna fick kontakta mig om man såg någon död katt eller såg något misstänkt.

Så på kvällen för 2 veckor sedan, den 21 maj 2011, ringde en kvinna mig och berättade att det låg en död katt vid lekplatsen, vid isbanan i Ruddalen. Jag och min kille åkte dit direkt för att hämta upp den och ta den till veterinären. Det var en sköldpadsfärgad katt som även den varit död ett tag. Pälsen hade börjat lossna och fåglar eller annat hade ätit på den på magen. Bredvid katten var det en grop som var full av kattussar. Bredvid gropen låg det en tuva som nog legat på gropen när katten legat i. Katten hade knappast fått plats i gropen då den inte var särskilt djup. Vi satte det direkt i samband med den strypta katten förra sommaren. Det finns ingen biltrafik där, så ingen kan ju ha råkat köra på katten och lagt den åt sidan. En katt går ju inte heller och självdör på en öppen plats och hittar man en död katt borde man inte lägga den vid en lekplats eller halvt om halvt gräva ned den vid en lekplats, om man är normalt funtad. Inte heller begraver man sin egen katt på denna gräsplan, vid en lekplats. Snarare hade någon dödat den och lagt den där, kanske för att man ska se den.

Vi tog katten till Västra Djursjukhuset, Blå Stjärnan fick jag nog av förra året. Nu fotade jag även katten själv. När jag ringde polisen tog kvinnan emot min anmälan utan protester och utan att säga att polisen inte kan göra något åt detta. Jag sa att jag trodde att någon dödat katten eftersom den låg där den låg och framför allt eftersom jag hittade en strypt katt förra året i samma område. Hon letade då efter min polisanmälan från 2010 för att notera sambandet mellan de båda anmälningarna. Men då fanns inte min anmälan från 2010. Så den kvinna jag talade med som undrade om jag ringt fel och sa att det inte är något polisen gör något åt diarieförde alltså inte min anmälan. Hon låtsades alltså om som att hon tog emot min anmälan, utan att göra det. Den kvinna jag nu talde med förstod att jag blev mycket arg. Hon tyckte inte att det var någon idé att göra en ny anmälan för händelsen 2010 men skrev med det i min nya anmälan.

I morse, den 2 juni 2011, ringde en man mig och berättade att det låg en död svart katt i Ruddalen och att han sett en död gul katt för 2-3 veckor sedan. Han verkade inte helt psykiskt frisk så jag fick inte någon bra beskrivning på var han sett katterna. Jag letade efter den svart nu ikväll, men såg inget. Efter hans samtal ringde jag polisen igen. Jag sa till dem att nu måste de ta detta på allvar för nu är det ju flera katter som legat döda i samma område. Då säger kvinnan till mig att det är inget jag kan polisanmäla utan jag får vända mig till hittegods! ”Nu får du väl ta och ge dig, det är ju ett brott mot djurskyddslagen, vet jag att jag svarade, och att ”jag får polisanmäla precis vad jag vill”. ”Tyvärr är det hittegods du får vända dig till”, sa hon igen. Jag blev riktigt arg och frågade varför det gick bara att anmäla förra veckan när jag talade med en annan då? Och jag sa att det borde ta det på större allvar med tanke på Lerumfallet och att den som börjar med djur kan gå över till att döda människor. (Själv tycker jag att det är nog så allvarligt med att döda försvarslösa individer, men om nu polisen skiter i det borde de förstå hur utvecklingen kan ske). Hon skulle då kontakta Västra Götalandspolisen medan jag väntade i luren. Snart var hon tillbaka och sa att de ville att jag gjorde en anmälan eftersom det var flera fall. Hon var då mycket trevligare helt plötsligt. Hon tog mina uppgifter, jag fick ett diarienummer och hon sa att polisen kanske skulle kontakta mig.

När vi letade efter katten i kväll såg vi att informationslapparna som vi satte upp förra sommaren och som suttit uppe hela tiden tills nu, var borta. De satt uppe för i alla fall ett par veckor sedan. Det vet vi eftersom vi går där nästan varje dag. Är det en slump att de är borta, eller är det någon som inte vill att de ska sitta där?"

Länsstyrelsens åsikt om TNR tvingar de att öka ladugårdskatternas status

Den 20 december bjöd länsstyrelsen i Västra Götaland på en kväll ”i kattens tecken”.

Enligt inbjudan som länsstyrelsen hade skickat ut skulle det bland annat lämnas information om länsstyrelsens djurskyddsarbete ”med en förhoppning om givande diskussioner”. Tyvärr så var länsstyrelsen inte alls speciellt intresserad av några ”givande diskussioner”. Istället avbröts snabbt alla försök från publiken som inte höll med om länsstyrelsens åsikter, som i grova drag utgick från att förvildade katter ska avlivas samt att Trap Neuter Return (TNR) är en dålig metodför att komma tillrätta med det stora antalet förvildade katter det idag finns i Sverige.

Den som inte är särskild upplyst om lagstiftningen kunde efter länsstyrelsens föredrag inte annat än dra slutsatsen att TNR är en olaglig metod, vilket den naturligtvis inte är. Länsstyrelsen anförde en del problem som kunde uppstå vid användning av TNR och hänvisade till att Jordbruksverket tidigare har anfört dessa problem i ett yttrande om metoden. De problem som man anser finns vid användning av TNR är i stort sätt samma problem som finns vid hållande av katter som utekatter, något som är helt lagligt.

Yttrandet från Jordbruksverket kom efter en förfrågan från oss på Göteborgs Katthjälp, där vi önskade att verket skulle ta ställning till TNR-metoden. Länsstyrelsen “glömde” nämna den mest viktiga punkten i yttrandet, nämligen att verket anser att det inte finns några lagliga hinder att jobba med TNR. Därför är det i princip helt ointressant vaden enskild djurskyddsinspektör eller länsstyrelse tycker så länge de som jobbar med metoden följer lagstiftningen.

Det är rent av olämpligt att en djurskyddsinspektör och en länsstyrelse tar så starkt ställning mot en laglig metod. Länsstyrelser ska handlägga ärenden på ett oberoende sätt vilket betyder att de inte ska styras av förutfattade åsikter. Det blir svårt att tro att deras egna åsikter inte kommer att prägla hanteringen av ärenden med förvildade katter när man känner till deras ”extrema” synpunkter i frågan.

Länsstyrelsen har enligt förvaltningslagen även en serviceskyldighet, vilket innebär att de ”skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde”. Att så inte sker är helt uppenbart då den som gör en anmälan om en hemlös katt och samtidigt nämner att katten är skygg eller förvildad enbart blir informerad om att man kan anlita en jägare som kan skjuta katten. Den som inte vill att katten ska avlivas får ingen information om t ex TNR-metoden.

Efter att presentationen var klar så konfronterades länsstyrelsen av undertecknad med en av deras egna kontrollrapporter gällande en inspektion som gjordes på en bondgård, efter att en anmälan hade kommit in om dålig katthållning. I rapporten nämns att katterna “hölls ute och söker skydd i en ladugård” och att de “fritt får föröka sig”. Länsstyrelsen konstaterar i rapporten att de inte har några “anmärkningar på djurhållningen ur djurskyddssynpunkt”.

Hur i all världen kan detta sätt att hålla katter vara helt utan anmärkningar medan TNR-metoden samtidigt inte anses uppfylla djurskyddslagens krav? Verksamhetschefen menade då att vi inte skulle gå in på enskilda ärenden, men tyvärr är detta inget enskilt ärende utan allmän praxis hos länsstyrelsen vad gäller handläggning av ärenden med ladugårdskatter. Ett svar krävdes på frågan. Svaret blev att man jobbade på att katthållarna på landsbygden även skulle få strängare bedömningar av katthållningen i framtiden … Tydligen har länsstyrelsen fram till idag ansett att hållande av ladugårdskatter inte behöver uppfylla djurskyddslagens krav!

Länsstyrelsen anser att TNR sänker kattens status, men där är jag av en helt annan åsikt. Att systematiskt, år efter år ignorera ladugårdskatternas rätt att bli behandlade efter djurskyddslagens krav samt att till allmänheten hävda att det bästa för hemlösa och skygga katter är ett skott i pannan, det om något är väl att sänka kattens status!

