tisdag 29 december 2009

Medlemstidning försenad!


Årets sista medlemstidning är försenad. Just nu ligger den hos tryckeriet och ska tryckas i dagarna. Så fort vi har fått hem tidningen skickas den ut till våra medlemmar. Vi hoppas ni har överseende med detta.

Vill du ha tidningen i digital form?
Maila oss på info@goteborgskatthjalp.com så skickar vi dig en länk där du kan ladda ner den i PDF format. Vill du även i framtiden ha medlemstidningen via mail? Meddela oss så fixar vi detta!

Vi vill även passa på att önksa alla ett Gott Nytt År!

Styrelse för Göteborgs Katthjälp

söndag 27 december 2009

Vi söker hem!



Här ligger tre av föreningens katter på rad och myser, i ett jourhem, i väntan på egna hem. Killarnas namn är Zwiskas, Zoltan och Baccus. Läs mer om dem och alla andra på hemsidan under "katter för adoption".

söndag 20 december 2009

Bygg ett eget kattskydd!


När man arbetar med TNR-metoden är det viktigt att man ordnar med bra skydd åt katterna, speciellt så här i vintertid! Om du vill bygga ett skydd själv så kommer här en enkel bygg-anvisning.

Material:
1 st plastlåda, ca 65-70 liter
1 st stenplatta eller dylik tyngd, stor nog att passa i botten på lådan
10 st 30-äggs kartonger
1 bit Reflectix/ThermoReflect, 40,5 x 63,5 cm
1 rulle aluminium folie tejp
1 rulle silvertejp
4 st 10 cm långa buntband
1 st spritpenna/markeringspenna
1 sax
1 borrmaskin/skruvdragare
1 sticksåg
sand papper för att slipa till eventuella vassa partier på lådan
måttband


Steg A
Gör öppningen för ingång till huset: Rita en 15 x 15cm kvadratisk öppning ca 15cm upp från botten på lådan, på den ena långsidan. Observera att hålet på de flesta bilderna är på kortsidan av lådan, men det är alltså bättre att placera hålet på långsidan. Detta för att katterna får bättre skydd för väder och vind genom att de kan dra sig undan in i lådan, bort från öppningen.
Borra sedan ett starthål, stort nog att rymma ett sticksågs-blad. Använd en hand-sticksåg för att såga ut öppningen.

Steg B

Lägg tyngder i botten för stabilitet: Använd en stenplatta eller något annat tungt.

Steg C
Gör luftspalt: Du behöver 10st äggkartonger med plats för 30 ägg. Lägg dessa på botten, samt mot alla fyra väggar i lådan. Skär till kartongerna vid behov, för att undvika glapp mellan dem. Använd silvertejp för att fästa kartongerna noga vid varandra samt i lådan. Det är viktigt att de hålls på plats!

Steg D
Skär bort kartongen från dörröppningen: Markera det du ska skära bort och använd sedan sax för att klippa ut ett hål för öppningen.

Steg E
Fäst äggkartongen runt öppningen: Använd silvertejp.

Steg F
Montera värmereflekterande folie: På bilderna används Reflectix, vilket inte säljs i Sverige. I Sverige finns däremot Thermoreflect, som går att beställa på http://butik.wiedland.se/
Rulla ut lite av Thermoreflect-rullen inuti lådan, för att se hur mycket som behövs. Klipp till en bit stor nog att räcka ett varv och lite till, i lådan. Tryck därefter in folien i varje hörn och gör ett överlapp på omkring 5 cm för att försäkra att det bli tätt.
Folien står nu upp en bit ur lådan. Använd en markeringspenna att dra uppifrån och ned längs med hörnena för att märka ut dem på folien.
Tag ur folien ur lådan. Klipp längs med markeringarna, men bara 10 cm uppifrån och 10 cm nedifrån på varje markering. Du kommer nu ha en oklippt yta på ca 20 cm i mitten på varje hörn-markering. De klippta delarna nedtill blir nu flärpar att vika som golv- och tak-isolering. Vid behov, klipp till en rektangel av isolering att fästa i botten och en till taket. Vik golv-delen nu (vänta med tak-delen!) och fäst med aluminiumfolie-tejp.

Steg G
Markera öppningen och klipp ut den: Tryck isoleringen mot ingångs-öppningen och märk ut öppningen med en markeringspenna. Klipp därefter ut öppningen.
Fäst isoleringen runt hålet mot lådan med silvertejp, över tejpen som håller äggkartongen runt hålet..

Steg H
Vik taket på isoleringen: Vik de fyra flärparna högst upp på isoleringen, för att bilda ett tak. Tejpa ihop med aluminiumfolie tejp.
Se till att du har tillräckligt med utrymme kvar att lägga i det övre lagret äggkartong ovanför isoleringen så att det rymms under lådans lock.

Steg I
Lägg i det övre lagret äggkartong: Lägg i äggkartonger överst i lådan. Skär till dem så att de passar ihop och tejpa sedan ihop dem med silvertejp. Lämna tillräckligt med utrymme för att locket ska passa bra ovanpå kartongerna.

Steg J
Säkra plastlocket: Sätt på locket på plastlådan och se till att det sitter bra. För att säkra locket behöver du borra hål genom kanten på locket och lådan. Använd ett ca 3mm borr och borra 8 hål, 4 stycken på varje långsida. Var försiktig så att du inte borrar i själva lådans väggar! Använda sedan buntband för att fästa locket i tunnan genom hålen du nyss borrade. För att göra det vattentätt, använd silvertejp för att täcka hålen.

Steg K
Lägg halm och eller filtar i lådan: Använd tillräckligt mycket för att fylla halva lådans volym. Katten kommer att gilla att krypa ned i halmen och kroppsvärmen kommer att återreflekteras från aluminium-isoleringen.

fredag 18 december 2009

Vad är egentligen djurskydd? - Del 2



Just nu pågår det i uppdrag av regeringen en utredning av djurskyddslagen och ska det föreslås vilka ändringar det behövs göras till att göra djurskyddslagen bättre.

