tisdag 27 april 2010

Inte okey...


...tycker jag... att man titulerar sig själv som "sann djurvän" om man struntar i att ta en katt som är sjuk till veterinär. Man har matat katten i över 2 år i det stall där man har sin häst. Att varje dag se på medans denna katt magrar av till att princip bara bestå av skinn och ben, kan man då ändå säga att man är en "sann djurvän"? I princip kan man ju säga precis vad om helst, det har ingen betydelse i slutändan, då det bara är ord. Det är vad man gör som räknas. Det är farligt och även naivt många gånger att tro på dessa ord och benämningar som folk kastar ur sig till höger och vänster om sig själv: kattälskare, djurvän, osv. Jag har personligen stött på så många "kattälskare" genom föreningens ideella arbete att jag är 100 procent övertyga av det är enkom ett påhittat ord för ett visst klientel av människor.

Katten Idun som fångades in av förening i helgen väger 1.3 (!) kg, hon kan lätt misstas för en kattunge men man kan ej missta sig på att hon är sjuk. Skinn och ben som sagt, rinniga ögon och avföring som var mer lös än fast den första dagen. Imorgon ska hon till veterinären, tyvärr känns det inte i dagsläget ej speciellt hoppfullt för henne då hon även har knölar i buk-området. Man behöver inte vara varken djurvårdare/veterinär/kirurg för att se att denna katt måste få vård. Det räcker att bara öppna ögonen.

Hur kan det då vara så svårt för en "sann djurvän" att se det?


/Efvalena

lördag 17 april 2010

Hjälpa eller stjälpa?

Raskatt eller huskatt, varje katt som avlas fram bidrar till ”överskottet” av katter och gör att fler katter förblir hemlösa.


Återigen har vi hamnat i dåliga dagar inom uppfödarekretsen och bland raskattintresserade. Man är missnöjd med att vi inte vill lämna ut en av våra insamlingsbössor. Vi har i ett e-mail förklarad varför:
Vi har kommit fram till att vi inte vill släppa iväg en av våra insamlingsbössor med föreningens namn till någon som vi ej en träffat än mindre är aktiv i vårt föreningsarbete med just förvildade och hemlösa katter.  Vill man göra föreningen en tjänst och bidra ekonomiskt för din egen del så är en gåva från dig och naturligtvis alla andra alltid välkommet. Vi söker även jourhem åt katter som är hemlösa just nu. Du kan även anmäla ditt intresse som volontär genom vår hemsida.

Istället för att skicka in en volontär- eller jourhemsanmälan så börjar man gnälla och vinkla på sin blogg:
Lägger snart ner och ger upp mina försök för att samla in pengar till hemlösa katter då det verkar vara ganska omöjligt att ordna. Det är ganska jobbigt och psykiskt ansträngande att erbjuda sin hjälp och bara få nej, trots att jag ju på något sätt vill tro att den behövs.. Så dagens tillstånd är uppgivet och gråtfärdigt.

Självklart reagerar bloggläsarna upprörda, vilken oseriös förening! Raskattägaren brinner ju för hemlösa katter!

Även om vi inte lämnar ut insamlingsbössor till folk vi inte känner så finns det så många olika sätt att hjälpa till, vi upplyser ju om de olika möjligheter som finns. Kanske den allra bästa hjälpen är att inte stödja uppfödning?  All uppfödning bidrar till det stora ”överskottet” av katter. För varje katt som föds upp stannar en katt kvar på gatan. Om alla katter är lika mycket värda borde det ju inte spela någon roll om det är en raskatt eller en hemlös katt man tar hand om?

onsdag 14 april 2010

En liten solstråle...


Skall flytta till ett alldeles eget hem...på fredag hämtar jag Valdemar i sitt jourhem och kör honom till sin nya familj....


Jag är jätteglad för denna lilla krabat...
Ännu en skyggis som med fräs och undrandes var har jag hamnat vid infångandet, har på väldigt kort tid förvandlats till en trygg o ståtlig herre...
Ännu ett bevis på att vi kan göra skillnad för de skygga katterna...tack o lov att vi på GÖTEBORGS KATTHJÄLP inte dömer ut dem utan ger dem den hjälp de så väl behöver...med så enkla metoder...
Han hade ögoninfektion och lunginflammation vid infångandet...
Jag är så glad för dig kära vän...