Länsstyrelsens häxjakt gentemot TNR-metoden har i alla fall som positiv bieffekt att de själva inte längre kan ignorera att även ladugårdskatter ska hållas enligt djurskyddslagens krav och därmed höjs katternas status, i alla fall hos tjänstemän. Med detta tror jag vi har tagit ett rejält steg framåt, det är ju trots allt djurskyddsinspektörerna som har makten (och plikten!) att visa att alla katter är lika mycket värda och att de alla ska skyddas av djurskyddslagen.

Miranda Oude Tanke
Ordförande Göteborgs Katthjälp

Återigen en artikel med massavlivning av katter.

Återigen står det att läsa i tidningen om ett stort antal katter som avlivas hos en privatperson efter ingripande från länstyrelsen. Anledningen till avlivningen av dessa katterna var som så många gånger tidigare att katterna var "för många". Enligt undersökande distriktsveterinär, som då även avlivat katter på plats så sades följande om de katter som har avlivats: "De var i förvånansvärt bra skick. Stora fina katter som haft det bra." Ingenstans står det att läsa om att det diskuterats några andra alternativ än en dödsinjektion. TNR-metoden kunde kanske gjort det fullt möjligt för katterna att leva vidare. Inte heller verkar det motsägesfullt hos dem som arbetat eller som uttalat sig om ärendet i artikeln att man avlivat katter som verkar både friska och pigga och som har det bra. Det framgår inte i artikeln om de katter som nu är kvar blivit kastrerade eller om man har för avsikt att göra det. Man behöver ju varken vara djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen eller distriktveterinär för att räkna ut att antalet katter kommer att öka rätt så snart igen om de som nu är kvar är okastrerade.

Tyvärr så ligger problematiken vad gäller dessa återkommande massavlivningarna på just katter på så många olika grunder här i Sverige.
Den största delen i problemet består ju naturligtvis i att Sverige till skillnad från så många andra länder inte har någon statlig eller kommunal djuromhändertagenade verksamhet alls. Dvs det finns inga djurhem som drivs med statliga eller kommunala medel. De djurhem som nu finns drivs i regel av eldsjälar på ideell basis där det då av naturliga skäl är oerhört begränsat både med plats och möjlighet för att kunna ta sig an de djur som behöver hjälp men naturligtvis också en oerhört begränsad ekonomi. Att vi i Sverige skryter med att vi har något av den bästa djurskyddslagen som finns hjälper ju föga då det inte gagnar de djuren den är till för. Att djurskyddslagen skall skydda djur och att man bl.a därför som privatperson bara får ha 10 st katter är ju kanske en god idé på papperet, men om man vid varje sådant tillfälle där det uppdagas att fler katter finns då avlivar katterna, hur har man då skyddat djuren? Om det i landet inte finns någon myndighet som rent praktiskt bedriver verksamhet dit man vid dessa tillfällen isf skulle kunna ta katterna till hur kan då denna djurskyddslag gagna djuren?

Ett annan stor anledning till att man gång på gång får vetenskap och läser om dessa massavlivningar av "omhändertagna" djur är att vi i Sverige har en otroligt dåligt respekt för andra varelser liv. Många är de röster som unisont hävdar att ett dött djur lider inte. Men varför har vi år 2010 då inte kommit längre i tanken och respekten för andra varelsers liv annat än att vi på något sätt vill göra gällande att vi "skyddar" djuren från livet genom att avliva dem? När all annan utveckling och tänkande går framåt med raska takt, dock ibland på ont och gott, så är det som det är ristat i sten och helt fullt acceptabelt i vårt svenska samhälle att avliva de allra flesta djur av både privatpersoner och myndigheter. Och detta då till trots att vi har en sån otroligt bra djurskyddslag.

Naturligtvis (som en beklämmande parentes) pga ovannämnda anledningar så avlivas även de allra flesta djur som då uppvisar någon som helst symptom på sjukdom eller vanvård när de då "omhändertas" av berörda myndigheter. Diagnos, behandling, vård och omsorg är tyvärr inget alternativ för sjuka och vanvårdade djur i dagens djurskydds-Sverige. Vanvårdade och misskötta djur räddas från vanvården och får dö istället.

Vad gäller de c:a 100.000 förvildade katter som finns i Sverige så är dem längst ned på listan hos de flesta berörda, både myndigheter och privatpersoner tyvärr. Många är dem som inte vill se eller ens höra talas om att dessa katter har rätten till ett liv precis som alla andra djur. Många berörda myndighetutövare sträcker sig t.o.m så långt och säger att djurskyddslagen, observera en av den bästa i sitt slag, inte gäller just för dessa katter. I mån och mycket så är det vad just de svenska myndigheterna säger och hur de agerar som sätter en nivå på hur de flesta civila ute i vårt samhälle sen väljer att göra. Om man som berörd myndighet använder sig av avlivning som en omhändertagande insats så är det ju säkert många privatpersoner som då också tycker de kan göra det med sina egna djur. Jag misstänker dessutom att många invånare i vårt avlånga land faktiskt tror att en djurskyddsmyndighet är till för just vad dessa ord står för dvs djur och skydd. Om det så vore så skulle vi ju inte behöva läsa artikel på artikel i svenska lokaltidningar om djur som hela tiden massavlivas.

Det kommer alltid att finnas människor som inte kan/vill/bryr sig om att ta hand om sina djur på ett bra och vettigt sätt, men att döda djuren som har oturen att hamna hos dessa människor hjälper ju föga.
Det är ju inte djuren som är problemet. Problemet är vår inställning och den ligger så djupt rotat i vårt samhälle och dess invånare. Men det är dags att ändra på det nu så vi slipper dessa ärenden och tidningsartiklar med (mass)avlivningar i framtiden. Vi bor i ett stort land, geografiskt, i ett relativt rikt land, ekonomiskt, så vi borde kunna erbjuda de djur som finns här ett skydd värt just ordet djurskydd. Vi måste helt enkelt göra plats för dem i vårt samhälle och i våra hjärtan. Iom att vi gör det så kommer vi även då, och inte förrän då, att kunna säga att vi har ett bra och fullgott djurskydd i vårt land.

/Efvalena

Länk till artikel som berörs i inlägget
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6420494

Länsstyrelsen begår tjänstefel på löpande band

Länsstyrelsen prackar på löpande band ansvaret för hemlösa katter på privatpersoner.
Klick på bilden för att komma till artikeln.

Idag har det skickats ut en skrivelse till länsstyrelsen angående deras uttalanden i GT om vem som har ansvar för hemlösa katter. Skrivelsen skrevs av Göteborgs Katthjälps ordförande som även är aktiv i Djurens Jurister.


I en artikel i GT från den 15 augusti 2010 som handlar om hemlösa katter lämnar Hans Borgvall i form av verksamhetsledare för veterinärenheten på Länsstyrelsen i Västra Götaland, några kommentarer.

Bland annat framförs det å Länsstyrelsens vägnar att man tar på sig ett juridiskt ansvar för de katterna man matar och enligt Borgvall finns det få som är medvetna om det. Vidare uppges det av Borgvall att katterna går ett fruktansvärt liv till mötes, ett liv med ”smittsamma sjukdomar, som kattpest och kattsnuva, inavel, parasiter, undernäring och slagsmål”.

Den infon som Borgvall lämnar om att man per definition är juridiskt ansvarig för en katt man har börjat mata är oriktigt. Det är bara en strategi länsstyrelsen medveten har bestämt sig att köra med för att slippa ta sitt ansvar och därmed gör länsstyrelsen sig skyldig till systematiskt tjänstefel genom att de inte åtar sig ärenden gällande hemlösa katter. Det är inte journalisten som har citerat Borgvall fel, vi vet att är så länsstyrelsen jobbar.