Det som jag hoppas att utredningen ska komma fram till är att det finns stora brister i just efterlevnaden av den nuvarande djurskyddslagen. T ex så stadgas det i paragraferna om omhändertagande av djur att tillsynsmyndigheten skall omhänderta djur när de har utsatts för en eller fler av punkterna som nämns i paragrafen. Lagen skärptes år 2003 så att tillsynsmyndigheterna inte längre hade en möjlighet, utan en skyldighet att omhänderta djur som bl. a. utsätts för lidande. Bakgrunden till denna skärpning är att ”det inte kan anses försvarbart att i kvalificerade fall av bristande vård underlåta att omhänderta drabbade djur.”  Skärpningen motiverades också med att det tidigare gjordes alltför optimistiska framtidsbedömningar om huruvida personer skulle sluta att upprepa sitt beteende. (Prop. 2001/02:93)

Ändå händer det dagligen att länsstyrelser väljer att inte ta beslut om omhändertagande i kvalificerade fall av bristande vård. T ex kan jag nämna 3 olika fall som har varit aktuella de sista 2 veckor:

1. En katt ramlar ner från femte våningen. Den är blodig, haltar, kan inte äta eller gå på lådan. Ägaren tar inte katten till veterinär då den anser det vara för dyrt. När fallet kommer till länsstyrelsens kännedom har katten redan varit utsatt för svåra plågor i 2 dygn. Ändå valde Lst. att inte besluta om omedelbart omhändertagande vilket resulterade i att katten blev utsatt för fortsatt plågande i ytterligare 3 dygn med Lst. kännedom. Privatpersoner fick till slut ingripa och se till att katten kom till veterinär.

2. En grupp sjuka katter som har varit föremål i ett djurskyddsärende i 7 år, med Lst. kännedom. Ägaren vägrade i alla år att ta katter till veterinär för vård. Efter 5 förelägganden togs katterna omhand förra veckan och alla förutom en avlivades, trots att 2 djurskyddsföreningar hade erbjudit sig att ta hand om katterna. En katthona med 4 ungar är i dagsläget kvar och Lst. rekommenderade att ägaren skulle ordna avskjutning av dessa.

3. En hemlös kattmamma med 5 ungar finns i Backa, Göteborg. Vid en första anmälan har Lst. inte agerat överhuvudtaget. Vid nästa anmälan åker Lst. ut och bedömer att bostadsbolaget med hjälp av ett saneringsbolag kan ta hand om katterna …?!?! Katterna finns i skrivande stund kvar utomhus, i minusgrader, iskall vind och snö.

Detta händer inte enbart i Västra Götaland men i hela Sverige, varje dag. Samtidigt skriver jordbruksdepartementet i kommittédirektiven, som är underlaget till utredningen att ”Regeringens uppfattning är att omhändertaganden används på ett ansvarsfullt sätt.”

Man kan inte annat än konstatera att det finns ett väldigt stort glapp mellan vad regeringen anser och vad som är den dagliga verkligheten.

måndag 14 december 2009

Vad är egentligen djurskydd?

Det beror på vem du frågar.
Frågar du mig så är det att skydda (utsatta) djur från vissa människors hanterande/bemötande...ALLTID! Definitivt inte att skydda oss människor från att bemöta/hantera (utsatta) djur... ..ALDRIG!

För väldigt många människor verkar det dock vara ett fullgott alternativ att skydda dessa djuren genom att avliva dem. Vad skyddar man den från då undrar jag? Jag har räknat på den ekvationen många gånger utan att få ihop den. Att avliva en katt pga allergi, ändrade familjeförhållanden, ändrat boende osv osv...är inte acceptabelt i min värld. Man tar hand om de sina. Man ser till sin familj. Man vill dem väl. Man vill ge dem ett långt kärleksfullt liv. Man vill dem allt gott. Hur kan kommer man fram till att avlivning är det bästa för katten? No way..det är den billiga, skitiga, egoistiska vägen man väljer då och man gör det i mina ögon lätt för sig. Kom ihåg det..att man som djurägare har valmöjligheter..ALLTID! Kom inte sen och säg: Tror du det är lätt att ta ett sånt beslut? Ja, svarar jag då..du har ju tagit det, så så svårt var det ju inte. I min värld ....ALDRIG!

Även många av de myndigheter som jobbar för att tillgodose Sveriges djurskyddslag anser att avlivning är ett alternativ. Den ekvationen är om möjligt ännu mer svårräknad. Hur kan man jobba med djurskydd om man anser att avlivning är ett alternativ? Vem skyddar man då? Oss människor eller djuren? Inte direkt världens svåraste fråga! Om man nu som myndighet ska skydda djuren från vissa människors felaktiga hanterande, hur kan man då anse att om man avlivar djuren så har man skyddat dem? ALDRIG!..I mina ögon så är de idag djuren som många gånger får lida då vissa människor ej kan ta hand om dem på ett fullt acceptabelt vis. Det är inte djurskydd, det är något helt annat, nämligen brist på respekt för dem som ej själva kan föra sin egen talan...våra djur! Vi har ett bra djurskydd i Sverige på papperet, tyvärr för djuren så kan de ej läsa så de vet ej sina rättigheter och kan ej slåss för dem.

Verkligheten i dagens "djurvänliga" och "djurskyddsrika" Sverige skiljer sig markant från det djurskydd som målas upp i vår lagbok. En tandlös tiger, spel för galleriet, uttrycken och liknelserna är många vad gäller vårt djurskydd och tyvärr för djuren så är det så sant...så sant.

söndag 6 december 2009

Tack till våra bellevue-kunder!



Vi har i helgen haft volontärer på plats på Bellevue marknad, säljandes både det ena och andra. Bland annat våra påsar med kattgräs-frön som vi fått till skänks av en medlem. Dessa fina påsar, som synes på bilden, säljs till minne av en älskad och saknad hittekatt och till förmån för hemlösa katter.

Tack till alla er som handlat av oss och inte minst er som skänkt fina grejer och därmed gjort detta möjligt!
Denna helgen har vi med er hjälp dragit in exakt 3300 kr som går direkt till katterna. Volontärerna jobbar alltså helt gratis med detta, så tack även till er som ställt upp!

Denna helgen hade vi tyvärr inte de fina glaskatterna på plats men de kommer igen till nästa helg 12-13 december, dvs Lucia, eftersom vi även då bokat bord på Bellevue marknad.

Tack och välkomna åter!

lördag 21 november 2009

Lämnad att dö




http://www.kvp.se/nyheter/1.1766464/lamnad-att-do-i-skogen

Hur i helv*te kan man göra något sånt?!?!?! Må idoten dö en långsam och plågsam död!!!

Är det någon som vet det minsta lilla om det här så hör av dig till info@goteborgskatthjalp.com. Den som kan komma med info som leder till gärningsmannen kan räkna med bra tipslön!

fredag 20 november 2009

Så j-vla trött på idiotiskt dumma kattägare!


Åter igen så har jag idag stött på en totalt söndermosad, överkörd katt (se bild) i bostadsområde som INTE alls lämpar sig för utekatt. Vad är det som får vissa människor att släppa ut sina katter i dessa områden? Enligt mig så är det ren och skär idioti! Tyvärr så verkar denna åkomma vara väl sprid bland homo sapiens och dessvärre finns det idag ingen bot/kur/piller mot idiotin..kan man hoppas på det i framtiden kanske? Om inte annat så för djurens skull!

Lägger in en artikel om mina funderingar kring detta som jag skrivit tidigare. Dessvärre så har väl inget förändrats sen dess, denn artikeln är tyvärr alltid aktuell.


Innekatt, utekatt, död katt eller ingen katt?


Frågan om huruvida katter ska vistas inomhus eller utomhus är alltid lika aktuell och lika många katter och kattägare som åsikter verkar det finnas. Vi aktiva i föreningen konfronteras i princip varje vecka med denna fråga på en mängd olika sätt.

Vi får många adoptionsanmälningar till föreningen där det står att katten som man vill adoptera ska få vistas utomhus, och hänvisar då till att det ligger i kattens natur. Låt oss då säga då att det ligger i kattens natur att vistas utomhus. Men då har vi ju en väldigt väsentlig fråga? Är alla våra boendemiljöer verkligen något en katt klarar av leva i en länge tid utefter just dess natur? Vi syftar då i första hand på om man bor nära en eller flera hårt trafikerade vägar, järnväg, mitt i ett radhusområde, i centrala stadskärnan osv. Miljöer där det finns enormt stora risker att en katt förolyckas pga att det är miljöer skapad av oss människor för just oss människor. Hundar härstammar från vargen och är också gärna utomhus för att kunna utöva sina naturliga instinkter. Släpper vi då ut våra hundar utan tillsyn mitt i stan, villaområde, i närhet av motorvägen?

Allt för ofta får vi även höra att någons "älskade" katt blivit överkörd/påkörd och så vill man då genom vår förening skaffa sig en ny katt. Likafullt så ska även denna katt vistas utomhus i samma miljö som den förra katten förolyckades i. Det har t.o.m. hänt att redan dagen efter att den tidigare katten dött har man hört av sig till oss för att man vill adoptera en ny katt. Ska man verkligen låta ytterligare en katt gå som utekatt i den miljön om nu redan en katt mist livet där? Och är det verkligen ett genomtänkt beslut? Varje vecka får förening även in efterlysningar på katter som försvunnit eller kommit bort och där det sen ofta visar sig att de blivit påkörda/överkörda i just deras närmiljö. Varje vecka mailar folk oss om att de hittat påkörda/överkörda katter och undrar vad de ska göra med dem. Kan kanske någon från föreningen komma och hämta det som återstår av katten om upphittaren talar om var den ligger? När vi säger att vi inte har den möjligheten, så undrar folk vad de då ska göra med katten.

Då de flesta katter som hittas efter vägkanten saknar både halsband och id-märkning i örat, samt att det är väldigt få människor som vet att katter kan vara chip-märkta så blir de liggande kvar… länge. (För att veta om en katt är chip-märkt så måste man ta den till en veterinär/polis som kan tänkas ha chip-läsare.) Varje vecka så plockar aktiva inom föreningen upp påkörda/överkörda katter på deras väg till och från arbete, träning och dylikt. Och vi är inte alls så där jättemånga aktiva och de katter vi hittar är ju bara en bråkdel av alla som dagligen körs ihjäl.

Om man nu är en sann djurvän och kattälskare (som man ofta benämner sig själv som) och man bor i en miljö där det finns en mängd olika faror för en utekatt. Och man kan absolut inte tänka sig att ha katten inomhus eftersom man anser att det strider mot dess natur, då finns det ju faktiskt ett ytterligare, och för oss självklart alternativ och det är att man helt enkelt inte skaffar en katt just här och nu. Då man inte kan sörja för att katten får ett långt och välmående liv så får man vänta tills den dagen kommer… om den kommer. Det tycker vi borde och torde vara det bästa beslut man kan ta ur just kattens perspektiv och därmed så självklart för alla ”kattälskare”. Det är ditt ansvar som ev. kattägare att sätta dina förväntningar, förhoppningar, önskemål etc i andra hand då man står inför beslutet att bli med katt och istället tänka på kattens möjlighet att få det bästa av livet. Och kanske att det bästa inte är hos dig. So let it be!

Så vår uppmaning är att tänka efter innan och att inte tänka så egoistiskt. Den historia som skrämt oss mest och som fick oss att skriva detta är den familj som på morgonen såg sin lilla kattunge ligga på 70-vägen ca 10 m från huset och som inte stannar för att kolla om den fortfarande är vid liv utan åker med barnen till skolan och sen själva till arbetet. Då en volontär från föreningen kommer förbi på vägen vid 14-tiden samma dag är den överkörd ytterligare ett par gånger och definitivt död. Senare på eftermiddagen när samme volontär kommer till huset för att fråga om det är deras katt hon hittat och tagit med till katthemmet så får hon svar av dem: - Vi såg att den låg där imorse men hade inte tid att stanna. Denna familj har dessutom flera katter som de inte har för avsikt att ha inomhus och de sa bokstavligen:”Vi räknar med att sånt här händer, har hänt och kommer att hända”.