Anledningen till att länsstyrelsen anser sig kunna lägga ansvaret på den som matar är att det i propositionen om djurskyddslag mm anges att ”ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot lidande primärt åvilar varje enskild människa som har djuret i sin vård.” (prop. 1987/88:93 sid. 15). I förarbetena yttrar departementschefen även som sin mening att det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds. Dock anser departementschefen samtidigt att skyldigheterna enligt lagen inte kan sträcka sig utöver den kretsen. (Prop. 1987/88:93, s. 55)

Vi anser det som en omvänd rättsordning att en tillsynsmyndighet lägger ansvaret för katter som har kommit ur ägarens besittning på den som matar det herrelösa djuret utomhus, under en kort tid. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens intention att den enskilde ska bli ansvarig för utövning av de paragrafer länsstyrelserna har ett ansvar för blir efterlevda. Den som stöter på en hemlös katt förfogar ju inte självvalt över djuret genom avtalat övertagande av vård från djurägaren e.d.. I praktiken kan det mycket väl hända att katten påträffas en helgdag då berörd myndighet och djurskyddsinspektören inte går att nå. Även om polisen enligt lag har samma skyldigheter vad gäller att omhänderta hittekatter brukar de inte prioritera hemlösa katter särskilt högt och vägrar oftast att befatta sig med sådana ärenden överhuvudtaget, vilket betyder att man skulle lämna ett djur utan mat i ett antal dagar för att undvika att en myndighet lägger ansvaret för den hemlösa katten på den enskilde.

Att länsstyrelsens tolkning på förarbetena är felaktiga framkommer även ur ett rättsfall i Hovrätten. Enligt denna dom anses herrelösa katter som matas av någon inte vara dennas husdjur. (Hovrätten för Västra Sverige, mål B 2542-01).

Vi vill dock poängtera att även vi anser att den som matar en eller flera hemlösa katter under längre tid och utan att anmäla detta till länsstyrelsen eller polis och inte heller på något annat sätt försöker ordna ett bättre liv för katten, har blivit djurhållare i djurskyddslagens bemärkelse och därmed skyldig att se efter djuret enligt djurskyddslagens samtliga krav.

Det finns dock starkare skäl än förarbetena till att utkräva länsstyrelsens ansvar för hemlösa katter. Enligt Djurskyddslagens 32 § skall et djur som är utsatt för lidande omhändertas när det är befogat ur djurskyddsperspektiv, t ex. då ägaren inte går att nå. I sådana fall aktualiseras länsstyrelsens ansvar, som enligt djurskyddsförordningen är kontrollmyndighet, för djurskydd. Inte minst så har länsstyrelsen från och med den 1 januari 2003 har inte längre en befogenhet att omhänderta djur enligt DL 31 och 32 § §. Numera föreligger en skyldighet att gripa in i situationer som faller under nämnda lagrum.

Att klassa någon enstaka hemlös katt som olägenhet för människors hälsa och därmed föra över ansvaret till kommun eller fastighetsägare är inte heller så lyckat i juridisk mening. Med olägenhet för människors hälsa avses, enligt Miljöbalken, störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap 3 § MB). Någon enstaka hemlös katt ger inte upphov till olägenhet för människors hälsa. Man förbiser även att djur som far illa i första hand är ett djurskyddsärende som ska handläggas av antingen polis eller länsstyrelse, något som även bekräftas i propositionen till den nya tillsynslagen över hundar och katter. Regering anför i propositionen att, i den mån brister i skötseln inte orsakar problem för omgivningen, att det i sådana fall i första hand är fråga om ett djurskyddsärende. Om brister i skötseln orsakar problem också för omgivningen kan det vara fråga om både ett djurskyddsärende och ett tillsynsärende. (Prop. 2006/07:126)

Att länsstyrelsen har brist på resurser och därmed säger sig inte kunna handlägga samtliga ärenden som kommer in är en sak. Att dels med flit lägga ansvaret på den enskilde och inte intressera sig för åtgärder som till största del förhindrar de nämna smittsamma sjukdomar, inavel, parasiter, undernäring och slagsmål är något helt annat. I flera år har det försökts att få djurskyddsinspektörerna att inse att Trap Neuter Return (TNR) är den metoden som i första hand stabiliserar för att sedan minska det stora antalet förvildade och hemlösa katter.

TNR har i många länder praktiserats med goda resultat, bland annat i Norge och Alaska som har ett klimat som liknar Sveriges. Även Danmark jobbar sedan många år med TNR. Det finns många vetenskapliga studier som bekräftar att TNR:
- stabiliserar kolonier med förvildade katter för att sen med tiden minska den genom
naturlig avgång och omplacering;
- markant förbättrar katternas hälsa;
- minskar klagomålen från allmänheten.

Både den dåvarande Djurskyddsmyndigheten och Statens Jordbruksverket har i skrivelser angående TNR-metoden uttalat att det inte finns några juridiska hinder i djurskyddslagstiftningen för att TNR används i Sverige om katterna får den tillsyn, mat och skydd som lagen kräver.

Många problem som Borgvall påpekar i artikeln i GT försvinner just vid implementering av TNR, såsom smittsamma sjukdomar, inavel, undernäring och slagsmål.

Avlivning av en del av beståndet är ingen metod som förebygger lidande på något sätt. Den bara minskar beståndet tillfälligt vilket gör att det skapas bättre förutsättningar för de kvarvarande katterna (mindre konkurrens, mer mat per individ) vilket i sin tur resulterar i större överlevnadschanser för kattungarna som föds. Vetenskapliga studier på kattungar som föds hemlösa har dock visat att upp till 48 % av kattungarna yngre än 8 veckor och upp till 75 % av kattungarna yngre än sex månader dör eller försvinner. Det är där en stor del av lidandet ligger.

Länsstyrelsen bör omedelbart sluta med att på löpande band begå tjänstefel och därmed samtidigt svika djuren, samt börja läsa på om TNR metoden för att på ett modernt och effektivt sätt engagera sig för att förbättra de hemlösa katternas situation på ett långsiktigt
sätt.

Å Djurens Juristers vägnar,
Miranda Oude Tanke


Bifogas skrivelse till Statens Jordbruksverket där de vanligaste myter om TNR blir bemötta.

Att vara jourhem...

Sara nu och då....en underbar liten tjej som har fått trygghet...

Sara de första dagarna ...rädd och skygg!

Att vara jourhem är ett stort ansvar och en otrolig upplevelse...När man rehabiliterar skyggisar måste man vara utrustad med mycket kärlek o förståelse för vad individen kan tänkas gått igenom...Man börjar med att skapa dagliga rutiner så att katten kan börja känna sig trygg...när den dagen inkommit då katten byter ut rädslan mot nyfikenhet..kan man börja jobba mer med kissen tex med att börja klappa och då kan man börja med en pensel...att försiktigt börja vänja kissen och att den kan känna att det är faktiskt skönt...

Inte göra hastiga rörelser...blinka och prata med katten hela tiden medans man tömmer lådan...och sedan fyller på mat....efter detta kan man sätta sig försiktigt på golvet och prata om allt från himmel o jord och blinka, blinka hela tiden....när kissen blinkar tillbaka är man hur lycklig som helst och man ser hur musklerna slappnar av och katten lägger sig mer till rätta...upprepning upprepning är A o O....

Ett av våra jourhem, som har hand om Sara o MJ, blev tillfrågad och vi ville veta hur hon upplever det att vara jourhem...så här skriver hon:

Att vara jourhem är nog det bästa jag någonsin valt att bli. Man ger så lite men får så otroligt mycket tillbaka. Att hjälpa människor och bidra med pengar kan många tycka är självklart, men katter? " Det är ju bara en katt"...Djur har ingen makt att säga ifrån. Så de om någon borde väl få hjälp?

Jag trivs jättebra med att vara jourhem. Att få komma hem varje dag till djupt tacksamma och glada katter. Att få vara med i deras utveckling och när de börjar lita på en då växer hjärtat.

När jag nu skriver detta är MJ bredvid mig i sängen, han som var så skygg och försvarande i början...Sara går runt på golvet och väntar på att jag skall skriva klart så att jag kan leka med henne...