Men med vilken rätt har du som människa att så nonchalant och respektlöst råda över ett djurs liv och död?

/Efvalena

tisdag 10 november 2009

Göteborgs Katthjälp på Kattens dag!


Göteborgs Katthjälp kommer att närvara med ett informationsbord hos Arken Zoo i Sisjön under Kattens Dag 28-29 november. Vi kommer att dela ut informationsmaterial om både vår ideella förening och dess arbete men även om TNR-metoden. Glaskatterna kommer att finnas till försäljning, även en insamlingsbössan kommer att vara på plats och medlemmar/volontärer från föreningen.

söndag 8 november 2009

"Konstliga" katter




Vi får ju allt som ofta så härliga och fina foton på "våra" katter. I ett av våra nuvarande jourhem studeras det konst och vilka är väl inte då de mest lämpade modeller? Jourhemskatterna naturligtvis! Dessa underbara målningar är gjorda av Sofia men vilka katterna är får ni själva lista ut genom att titta på vår hemsida.

onsdag 28 oktober 2009

Den perfekta julklappen!


Thomitas Tiffany har gjort jättefina katter i glas. Äkta glaskonsthantverk!
För varje katt som säljs går 60 kronor till Göteborgs Katthjälp.
Gå in på www.thomitas.se för mer information.

Katthjälpskatterna kommer att säljas på våra loppisar. Köper du en glaskisse på loppisen går varenda krona till föreningen! Glaskatterna går nu även att beställa från vår hemsida!
Thomitas själva kommer att finnas på Frölunda Torgs julmarknad och även på Lisebergs julmarknad. Datum när ni kan handla hos dem på dessa två ställen kommer närmare jul.

Den perfekta julklappen eller vad säger ni? Det tycker i alla fall vi!

tisdag 27 oktober 2009

söndag 25 oktober 2009

Vad har djur ambulansen att dölja?

Förhoppningsvis inte mer än bara dåligt omdöme...

Igår blev vi uppmärksammade på att det på djurambulansens hemsida, utan vårt tillstånd, hade lagts ut en del av den personliga mailkontakt vi har haft med denna föreningens ordförande angående ev. delaktighet i infångning och avlivning av förvildade katter. På djurambulansens hemsida blir Göteborgs Katthjälp nu utpekat som skyldig till pajkastning, spridning av rykten utan granskning mm.

Lite bakgrund:
Sedan länge försöker vi få klarhet i var de förvildade katterna i Hisings Backa tar vägen. Vad vi hittills, efter mycket grävande och kontakt med olika kanaler, med säkerhet har kommit fram till är att saneringsbolaget Klinab AB fångar in katter i Backa i uppdrag av bostadsbolag Poseidon och att dessa katter lämnas in för avlivning hos veterinär.

Vad som fortfarande är oklart och vad vi försöker få klarhet i är t ex vilken klinik som avlivar katterna och om det finns fler parter som fångar in katterna. Ur informationen vi fått från Klinab skiner igenom att det inte enbart är de som fångar in katterna.

Vi har från flera olika kanaler som är oberoende av varandra fått tips om att djurambulansen eller någon som är aktiv i denna förening skulle vara bekant med vad som händer katterna i Backa, t.o.m. lämnat uppgifter om hur många katter som hade avlivats. Just för att vi inte ägnar oss åt pajkastning eller spridning av rykten skickades ett mail till djurambulansens ordförande med en del frågor angående ämnet. Samtidigt frågade vi källan att på nytt bekräfta det som h*n fick höra som förstahandsinformation, alltstå direkt ur djurambulanskretsen.

Därefter uppstod en mailväxling mellan Göteborgs Katthjälp och Djurambulansen, varav bara en del ligger publicerat på djurambulansens hemsida med hänvisning till att katthjälpen ägnar sig åt spridning av falska rykten.

Igår skrev vi ett inlägg på djurambulansens hemsida och kopierades in resterande mailväxling vilket inte uppskattades av djurambulansen då dessa senare plockades bort. Föreningens webmaster hade som förklaring att det naturligtvis (!) var han som valde vilket material som skall publiceras! Idag kopierades in den på nytt och togs den återigen bort….

Om man har ryggen fri, varför publicerar man då bara en del av mailkonversationen och plockar man i två omgångar bort illa kvick den resterande delen som hade lagts upp av Göteborgs Katthjälp? Om man nu väljer att lägga ut det och t.o.m. ber folk att skriva vad de tycker om det, då ska man se till att all information finns med! Hur ska man annars kunna ge folk en ärlig chans att ta ställning?

Hade vi velat sprida rykten eller ställa djurambulansen i dåligt dager så hade vi ju själv kunna lägga ut all info på vår hemsida vilket vi inte har gjort. Vi har på INGET SÄTT spridit rykten!

Hade det ålegat oss så hade vi inte gått ut med denna konversation överhuvudtaget. Men efter att ha blivit censurerade i två omgångar och blivit utpekade för pajkastare och spridare av falska rykten, samt att folk på djurambulansens hemsida uppmanas att ta ställning till ofullständig information väljer vi att lägga ut konversationen här så att alla kan läsa den och bilda sin egen uppfattning.

Länk till Djurambulansens artikel på deras hemsida: http://www.djurhjalp.se/sv/Framsida/falska-rykten/Alla-sidor.html

Mailväxlingen:

Från: Göteborgs Katthjälp
Skickat: den 10 oktober 2009 21:07
Till:
Kopia:
Ämne: Hantering hemlösa katter

Hej!

Vi har fått från olika håll fått in uppgifter om att Djurambulansen har fångat in ett hundratal katter i Backa-området i Göteborg.
Vi skulle gärna vilja veta vilka rutiner ni har vid infångande och vidare hantering av hemlösa/förvildade katter.