Det finns så många onda o egoistiska människor här i världen som låter det gå ut över oskyldiga djur. Det vi måste göra är att rädda dessa stackars katter som råkat illa ut och visa dem att det finns goda och varma människor också, som vill dem väl och ge kärlek till.

Bli jourhem om du är en riktig djurvän som kan ha all tålamod i världen just för att få katterna att må så bra som möjligt, för de om något förjänar detta.

/Lina

Miljöpartiet: Hemlösa katter är inte statens ansvar

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1988411/annorlunda-forslag-pa-miljopartiets-kongress

Varför är partistyrelsen till exempel emot de statliga katthemmen?
- Brinner man för katter som inte har nånstans att bo så är det klart att man gärna skulle vilja se staten bidra till att man kan starta fler katthem. Det är en väldigt behjärtansvärd tanke, men sen är det i vårt tycke inte statens uppgift att sköta det, säger Maria Wetterstrand.

Märkligt påstående från MP:s Wetterstrand att omhändertagande och ”förvaring” av djur inte är statens ansvar. För det första är det polismyndigheten och länsstyrelserna (både statliga inställningar) som bl. a enligt djurskyddslagen har ansvaret för omhändertagande av djur som utsätts för onödigt lidande. Enligt förarbetena och Djurskyddslagen är redan det faktum att ett djur har kommit ur ägarens besittning eller är uppenbarligen hemlös tillräckligt för att ett omhändertagande och förvaring av djuret ska ske. Det ÄR alltså statens ansvar att ta hand om hemlösa katter.

Vidare så har Sverige undertecknat Europarådets konvention om Sällskapsdjur, och enligt denna konvention är länderna – om de finner att antalet herrelösa djur utgör ett problem - skyldiga att ta de lagmässiga och administrativa åtgärder som är nödvändiga för att minska deras antal utan att orsaka dem onödig smärta, lidande och stress. Dessutom har EU parlamentet uppmanat medlemsländerna att anta en plan för omhändertagande av herrelösa djur med offentliga medel för att motarbeta förekomsten av kringdrivande och hemlösa hundar och katter.

Märkligt nog driver Sverige, som ju enligt de flesta politiker har ”världens bästa djurskyddslag”, i motsats till många andra Europeiska länder, inte ett enda statligt, eller med statliga medel drivet, djurhem.

Tydligen är även MP av den åsikten att man genom att åka snålskjuts på ideella krafter och genom att helt förlita sig på deras engagemang ska "säkerställa" djurskyddet i Sverige.

SUCK!

Share

Nu har vi tröttnat!

Vi är trötta på att staten struntar i alla vanvårdade och hemlösa djur!

Rösta på vårt förslag på http://gemensamstyrka.se/ide/vi-bygger-ett-djurhem-sjaelva så att vi kan sätta igång med kampanjen! Kostar bara ett klick! Du får rösta en gång per dygn.



Genom att bli ett fan av vår kampanjsida på Facebook kan du även tipsa dinna vänner och be dem att rösta!

Är du missnöjd med djurskyddstillsynen i ditt län?

Fräso är en av alla katter som är väldigt missnöjd med hur länsstyrelsen tar hand om djurskyddsärenden. Skulle han ha bett dem om hjälp när han såg ut som han gjorde den dagen han kom till oss hade han varit död idag. Både för att han var sjuk och skygg. Istället är han nu en glad kattkille som njuter av sitt nya liv.

Göteborgs Katthjälp håller som remissinstans för utredningen av djurskyddslagstiftningen på att samla in information om handläggning av djurskyddsärenden.

Är du missnöjd med eller tvivlar du på hur ett djurskyddsärende har handlagts av myndigheten? Hör av dig till oss på info@goteborgskatthjalp.com. Du kommer att förbli anonym i sammanställningen.

All information är av intresse, oavsett djurslag eller län!

Bygg ett eget kattskydd!

När man arbetar med TNR-metoden är det viktigt att man ordnar med bra skydd åt katterna, speciellt så här i vintertid! Om du vill bygga ett skydd själv så kommer här en enkel bygg-anvisning.

Material:
1 st plastlåda, ca 65-70 liter
1 st stenplatta eller dylik tyngd, stor nog att passa i botten på lådan
10 st 30-äggs kartonger
1 bit Reflectix/ThermoReflect, 40,5 x 63,5 cm
1 rulle aluminium folie tejp
1 rulle silvertejp
4 st 10 cm långa buntband
1 st spritpenna/markeringspenna
1 sax
1 borrmaskin/skruvdragare
1 sticksåg
sand papper för att slipa till eventuella vassa partier på lådan
måttband


Steg A
Gör öppningen för ingång till huset: Rita en 15 x 15cm kvadratisk öppning ca 15cm upp från botten på lådan, på den ena långsidan. Observera att hålet på de flesta bilderna är på kortsidan av lådan, men det är alltså bättre att placera hålet på långsidan. Detta för att katterna får bättre skydd för väder och vind genom att de kan dra sig undan in i lådan, bort från öppningen.
Borra sedan ett starthål, stort nog att rymma ett sticksågs-blad. Använd en hand-sticksåg för att såga ut öppningen.

Steg B
Lägg tyngder i botten för stabilitet: Använd en stenplatta eller något annat tungt.

Steg C
Gör luftspalt: Du behöver 10st äggkartonger med plats för 30 ägg. Lägg dessa på botten, samt mot alla fyra väggar i lådan. Skär till kartongerna vid behov, för att undvika glapp mellan dem. Använd silvertejp för att fästa kartongerna noga vid varandra samt i lådan. Det är viktigt att de hålls på plats!

Steg D
Skär bort kartongen från dörröppningen: Markera det du ska skära bort och använd sedan sax för att klippa ut ett hål för öppningen.

Steg E
Fäst äggkartongen runt öppningen: Använd silvertejp.

Steg F
Montera värmereflekterande folie: På bilderna används Reflectix, vilket inte säljs i Sverige. I Sverige finns däremot Thermoreflect, som går att beställa på http://butik.wiedland.se/
Rulla ut lite av Thermoreflect-rullen inuti lådan, för att se hur mycket som behövs. Klipp till en bit stor nog att räcka ett varv och lite till, i lådan. Tryck därefter in folien i varje hörn och gör ett överlapp på omkring 5 cm för att försäkra att det bli tätt.
Folien står nu upp en bit ur lådan. Använd en markeringspenna att dra uppifrån och ned längs med hörnena för att märka ut dem på folien.
Tag ur folien ur lådan. Klipp längs med markeringarna, men bara 10 cm uppifrån och 10 cm nedifrån på varje markering. Du kommer nu ha en oklippt yta på ca 20 cm i mitten på varje hörn-markering. De klippta delarna nedtill blir nu flärpar att vika som golv- och tak-isolering. Vid behov, klipp till en rektangel av isolering att fästa i botten och en till taket. Vik golv-delen nu (vänta med tak-delen!) och fäst med aluminiumfolie-tejp.

Steg G
Markera öppningen och klipp ut den: Tryck isoleringen mot ingångs-öppningen och märk ut öppningen med en markeringspenna. Klipp därefter ut öppningen.
Fäst isoleringen runt hålet mot lådan med silvertejp, över tejpen som håller äggkartongen runt hålet..

Steg H
Vik taket på isoleringen: Vik de fyra flärparna högst upp på isoleringen, för att bilda ett tak. Tejpa ihop med aluminiumfolie tejp.
Se till att du har tillräckligt med utrymme kvar att lägga i det övre lagret äggkartong ovanför isoleringen så att det rymms under lådans lock.

Steg I
Lägg i det övre lagret äggkartong: Lägg i äggkartonger överst i lådan. Skär till dem så att de passar ihop och tejpa sedan ihop dem med silvertejp. Lämna tillräckligt med utrymme för att locket ska passa bra ovanpå kartongerna.

Steg J
Säkra plastlocket: Sätt på locket på plastlådan och se till att det sitter bra. För att säkra locket behöver du borra hål genom kanten på locket och lådan. Använd ett ca 3mm borr och borra 8 hål, 4 stycken på varje långsida. Var försiktig så att du inte borrar i själva lådans väggar! Använda sedan buntband för att fästa locket i tunnan genom hålen du nyss borrade. För att göra det vattentätt, använd silvertejp för att täcka hålen.