Framförallt följande frågor skulle vi gärna ha ett svar på:

- Fångas det in katter året rund?
- Hur bedömer man om en katthona har ungar?
- Hur kontrollerar man om katten är id-märkt?
- Hur bedömer man att katten är förvildad och eller hemlös?
- Hur länge förvaras katterna innan de avlivas?
- Var och hur förvaras katterna?
- Med stöd av vilken lag/lagar fångas och avlivas katterna?
- Annonserar ni i området innan det ska fångas in katter?
- Hur avlivas katterna?

Tack på förhand för svar,

Mvh,
Styrelse för Göteborgs Katthjälp


Svar Djurambulansen:

Hej,

Jag måste säga att det är anmärkningsvärt påstående Ni kommer med och är gränsfall det man kallar förtal.
Djurambulansen har human hantering utav djur som ledstjärna och åtar sig ej uppdrag av kommersiell karaktär då vi är en ideell förening. Samtliga av körningar är subventionerade av våra medlemmar. Undantaget av detta är polisens hittehundar som vi transporterar till Göteborgs Djurskyddsförening mot en mindre ersättning.

Djurambulansen har därmed aldrig varken transporterat eller hanterat några katter för avlivning. Om du hade tagit dig tid att sätta dig in i vår verksamhet innan du slänger dig med nedanstående frågor så hade du också förstått att vi inte avlivar eller på annat sätt gör ingrepp på några djur utan att vi enbart är en transportservice till veterinära enheter. Körningarna är på uppdrag av SOS, Polisen eller våra medlemmar inga andra uppdragsgivare finnes.
Detta, då innan vi fanns, gjordes av polisen och nedprioriterades ofta med stress och lidanden till följd för det skadade djuret.

Jag tycker seriös att Ni skall överväga hur ni samlar in information i ärenden gällande nedanstående mail. Det kan tolkas som ytterst anklagande och kränkande och skapar absolut ingen samarbetsvilja. Vidare skulle jag vilja ha kontaktinformation på den part/er som ni hävdar att ha försett er med information om att vi bedriver verksamhet med att avliva katter. Då vi är en ekonomiskförening, med full insyn, så välkomnar jag Er att kontakta oss och få en presentation om vilka vi är och hur vi jobbar.

Mvh,
Will Wright

Initiativtagare


Från: Göteborgs Katthjälp
Skickat: den 13 oktober 2009 14:39
Till:
Kopia:
Ämne: Re: SV: Hantering hemlösa katter

Hej igen!

Jag har förstått att du nu har varit i kontakt med en av de personerna som informerade oss om den s.k. inblandning av djurambulansen med de förvildade katterna i Backa. Även om vi uttryckligen har bett personen att bekräfta eller avvisa informationen, visar det sig nu ha varit ett missförstånd mellan er två. Och det är bara glädjande!

Enda frågetecken som då kvarstår för oss är om det stämmer att namn djurklinik, som XX enligt uppgift äger, tar emot katter för avlivning från Klinab AB, som fångar in katter i uppdrag av Poseidon i Backa. Hoppas att även detta bara är rykten och att vi kan fortsätta hänvisa till djurkliniken som en djurvänlig veterinärklinik.

Vi tycker det är viktigt att ha klarhet i saker, framförallt när det uppstår frågetecken om såpass viktiga saker som avlivning av friska djur. Hoppas du inte ser något anmärkningsvärt i det.

Styrelse för Göteborgs Katthjälp genom Miranda Oude Tanke


Djurambulansens svar:

Jag kan ännu en gång konstatera att felaktig information delges. Det är inte fråga om missförstånd då vi på inget sätt har uttryckt eller varit delaktig i någon slags aktivitet kring detta, det rör sig om förtal. Förtal är likaså brottsligt och kan därmed polisanmälas.

Som du säkert känner till så lyder all vårdverksamhet, både human och veterinär, under sträng sekretess. Vad jag förstår så har du redan varit i kontakt med djurkliniken i detta ärendet och även fått svaret att De får inte lämna ut någon information rörande vilka deras kunder eller patienter är.
Det svaret kvarstår.


Det jag kan säga är dock att det är högst anmärkningsvärt att Göteborgs Katthjälp driver denna fråga mot djurambulansen, djurkliniken, m.fl. när den parten ni borde diskutera med är kommunen, jordbruksverket samt länsstyrelsen. De är de myndigheterna som ger tillstånd till olika typer av hantering av djur som klassas som sanitära olägenheter, vilket vilda katter i så kallat tätbebyggt område, faller under.

Om Ni vill komma till botten med denna fråga borde ni driva den professionellt med vässade pennor mot de som sätter/driver lagen. Jag hoppas att med detta svar vi kan lägga dessa tråkiga mail bakom oss och fokusera på det som är konstruktivt och utvecklande samt sätter human hantering av skadade djur på agendan.

Mvh,


Ämne: Re: SV: SV: Hantering hemlösa katter
Från: Styrelse Göteborgs Katthjälp
Datum: Wed, 14 Oct 2009 19:10:14 +0200
Till:


Vi på Göteborgs Katthjälp känner att vi har en skyldighet gentemot våra medlemmar (och oss själva), när det kommer in uppgifter till oss, att försöka ta reda på hur saker ligger till. Det har ingenting med förtal att göra. Förtal anser jag är att gå ut till t. ex. media med avsikt att skada en annan part genom att sprida osanningar. Det vi gör är att ställa frågor till att få klarhet. Jag kan verkligen inte förstå vad som ska vara brottsligt med att försöka få klarhet i saker?

Vad som gäller detta ärende försöker vi få klarhet i var katterna som fångas in i Backa tar vägen. djurkliniken har svarat att vi skulle kontakta Klinab istället till att få svar ang. katterna då kliniken hade tystnadsplikt om deras patienter. Jag tolkade detta som en bekräftelse att man tar emot katter från Klinab annars hade man ju kunnat svara att man inte tar emot katter från Klinab. Jag beklagar att jag mistolkade klinikens svar. Jag ska försöka få ett svar från Klinab. Har hittils inte lyckats med det och jag betvivlar att de någonsin kommer att berätta vilken klinik det är de lämnar katterna till.