Steg K
Lägg halm och eller filtar i lådan: Använd tillräckligt mycket för att fylla halva lådans volym. Katten kommer att gilla att krypa ned i halmen och kroppsvärmen kommer att återreflekteras från aluminium-isoleringen.

Vad är egentligen djurskydd? - Del 2

Just nu pågår det i uppdrag av regeringen en utredning av djurskyddslagen och ska det föreslås vilka ändringar det behövs göras till att göra djurskyddslagen bättre.

Det som jag hoppas att utredningen ska komma fram till är att det finns stora brister i just efterlevnaden av den nuvarande djurskyddslagen. T ex så stadgas det i paragraferna om omhändertagande av djur att tillsynsmyndigheten skall omhänderta djur när de har utsatts för en eller fler av punkterna som nämns i paragrafen. Lagen skärptes år 2003 så att tillsynsmyndigheterna inte längre hade en möjlighet, utan en skyldighet att omhänderta djur som bl. a. utsätts för lidande. Bakgrunden till denna skärpning är att ”det inte kan anses försvarbart att i kvalificerade fall av bristande vård underlåta att omhänderta drabbade djur.”  Skärpningen motiverades också med att det tidigare gjordes alltför optimistiska framtidsbedömningar om huruvida personer skulle sluta att upprepa sitt beteende. (Prop. 2001/02:93)

Ändå händer det dagligen att länsstyrelser väljer att inte ta beslut om omhändertagande i kvalificerade fall av bristande vård. T ex kan jag nämna 3 olika fall som har varit aktuella de sista 2 veckor:

1. En katt ramlar ner från femte våningen. Den är blodig, haltar, kan inte äta eller gå på lådan. Ägaren tar inte katten till veterinär då den anser det vara för dyrt. När fallet kommer till länsstyrelsens kännedom har katten redan varit utsatt för svåra plågor i 2 dygn. Ändå valde Lst. att inte besluta om omedelbart omhändertagande vilket resulterade i att katten blev utsatt för fortsatt plågande i ytterligare 3 dygn med Lst. kännedom. Privatpersoner fick till slut ingripa och se till att katten kom till veterinär.

2. En grupp sjuka katter som har varit föremål i ett djurskyddsärende i 7 år, med Lst. kännedom. Ägaren vägrade i alla år att ta katter till veterinär för vård. Efter 5 förelägganden togs katterna omhand förra veckan och alla förutom en avlivades, trots att 2 djurskyddsföreningar hade erbjudit sig att ta hand om katterna. En katthona med 4 ungar är i dagsläget kvar och Lst. rekommenderade att ägaren skulle ordna avskjutning av dessa.

3. En hemlös kattmamma med 5 ungar finns i Backa, Göteborg. Vid en första anmälan har Lst. inte agerat överhuvudtaget. Vid nästa anmälan åker Lst. ut och bedömer att bostadsbolaget med hjälp av ett saneringsbolag kan ta hand om katterna …?!?! Katterna finns i skrivande stund kvar utomhus, i minusgrader, iskall vind och snö.

Detta händer inte enbart i Västra Götaland men i hela Sverige, varje dag. Samtidigt skriver jordbruksdepartementet i kommittédirektiven, som är underlaget till utredningen att ”Regeringens uppfattning är att omhändertaganden används på ett ansvarsfullt sätt.”

Man kan inte annat än konstatera att det finns ett väldigt stort glapp mellan vad regeringen anser och vad som är den dagliga verkligheten.

Vad är egentligen djurskydd?

Det beror på vem du frågar.
Frågar du mig så är det att skydda (utsatta) djur från vissa människors hanterande/bemötande...ALLTID! Definitivt inte att skydda oss människor från att bemöta/hantera (utsatta) djur... ..ALDRIG!

För väldigt många människor verkar det dock vara ett fullgott alternativ att skydda dessa djuren genom att avliva dem. Vad skyddar man den från då undrar jag? Jag har räknat på den ekvationen många gånger utan att få ihop den. Att avliva en katt pga allergi, ändrade familjeförhållanden, ändrat boende osv osv...är inte acceptabelt i min värld. Man tar hand om de sina. Man ser till sin familj. Man vill dem väl. Man vill ge dem ett långt kärleksfullt liv. Man vill dem allt gott. Hur kan kommer man fram till att avlivning är det bästa för katten? No way..det är den billiga, skitiga, egoistiska vägen man väljer då och man gör det i mina ögon lätt för sig. Kom ihåg det..att man som djurägare har valmöjligheter..ALLTID! Kom inte sen och säg: Tror du det är lätt att ta ett sånt beslut? Ja, svarar jag då..du har ju tagit det, så så svårt var det ju inte. I min värld ....ALDRIG!

Även många av de myndigheter som jobbar för att tillgodose Sveriges djurskyddslag anser att avlivning är ett alternativ. Den ekvationen är om möjligt ännu mer svårräknad. Hur kan man jobba med djurskydd om man anser att avlivning är ett alternativ? Vem skyddar man då? Oss människor eller djuren? Inte direkt världens svåraste fråga! Om man nu som myndighet ska skydda djuren från vissa människors felaktiga hanterande, hur kan man då anse att om man avlivar djuren så har man skyddat dem? ALDRIG!..I mina ögon så är de idag djuren som många gånger får lida då vissa människor ej kan ta hand om dem på ett fullt acceptabelt vis. Det är inte djurskydd, det är något helt annat, nämligen brist på respekt för dem som ej själva kan föra sin egen talan...våra djur! Vi har ett bra djurskydd i Sverige på papperet, tyvärr för djuren så kan de ej läsa så de vet ej sina rättigheter och kan ej slåss för dem.

Verkligheten i dagens "djurvänliga" och "djurskyddsrika" Sverige skiljer sig markant från det djurskydd som målas upp i vår lagbok. En tandlös tiger, spel för galleriet, uttrycken och liknelserna är många vad gäller vårt djurskydd och tyvärr för djuren så är det så sant...så sant.

Lämnad att dö

http://www.kvp.se/nyheter/1.1766464/lamnad-att-do-i-skogen

Hur i helv*te kan man göra något sånt?!?!?! Må idoten dö en långsam och plågsam död!!!

Är det någon som vet det minsta lilla om det här så hör av dig till info@goteborgskatthjalp.com. Den som kan komma med info som leder till gärningsmannen kan räkna med bra tipslön!

Så j-vla trött på idiotiskt dumma kattägare!

Åter igen så har jag idag stött på en totalt söndermosad, överkörd katt (se bild) i bostadsområde som INTE alls lämpar sig för utekatt. Vad är det som får vissa människor att släppa ut sina katter i dessa områden? Enligt mig så är det ren och skär idioti! Tyvärr så verkar denna åkomma vara väl sprid bland homo sapiens och dessvärre finns det idag ingen bot/kur/piller mot idiotin..kan man hoppas på det i framtiden kanske? Om inte annat så för djurens skull!

Lägger in en artikel om mina funderingar kring detta som jag skrivit tidigare. Dessvärre så har väl inget förändrats sen dess, denn artikeln är tyvärr alltid aktuell.

Innekatt, utekatt, död katt eller ingen katt?

Frågan om huruvida katter ska vistas inomhus eller utomhus är alltid lika aktuell och lika många katter och kattägare som åsikter verkar det finnas. Vi aktiva i föreningen konfronteras i princip varje vecka med denna fråga på en mängd olika sätt.

Vi får många adoptionsanmälningar till föreningen där det står att katten som man vill adoptera ska få vistas utomhus, och hänvisar då till att det ligger i kattens natur. Låt oss då säga då att det ligger i kattens natur att vistas utomhus. Men då har vi ju en väldigt väsentlig fråga? Är alla våra boendemiljöer verkligen något en katt klarar av leva i en länge tid utefter just dess natur? Vi syftar då i första hand på om man bor nära en eller flera hårt trafikerade vägar, järnväg, mitt i ett radhusområde, i centrala stadskärnan osv. Miljöer där det finns enormt stora risker att en katt förolyckas pga att det är miljöer skapad av oss människor för just oss människor. Hundar härstammar från vargen och är också gärna utomhus för att kunna utöva sina naturliga instinkter. Släpper vi då ut våra hundar utan tillsyn mitt i stan, villaområde, i närhet av motorvägen?