Naturligtvis driver vi frågan om hantering av hemlösa och förvildade katter även på politiskt och myndighetsnivå. Vi är t ex remissinstans i den kommande utredning av djurskyddslagen. Bifogar,en skrivelse från oss angående detta samt en skrivelse om TNR till jordbruksverket så att du kan bilda dig en uppfattning om våra synpunkter. Det är dock något svårt att lösa frågetecket om var de förvildade katterna i Backa tar vägen på detta nivå. Vi kommer att fortsätta gräva i det oavsett vad andra tycker om det. Vi tycker att vi har den skyldigheten genom att de drabbade katterna inte kan föra sin egen tala. Det hade varit skönt att få lite hjälp av andra organisationer men intresset i att få fram sanningen verkar litet.

Vad gäller klassering av förvildade katter som sanitär olägenhet har jordbruksverket och den f.d. djurskyddsmyndigheten uttalat att dessa katter i första hand är ett djurskyddsproblem. De ska således inte ses som santitära olägenheter men som djur som far illa och som behöver hjälp.

Mvh,
Miranda

torsdag 22 oktober 2009

Har du lämnat in eller tagit emot djur från Djurens Vänner i Borås?


Döda djur hittades på Röjlands tomt i september 2009.
Kanske detta är katten som just du lämnade in hos Djurens Vänner....


Återigen har Djurens Vänner i Borås blivit av med sitt tillstånd att ta hand om djur. Föreningen har inte lämnat in kontrolluppgifter till länsstyrelsen om vart omhändertagna djur, exempelvis katter, tagit vägen eller till vem de lämnats. Något som krävdes i senaste tillstånd efter att det har varit många oklarheter i var djur som har tagits om hand av Djurens Vänner har tagit vägen.

Enligt Åke Röljand, f.d. ordförande och fortfarande den som hanterar omhändertagna djur inom föreningen, och nya ordförande Else Garby, har det från och med andra kvartalet 2009 inte tagits emot några katter av föreningen.

Däremot hittades påsar med döda katter vid Röjlands stuga i september 2009, se bilder. Andra bilder visar under vilka hemska omständigheter djuren fick leva, innan de försvann.

Har du, eller känner du någon som har, lämnat in eller tagit emot djur från Djurens Vänner i Borås under 2009? Hör av dig till oss! Dessa uppgifter behövs till att kunna väcka åtal och en gång för alla få stopp på Djurens Vänner i Borås!

Maila till info@goteborgskatthjalp.com om du vet något! TACK!



Massor av tomma burkar och bajs inomhus.


Helt nya kattlådor! I den översta låg kattleksaker och flera portionspåsar med
kattmat. Sista förbrukningsdag - 22 feb 2010! Djurens vänner tar visst fortfarande
emot katter här!



Ladda ner alla bilder här (PDF 1,25MB).

onsdag 21 oktober 2009

Vakna upp ur koman!!!

Blir så uppgiven när jag hör talas om folk som låter sina katter gå utomhus okastrerade! När sedan katten kommer hem och föder ett gäng ungar, så hör man av sig till ett katthem och tigger om att vi ska ta hand om dem. När vi upplyser att vi har fullt upp med katter som faktiskt är hemlösa och ej har någon ägare, så har man till och med mage att hota med att avliva katterna om vi inte tar dem!

Vill här hänvisa till en artikel, skriven av Christine Leijd, (www.hittehund.nu) som vi med hennes godkännande publicerat på vår hemsida. Läs den här!

Hade man redan från början tagit sitt ansvar och kastrerat katten så hade man aldrig hamnat i denna obekväma sits!
Hur kan man bara blunda för hur det ser ut här i Sverige med alla hemlösa katter som redan finns!?

5 augusti i år så publicerade uppsala tidning följande artikel

Denna handlar om katten Kotte som i 14 år gått okastrerad för att hans ägarinna tyckte han skulle vara "fri". (!?)
Blir så upprörd när jag läser detta! Förstår verkligen inte hur man kan vara så egoistisk och så totalt iskall och inte bry sig en minut om alla de hemlösa katter vi redan har som lider där ute. Hon sitter alltså där och skryter om hur många honkatter som blivit dräktiga med hjälp av hennes Kotte. Inte en tanke ägnar hon åt alla de honkatter som är hemlösa och ej har någon ägare. Dessa katter har ingen ägare som "glatt berättar att katten nedkommit med små kopior av Kotte", utan de får klara sig på egen tass. I bästa fall hamnar kattfamiljen hos ett katthem som då alltså städar upp efter oansvariga kattägare. I värsta fall går de lidande ute och föder i sin tur fler och fler kattungar till ett liv i svält, sjukdomar och allmän misär.

Läs vår artkel om varför vi anser det vara otroligt viktigt att kastrera sin katt här!

Dags för folk att vakna upp ur koman och börja ta sitt ansvar!! Inse vilket lidande DU är ansvarig för.

torsdag 15 oktober 2009

Spread the word!


För varje katt som får ett hem genom vår förening, får en annan hemlös katt en chans att komma in i värmen.
Vi vill därför be er att hjälpa till att sprida vår rivlappsaffisch som riktar sig till dem som vill adoptera en katt! Skriv ut och sätt upp den i din zooaffär, mataffär osv!
Ladda ned den här

onsdag 14 oktober 2009

Katter fick avlivas efter ingripande



Klick på bilden om du vill läsa hela artikeln
"– De hade själva redan avlivat tio stycken av katterna. Mellan fyra och sex utekatter ska också avlivas, berättar Strömberg som är lättad över det hela. "

Och vad f*n hjälper avlivning till att förebygga att det föds nya kattungar hos de katterna som är kvar?!?!?! Inte ett ord om att familjen kommer att kastrera de kvarvarande katterna!