Allt för ofta får vi även höra att någons "älskade" katt blivit överkörd/påkörd och så vill man då genom vår förening skaffa sig en ny katt. Likafullt så ska även denna katt vistas utomhus i samma miljö som den förra katten förolyckades i. Det har t.o.m. hänt att redan dagen efter att den tidigare katten dött har man hört av sig till oss för att man vill adoptera en ny katt. Ska man verkligen låta ytterligare en katt gå som utekatt i den miljön om nu redan en katt mist livet där? Och är det verkligen ett genomtänkt beslut? Varje vecka får förening även in efterlysningar på katter som försvunnit eller kommit bort och där det sen ofta visar sig att de blivit påkörda/överkörda i just deras närmiljö. Varje vecka mailar folk oss om att de hittat påkörda/överkörda katter och undrar vad de ska göra med dem. Kan kanske någon från föreningen komma och hämta det som återstår av katten om upphittaren talar om var den ligger? När vi säger att vi inte har den möjligheten, så undrar folk vad de då ska göra med katten.

Då de flesta katter som hittas efter vägkanten saknar både halsband och id-märkning i örat, samt att det är väldigt få människor som vet att katter kan vara chip-märkta så blir de liggande kvar… länge. (För att veta om en katt är chip-märkt så måste man ta den till en veterinär/polis som kan tänkas ha chip-läsare.) Varje vecka så plockar aktiva inom föreningen upp påkörda/överkörda katter på deras väg till och från arbete, träning och dylikt. Och vi är inte alls så där jättemånga aktiva och de katter vi hittar är ju bara en bråkdel av alla som dagligen körs ihjäl.

Om man nu är en sann djurvän och kattälskare (som man ofta benämner sig själv som) och man bor i en miljö där det finns en mängd olika faror för en utekatt. Och man kan absolut inte tänka sig att ha katten inomhus eftersom man anser att det strider mot dess natur, då finns det ju faktiskt ett ytterligare, och för oss självklart alternativ och det är att man helt enkelt inte skaffar en katt just här och nu. Då man inte kan sörja för att katten får ett långt och välmående liv så får man vänta tills den dagen kommer… om den kommer. Det tycker vi borde och torde vara det bästa beslut man kan ta ur just kattens perspektiv och därmed så självklart för alla ”kattälskare”. Det är ditt ansvar som ev. kattägare att sätta dina förväntningar, förhoppningar, önskemål etc i andra hand då man står inför beslutet att bli med katt och istället tänka på kattens möjlighet att få det bästa av livet. Och kanske att det bästa inte är hos dig. So let it be!

Så vår uppmaning är att tänka efter innan och att inte tänka så egoistiskt. Den historia som skrämt oss mest och som fick oss att skriva detta är den familj som på morgonen såg sin lilla kattunge ligga på 70-vägen ca 10 m från huset och som inte stannar för att kolla om den fortfarande är vid liv utan åker med barnen till skolan och sen själva till arbetet. Då en volontär från föreningen kommer förbi på vägen vid 14-tiden samma dag är den överkörd ytterligare ett par gånger och definitivt död. Senare på eftermiddagen när samme volontär kommer till huset för att fråga om det är deras katt hon hittat och tagit med till katthemmet så får hon svar av dem: - Vi såg att den låg där imorse men hade inte tid att stanna. Denna familj har dessutom flera katter som de inte har för avsikt att ha inomhus och de sa bokstavligen:”Vi räknar med att sånt här händer, har hänt och kommer att hända”.

Men med vilken rätt har du som människa att så nonchalant och respektlöst råda över ett djurs liv och död?

/Efvalena

Vad har djur ambulansen att dölja?

Förhoppningsvis inte mer än bara dåligt omdöme...

Igår blev vi uppmärksammade på att det på djurambulansens hemsida, utan vårt tillstånd, hade lagts ut en del av den personliga mailkontakt vi har haft med denna föreningens ordförande angående ev. delaktighet i infångning och avlivning av förvildade katter. På djurambulansens hemsida blir Göteborgs Katthjälp nu utpekat som skyldig till pajkastning, spridning av rykten utan granskning mm.

Lite bakgrund:
Sedan länge försöker vi få klarhet i var de förvildade katterna i Hisings Backa tar vägen. Vad vi hittills, efter mycket grävande och kontakt med olika kanaler, med säkerhet har kommit fram till är att saneringsbolaget Klinab AB fångar in katter i Backa i uppdrag av bostadsbolag Poseidon och att dessa katter lämnas in för avlivning hos veterinär.

Vad som fortfarande är oklart och vad vi försöker få klarhet i är t ex vilken klinik som avlivar katterna och om det finns fler parter som fångar in katterna. Ur informationen vi fått från Klinab skiner igenom att det inte enbart är de som fångar in katterna.

Vi har från flera olika kanaler som är oberoende av varandra fått tips om att djurambulansen eller någon som är aktiv i denna förening skulle vara bekant med vad som händer katterna i Backa, t.o.m. lämnat uppgifter om hur många katter som hade avlivats. Just för att vi inte ägnar oss åt pajkastning eller spridning av rykten skickades ett mail till djurambulansens ordförande med en del frågor angående ämnet. Samtidigt frågade vi källan att på nytt bekräfta det som h*n fick höra som förstahandsinformation, alltstå direkt ur djurambulanskretsen.

Därefter uppstod en mailväxling mellan Göteborgs Katthjälp och Djurambulansen, varav bara en del ligger publicerat på djurambulansens hemsida med hänvisning till att katthjälpen ägnar sig åt spridning av falska rykten.

Igår skrev vi ett inlägg på djurambulansens hemsida och kopierades in resterande mailväxling vilket inte uppskattades av djurambulansen då dessa senare plockades bort. Föreningens webmaster hade som förklaring att det naturligtvis (!) var han som valde vilket material som skall publiceras! Idag kopierades in den på nytt och togs den återigen bort….

Om man har ryggen fri, varför publicerar man då bara en del av mailkonversationen och plockar man i två omgångar bort illa kvick den resterande delen som hade lagts upp av Göteborgs Katthjälp? Om man nu väljer att lägga ut det och t.o.m. ber folk att skriva vad de tycker om det, då ska man se till att all information finns med! Hur ska man annars kunna ge folk en ärlig chans att ta ställning?

Hade vi velat sprida rykten eller ställa djurambulansen i dåligt dager så hade vi ju själv kunna lägga ut all info på vår hemsida vilket vi inte har gjort. Vi har på INGET SÄTT spridit rykten!

Hade det ålegat oss så hade vi inte gått ut med denna konversation överhuvudtaget. Men efter att ha blivit censurerade i två omgångar och blivit utpekade för pajkastare och spridare av falska rykten, samt att folk på djurambulansens hemsida uppmanas att ta ställning till ofullständig information väljer vi att lägga ut konversationen här så att alla kan läsa den och bilda sin egen uppfattning.

Länk till Djurambulansens artikel på deras hemsida: http://www.djurhjalp.se/sv/Framsida/falska-rykten/Alla-sidor.html

Mailväxlingen:

Från: Göteborgs Katthjälp
Skickat: den 10 oktober 2009 21:07
Till:
Kopia:
Ämne: Hantering hemlösa katter

Hej!

Vi har fått från olika håll fått in uppgifter om att Djurambulansen har fångat in ett hundratal katter i Backa-området i Göteborg.
Vi skulle gärna vilja veta vilka rutiner ni har vid infångande och vidare hantering av hemlösa/förvildade katter.

Framförallt följande frågor skulle vi gärna ha ett svar på:

- Fångas det in katter året rund?
- Hur bedömer man om en katthona har ungar?
- Hur kontrollerar man om katten är id-märkt?
- Hur bedömer man att katten är förvildad och eller hemlös?
- Hur länge förvaras katterna innan de avlivas?
- Var och hur förvaras katterna?
- Med stöd av vilken lag/lagar fångas och avlivas katterna?
- Annonserar ni i området innan det ska fångas in katter?
- Hur avlivas katterna?