Att avliva friska djur har INGENTING med djurskydd att göra. Detta kallar jag för att välja den för människan lättaste väg att gå. Djurskydd ska skydda djurens intressen och det ligger i djurens intresse att få leva, lika mycket som det ligger i våran intresse att få leva. Kalla dig inte för djurskyddsinspektör eller djurskyddsförening när man aktivt tar livet av friska djur, i detta fall katter. Det höjer varken kattens status eller löser problemet med att okastrerade katter föder ungar. Med ett sånt djurskydd skapar man högst misstänksamhet bland allmänheten och bekräftar man att inte ens friska djur får leva när djurskyddet får bestämma.

Inte konstigt att den som bryr sig inte vågar anmäla i rädslan att djuren ska avlivas. De som inte bryr sig får bara återigen bekräftat att djur inte är något som förtjänar respekt och eftertanke. Skott i pannan!

Keep it up Sverige!

söndag 11 oktober 2009

Pryd jackan med en snygg pin!


Vi håller just nu på att jobba på layouten till ett gäng olika pins som vi sedan kommer att sälja på vår hemsida. Pinsen kommer även att finnas på loppisar och andra tillställningar.
Det kommer att finnas både pins som visar att man stödjer vår verksamhet, samt pins som visar att bäraren är positiv till TNR-metoden.
Vi hoppas att de snart ska pryda många tröjor, jackor, väskor med mera!
Intresserad? Håll utkik på hemsidan!

Som vanligt går, naturligtvis, varenda öre till att hjälpa våra älskade katter.

lördag 10 oktober 2009

Göteborgs Katthjälp proudly presents....

Nasrin och Johan!




Lilla Nasrin som är adopterad från Göteborgs Katthjälp är nu kalenderflicka för Djurens Rätts kalender "Sverige Rockar För Djurens Rätt". Hon poserar tillsammans med husse Johan, från bandet Amon Amarth, på omslaget till kalendern. I kalendern är det ännu fler katter som poserar med sina musicierande hussar. Alla har ställt upp gratis till förmån för Djurens Rätt.

Beställ kalendern här och stöd samtidigt Djurens Rätt!

onsdag 7 oktober 2009

"Jag har redan en katt"


Ledsen gumman, men vi har redan en katt

"Jag kan inte ta hand om den då jag redan har en katt" är nog det mest vanliga ursäkt till att folk tycker sig inte kunna ta hand om den hemlösa katten de anmäler till oss. En hemlös stackare som enligt dom är utmärglad och eländig, och det blir ju snart kallt...

Men de kan själv inte ta in katten då de ju redan har en katt, inte heller när man upplyser de om att vi har intagningsstopp pga. att våra resurser inte klarar av att ta hand om fler än de ca 100 katter vi har inom föreningen just nu. Exklusive alla TNR katter .
Jag undrar om man skulle resonera på samma sätt om man skulle stöta på ett vilsekommet barn som förtvivlat irrar runt i ens bostadsområde. "Nä du, jag kan inte ta in dig. Jag har redan ett barn.” Ni ser väl själv hur dumt det låter?

Näst mest populärt ursäkt är "Jag har ingen plats". Som om man ska husera en elefant. Jag kan inte förstå att dessa ursäkt skulle ge tillräckligt med grund för att låta den utmärglade och eländiga katten gå kvar när inte katthemmet har möjlighet att ta emot den.

Det handlar ju inte om att man redan har en katt, barn, hund eller vad det nu är. Det handlar om att visa empati för just den hjälpbehövande levande varelse man själv stöter på. Ingen som kräver att man startar en organisation som räddar världens alla hemlösa katter, barn eller hundar. Bara lite empati för den som far illa framför ens egen dörr. Tänk om din egen katt skulle komma bort och ingen ville förbarma sig över den för att man redan har en katt.

Så länge de flesta resonerar på det viset ska man kanske inte ha några förhoppningar om att problematiken med alla hemlösa katter kommer att lösa sig. Hur många katthem det än finns.

söndag 4 oktober 2009

Äntligen är hon inne!



Igår fångades vår lilla Mimmi äntligen in!

Många tidiga mornar, långa dagar och sena nätter har ägnats åt att försöka fånga in denna smarta dam. Många gånger har hon suttit alldeles intill våra fällor, spanat in fällorna med en uppsyn som sagt "mig lurar ni inte"!
Nej, den som lurats har varit hon! Hon har väntat ut oss så många gånger och antagligen smygit fram och ätit direkt när vi tagit vårt pick och pack därifrån.

Igår var dock så ej fallet. Hur mycket det än regnade så dök hon plötsligt upp runt hörnet på huset där vi placerat fällan. Hon spanade in maten och tittade på då några av kolonins andra katter smög sig in en efter en och åt sig mätta på sardiner i fällan. Slickade sig om munnen gjorde hon. Visst kurrade det i magen! Kanske man skulle ta sig ett smakprov själv också? Efter mycket övervägande bestämde hon sig för att det var dags att fylla på med smaskig fisk i magen. Hon smög sakta men säkert in i fällan och var äntligen vår!
Tack och lov så diade hon ej heller några ungar, vilket hade resulterat i att vi varit tvungna att släppa henne igen för att ej riskera ungarnas liv!

Nu ska denna lilla dam, liksom våra andra katter åka till veterinär för att kollas att allt står rätt till, vaccineras, id-märkas och naturligtvis även kastreras!

Vill du hjälpa oss? Läs på om TNR och fyll i vårt formulär om att bli volontär för Göteborgs katthjälp här

måndag 28 september 2009

Vem ligger och sover i min säng?


Jaha...då kan man konstatera...end of summer...:-( !Alltid lika tråkigt att man inte kan vara ute, äta ute, sova ute längre...trist säger jag.Fleece-filten i tvåbeningarnas säng är ju helt ok och mattes hand under huvudet går inte av för hackor. Men vad skådade mitt norra öga häromnatten då jag ramlade in vid 02.00-snåret. Med stor risk att låta som en copycat på Fröken Guldlock men min fråga är: Vem ligger och sover i min säng??Svaret är ju, naturligtvis till skillnad från Guldlock, uppenbart..det är den bruna högen!Vem annars? He is everywere! Han låg vid husses fötter och hade en uppsyn som om han aldrig sovit någon annanstans. Suck! Jag har inget eget längre känns det som...dessa bruningar är ju överallt nu. Jag var först här, jag är störst här och jag bestämmer fortfarande här. Matte tjatar om kärlek och Love och annat blahaj. Det kan väl gå an men min säng är min borg och jag sover vid mattes huvud och de andra vid fötterna...need I say more?Jag är herre i mitt egte hus och säng...och Socks is my name.

torsdag 17 september 2009

Vilken fullträff!