Tack på förhand för svar,

Mvh,
Styrelse för Göteborgs Katthjälp


Svar Djurambulansen:

Hej,

Jag måste säga att det är anmärkningsvärt påstående Ni kommer med och är gränsfall det man kallar förtal.
Djurambulansen har human hantering utav djur som ledstjärna och åtar sig ej uppdrag av kommersiell karaktär då vi är en ideell förening. Samtliga av körningar är subventionerade av våra medlemmar. Undantaget av detta är polisens hittehundar som vi transporterar till Göteborgs Djurskyddsförening mot en mindre ersättning.

Djurambulansen har därmed aldrig varken transporterat eller hanterat några katter för avlivning. Om du hade tagit dig tid att sätta dig in i vår verksamhet innan du slänger dig med nedanstående frågor så hade du också förstått att vi inte avlivar eller på annat sätt gör ingrepp på några djur utan att vi enbart är en transportservice till veterinära enheter. Körningarna är på uppdrag av SOS, Polisen eller våra medlemmar inga andra uppdragsgivare finnes.
Detta, då innan vi fanns, gjordes av polisen och nedprioriterades ofta med stress och lidanden till följd för det skadade djuret.

Jag tycker seriös att Ni skall överväga hur ni samlar in information i ärenden gällande nedanstående mail. Det kan tolkas som ytterst anklagande och kränkande och skapar absolut ingen samarbetsvilja. Vidare skulle jag vilja ha kontaktinformation på den part/er som ni hävdar att ha försett er med information om att vi bedriver verksamhet med att avliva katter. Då vi är en ekonomiskförening, med full insyn, så välkomnar jag Er att kontakta oss och få en presentation om vilka vi är och hur vi jobbar.

Mvh,
Will Wright

Initiativtagare


Från: Göteborgs Katthjälp
Skickat: den 13 oktober 2009 14:39
Till:
Kopia:
Ämne: Re: SV: Hantering hemlösa katter

Hej igen!

Jag har förstått att du nu har varit i kontakt med en av de personerna som informerade oss om den s.k. inblandning av djurambulansen med de förvildade katterna i Backa. Även om vi uttryckligen har bett personen att bekräfta eller avvisa informationen, visar det sig nu ha varit ett missförstånd mellan er två. Och det är bara glädjande!

Enda frågetecken som då kvarstår för oss är om det stämmer att namn djurklinik, som XX enligt uppgift äger, tar emot katter för avlivning från Klinab AB, som fångar in katter i uppdrag av Poseidon i Backa. Hoppas att även detta bara är rykten och att vi kan fortsätta hänvisa till djurkliniken som en djurvänlig veterinärklinik.

Vi tycker det är viktigt att ha klarhet i saker, framförallt när det uppstår frågetecken om såpass viktiga saker som avlivning av friska djur. Hoppas du inte ser något anmärkningsvärt i det.

Styrelse för Göteborgs Katthjälp genom Miranda Oude Tanke


Djurambulansens svar:

Jag kan ännu en gång konstatera att felaktig information delges. Det är inte fråga om missförstånd då vi på inget sätt har uttryckt eller varit delaktig i någon slags aktivitet kring detta, det rör sig om förtal. Förtal är likaså brottsligt och kan därmed polisanmälas.

Som du säkert känner till så lyder all vårdverksamhet, både human och veterinär, under sträng sekretess. Vad jag förstår så har du redan varit i kontakt med djurkliniken i detta ärendet och även fått svaret att De får inte lämna ut någon information rörande vilka deras kunder eller patienter är.
Det svaret kvarstår.

Det jag kan säga är dock att det är högst anmärkningsvärt att Göteborgs Katthjälp driver denna fråga mot djurambulansen, djurkliniken, m.fl. när den parten ni borde diskutera med är kommunen, jordbruksverket samt länsstyrelsen. De är de myndigheterna som ger tillstånd till olika typer av hantering av djur som klassas som sanitära olägenheter, vilket vilda katter i så kallat tätbebyggt område, faller under.

Om Ni vill komma till botten med denna fråga borde ni driva den professionellt med vässade pennor mot de som sätter/driver lagen. Jag hoppas att med detta svar vi kan lägga dessa tråkiga mail bakom oss och fokusera på det som är konstruktivt och utvecklande samt sätter human hantering av skadade djur på agendan.

Mvh,


Ämne: Re: SV: SV: Hantering hemlösa katter
Från: Styrelse Göteborgs Katthjälp
Datum: Wed, 14 Oct 2009 19:10:14 +0200
Till:


Vi på Göteborgs Katthjälp känner att vi har en skyldighet gentemot våra medlemmar (och oss själva), när det kommer in uppgifter till oss, att försöka ta reda på hur saker ligger till. Det har ingenting med förtal att göra. Förtal anser jag är att gå ut till t. ex. media med avsikt att skada en annan part genom att sprida osanningar. Det vi gör är att ställa frågor till att få klarhet. Jag kan verkligen inte förstå vad som ska vara brottsligt med att försöka få klarhet i saker?

Vad som gäller detta ärende försöker vi få klarhet i var katterna som fångas in i Backa tar vägen. djurkliniken har svarat att vi skulle kontakta Klinab istället till att få svar ang. katterna då kliniken hade tystnadsplikt om deras patienter. Jag tolkade detta som en bekräftelse att man tar emot katter från Klinab annars hade man ju kunnat svara att man inte tar emot katter från Klinab. Jag beklagar att jag mistolkade klinikens svar. Jag ska försöka få ett svar från Klinab. Har hittils inte lyckats med det och jag betvivlar att de någonsin kommer att berätta vilken klinik det är de lämnar katterna till.

Naturligtvis driver vi frågan om hantering av hemlösa och förvildade katter även på politiskt och myndighetsnivå. Vi är t ex remissinstans i den kommande utredning av djurskyddslagen. Bifogar,en skrivelse från oss angående detta samt en skrivelse om TNR till jordbruksverket så att du kan bilda dig en uppfattning om våra synpunkter. Det är dock något svårt att lösa frågetecket om var de förvildade katterna i Backa tar vägen på detta nivå. Vi kommer att fortsätta gräva i det oavsett vad andra tycker om det. Vi tycker att vi har den skyldigheten genom att de drabbade katterna inte kan föra sin egen tala. Det hade varit skönt att få lite hjälp av andra organisationer men intresset i att få fram sanningen verkar litet.

Vad gäller klassering av förvildade katter som sanitär olägenhet har jordbruksverket och den f.d. djurskyddsmyndigheten uttalat att dessa katter i första hand är ett djurskyddsproblem. De ska således inte ses som santitära olägenheter men som djur som far illa och som behöver hjälp.

Mvh,
Miranda

Har du lämnat in eller tagit emot djur från Djurens Vänner i Borås?

Döda djur hittades på Röjlands tomt i september 2009.
Kanske detta är katten som just du lämnade in hos Djurens Vänner....

Återigen har Djurens Vänner i Borås blivit av med sitt tillstånd att ta hand om djur. Föreningen har inte lämnat in kontrolluppgifter till länsstyrelsen om vart omhändertagna djur, exempelvis katter, tagit vägen eller till vem de lämnats. Något som krävdes i senaste tillstånd efter att det har varit många oklarheter i var djur som har tagits om hand av Djurens Vänner har tagit vägen.

Enligt Åke Röljand, f.d. ordförande och fortfarande den som hanterar omhändertagna djur inom föreningen, och nya ordförande Else Garby, har det från och med andra kvartalet 2009 inte tagits emot några katter av föreningen.

Däremot hittades påsar med döda katter vid Röjlands stuga i september 2009, se bilder. Andra bilder visar under vilka hemska omständigheter djuren fick leva, innan de försvann.

Har du, eller känner du någon som har, lämnat in eller tagit emot djur från Djurens Vänner i Borås under 2009? Hör av dig till oss! Dessa uppgifter behövs till att kunna väcka åtal och en gång för alla få stopp på Djurens Vänner i Borås!

Maila till info@goteborgskatthjalp.com om du vet något! TACK!

Massor av tomma burkar och bajs inomhus.

Helt nya kattlådor! I den översta låg kattleksaker och flera portionspåsar med
kattmat. Sista förbrukningsdag - 22 feb 2010! Djurens vänner tar visst fortfarande
emot katter här!

Ladda ner alla bilder här (PDF 1,25MB).

Vakna upp ur koman!!!

Blir så uppgiven när jag hör talas om folk som låter sina katter gå utomhus okastrerade! När sedan katten kommer hem och föder ett gäng ungar, så hör man av sig till ett katthem och tigger om att vi ska ta hand om dem. När vi upplyser att vi har fullt upp med katter som faktiskt är hemlösa och ej har någon ägare, så har man till och med mage att hota med att avliva katterna om vi inte tar dem!

Vill här hänvisa till en artikel, skriven av Christine Leijd, (www.hittehund.nu) som vi med hennes godkännande publicerat på vår hemsida. Läs den här!

Hade man redan från början tagit sitt ansvar och kastrerat katten så hade man aldrig hamnat i denna obekväma sits!
Hur kan man bara blunda för hur det ser ut här i Sverige med alla hemlösa katter som redan finns!?

5 augusti i år så publicerade uppsala tidning följande artikel

Denna handlar om katten Kotte som i 14 år gått okastrerad för att hans ägarinna tyckte han skulle vara "fri". (!?)
Blir så upprörd när jag läser detta! Förstår verkligen inte hur man kan vara så egoistisk och så totalt iskall och inte bry sig en minut om alla de hemlösa katter vi redan har som lider där ute. Hon sitter alltså där och skryter om hur många honkatter som blivit dräktiga med hjälp av hennes Kotte. Inte en tanke ägnar hon åt alla de honkatter som är hemlösa och ej har någon ägare. Dessa katter har ingen ägare som "glatt berättar att katten nedkommit med små kopior av Kotte", utan de får klara sig på egen tass. I bästa fall hamnar kattfamiljen hos ett katthem som då alltså städar upp efter oansvariga kattägare. I värsta fall går de lidande ute och föder i sin tur fler och fler kattungar till ett liv i svält, sjukdomar och allmän misär.

Läs vår artkel om varför vi anser det vara otroligt viktigt att kastrera sin katt här!

Dags för folk att vakna upp ur koman och börja ta sitt ansvar!! Inse vilket lidande DU är ansvarig för.

Katter fick avlivas efter ingripande

Klick på bilden om du vill läsa hela artikeln

"– De hade själva redan avlivat tio stycken av katterna. Mellan fyra och sex utekatter ska också avlivas, berättar Strömberg som är lättad över det hela. "

Och vad f*n hjälper avlivning till att förebygga att det föds nya kattungar hos de katterna som är kvar?!?!?! Inte ett ord om att familjen kommer att kastrera de kvarvarande katterna!

Att avliva friska djur har INGENTING med djurskydd att göra. Detta kallar jag för att välja den för människan lättaste väg att gå. Djurskydd ska skydda djurens intressen och det ligger i djurens intresse att få leva, lika mycket som det ligger i våran intresse att få leva. Kalla dig inte för djurskyddsinspektör eller djurskyddsförening när man aktivt tar livet av friska djur, i detta fall katter. Det höjer varken kattens status eller löser problemet med att okastrerade katter föder ungar. Med ett sånt djurskydd skapar man högst misstänksamhet bland allmänheten och bekräftar man att inte ens friska djur får leva när djurskyddet får bestämma.

Inte konstigt att den som bryr sig inte vågar anmäla i rädslan att djuren ska avlivas. De som inte bryr sig får bara återigen bekräftat att djur inte är något som förtjänar respekt och eftertanke. Skott i pannan!

Keep it up Sverige!

"Jag har redan en katt"

Ledsen gumman, men vi har redan en katt

"Jag kan inte ta hand om den då jag redan har en katt" är nog det mest vanliga ursäkt till att folk tycker sig inte kunna ta hand om den hemlösa katten de anmäler till oss. En hemlös stackare som enligt dom är utmärglad och eländig, och det blir ju snart kallt...

Men de kan själv inte ta in katten då de ju redan har en katt, inte heller när man upplyser de om att vi har intagningsstopp pga. att våra resurser inte klarar av att ta hand om fler än de ca 100 katter vi har inom föreningen just nu. Exklusive alla TNR katter .
Jag undrar om man skulle resonera på samma sätt om man skulle stöta på ett vilsekommet barn som förtvivlat irrar runt i ens bostadsområde. "Nä du, jag kan inte ta in dig. Jag har redan ett barn.” Ni ser väl själv hur dumt det låter?

Näst mest populärt ursäkt är "Jag har ingen plats". Som om man ska husera en elefant. Jag kan inte förstå att dessa ursäkt skulle ge tillräckligt med grund för att låta den utmärglade och eländiga katten gå kvar när inte katthemmet har möjlighet att ta emot den.

Det handlar ju inte om att man redan har en katt, barn, hund eller vad det nu är. Det handlar om att visa empati för just den hjälpbehövande levande varelse man själv stöter på. Ingen som kräver att man startar en organisation som räddar världens alla hemlösa katter, barn eller hundar. Bara lite empati för den som far illa framför ens egen dörr. Tänk om din egen katt skulle komma bort och ingen ville förbarma sig över den för att man redan har en katt.

Så länge de flesta resonerar på det viset ska man kanske inte ha några förhoppningar om att problematiken med alla hemlösa katter kommer att lösa sig. Hur många katthem det än finns.

Var kan man anmäla JO för felaktig handläggning?

Hur mycket ska vara nog?
Om JO får bestämma räcker ovanstående scenariot inte till för att djur skall omhändertas. Bild: Miljöförvaltning Göteborg

Nu har återigen Justitieombudsmannen avskrivit två anmälningar vi skickade in från vidare handläggning. Och återigen funderar jag på varför ärenden har avskrivits. Det beror i alla fall inte på att skrivelserna är dålig utformade, brist på handlingar, svårigheter att tolka lagstiftning e.d.. Det handlar om fall där det är MER än uppenbart att handläggningen har varit felaktigt och där djur har fått lida pga både långsam och felaktig handläggning.

Tydligen ser JO inga som helst problem i att djur vanvårdas år efter år medan tillsynsmyndigheten handlägger ärendet i snigeltakt eller rentav försöker sopa ärendet under mattan. Djur (katter i detta fall) får t.o.m. självdö medan föreläggande efter föreläggande skickas ut, vilka blir totalt ignorerade av djurägaren. Att djurskyddslagen har ett förebyggande syfte och att handläggning av djurskyddsärenden ska präglas av det har tydligen gått förbi JO helt och hållet.

JO har tydligen inte heller några problem med att tjänstemän på Statens Jordbruksverket hänvisar till lagstiftning som har upphört att gälla samt att tjänstemannen i frågan anser att verket inte har någon skyldighet att påpeka ev. brister i handläggningen av djurskyddsärenden av underordnat tillsynsmyndighet.

Detta skrämmer livet ur mig!!!

Det finns JO-anmälan angående handläggning av djurskyddsärenden där JO faktiskt har yttrat kritik mot myndighetens handläggning. MEN: I alla dessa fall, alltså de jag känner till, handlar det inte om att djuren har drabbats av handläggningen, de handlar om att djurägarens rättsäkerhet på något sätt har äventyrats! T ex genom kontroll av djurbesättning utan djurägarens närvaro eller tillstånd, felaktigheter i kontrollrapporter, underlåtenhet att utlämna handlingar mm.

JO bekräftar i mina ögon bara att djurskyddslagen inte är till för att skydda djur. Den ska i första hand skydda djurägaren. Så länge djurägarens rättsäkerhet inte kommer i kläm så anser JO att djur får utsättas för långvarigt lidande utan att varken tillsynsmyndigheten eller Jordbruksverket ska känna sig manat att göra nåt åt det.

Vad ledsen man blir…. verkligen ledsen.