Åh vad skönt det är när det stämmer så här bra för våra kissar i deras nya hem! Lille röde Ilkka fick en ny bästis i ett jättetrevligt hem.

Vill med detta meddelande tacka alla er som använder både hjärna och hjärta; adopterar från oss och ger våra katter goda hem. Ni ger katter som inte har fått en så bra start i livet vad de verkligen förtjänar. Tack för att ni hjälper oss att ge våra katter ett fortsatt bra och värdigt kattliv. =)

onsdag 2 september 2009

Var kan man anmäla JO för felaktig handläggning?

Hur mycket ska vara nog?
Om JO får bestämma räcker ovanstående scenariot inte till för att djur skall omhändertas
. Bild: Miljöförvaltning Göteborg

Nu har återigen Justitieombudsmannen avskrivit två anmälningar vi skickade in från vidare handläggning. Och återigen funderar jag på varför ärenden har avskrivits. Det beror i alla fall inte på att skrivelserna är dålig utformade, brist på handlingar, svårigheter att tolka lagstiftning e.d.. Det handlar om fall där det är MER än uppenbart att handläggningen har varit felaktigt och där djur har fått lida pga både långsam och felaktig handläggning.

Tydligen ser JO inga som helst problem i att djur vanvårdas år efter år medan tillsynsmyndigheten handlägger ärendet i snigeltakt eller rentav försöker sopa ärendet under mattan. Djur (katter i detta fall) får t.o.m. självdö medan föreläggande efter föreläggande skickas ut, vilka blir totalt ignorerade av djurägaren. Att djurskyddslagen har ett förebyggande syfte och att handläggning av djurskyddsärenden ska präglas av det har tydligen gått förbi JO helt och hållet.

JO har tydligen inte heller några problem med att tjänstemän på Statens Jordbruksverket hänvisar till lagstiftning som har upphört att gälla samt att tjänstemannen i frågan anser att verket inte har någon skyldighet att påpeka ev. brister i handläggningen av djurskyddsärenden av underordnat tillsynsmyndighet.

Detta skrämmer livet ur mig!!!

Det finns JO-anmälan angående handläggning av djurskyddsärenden där JO faktiskt har yttrat kritik mot myndighetens handläggning. MEN: I alla dessa fall, alltså de jag känner till, handlar det inte om att djuren har drabbats av handläggningen, de handlar om att djurägarens rättsäkerhet på något sätt har äventyrats! T ex genom kontroll av djurbesättning utan djurägarens närvaro eller tillstånd, felaktigheter i kontrollrapporter, underlåtenhet att utlämna handlingar mm.

JO bekräftar i mina ögon bara att djurskyddslagen inte är till för att skydda djur. Den ska i första hand skydda djurägaren. Så länge djurägarens rättsäkerhet inte kommer i kläm så anser JO att djur får utsättas för långvarigt lidande utan att varken tillsynsmyndigheten eller Jordbruksverket ska känna sig manat att göra nåt åt det.

Vad ledsen man blir…. verkligen ledsen.

Jag blir förkrossad..

Det kommer in en anmälan om en upphittad liten kattunge...dumpad i en container.

Den är smutsig, hungrig och hjälplös....

Hur kan man vara så hjärtlös. Det gör mig så innerligt förbannad. Att människan i dagens läge...med så mycket tillgång till information. Så mycket välfärd som vi har i Sverige fortfarande dumpar katter. Eller lämnar kvar katter efter sommaren listan kan göras lång... Är det inget tänk alls längre.

Hur kan de sova om nätterna? Hur kan man gå vidare i sitt liv med vetskapen att man lämnat kvar en individ som litar på dig. Det värsta är att det kan vara vem somhelst i ens umgänge...men man vet aldrig eg hur det ligger till.

Vad är det som driver människan till att göra så dåliga beslut. Ska lilla kattungen ligga där och dö en plågsam och helt onödig död.

Det är dags att människan tar sitt ansvar och inte släppa skiten där de står. För det är väl alltid någon annan som städar upp eller?

Och hur man kan dumpa en levande varelse i en sopcontainer det kommer jag aldrig förstå.

Jag skäms för människan...

måndag 31 augusti 2009

Hjälp "någon annan"?

Hur många gånger har man inte hört: "Jag har ju sett på Animal Planet hur det är i andra länder med de hemlösa och vanvårdade djuren. Så borde vi verkligen ha det i Sverige också".

Gud vad jag kan bli trött på att höra det! Kan jag säga det utan att låta bitter och elak? För jag kan faktiskt inte förstå riktigt hur man kan sitta i sin tv-soffan och förfasa sig hur det ser ut för ett övergivet/vanvårdat/hemlöst husdjur på andra sidan jordklotet men inte bry sig tillräckligt mycket så man öppnar sin egen dörr för ett övergivet/vanvårdat/hemlöst djur på hemmaplan?

Det är så otroligt få av de alla anmälningar som vi får in till föreningen ang. hemlösa katter där man som anmälare själv är villig att bistå med någon slags hjälp I huvudsak så vill den som anmäler att någon annan så snabbt som möjligt ska lösa "problemet" som det då ofta tituleras som. Och då ska man ändå ha i åtanke att dessa människor har ju åtminstone anmält att det finns en hemlös/vanvårdad/övergiven katt, hur många har inte sett detta djur men inte gjort något alls? Visst hade det väl varit ett plus om vi haft djurpoliser och djurhärbärgen i Sverige och då med möjligheten att hjälpa och vårda dessa utsatta husdjur, men så länge det scenariot inte finns på världskartan så kan man ju ändå bidra själv till att hjälpa just dessa djur.

Vad är det då som hindrar människor att hjälpa till? Jag tror att det dels beror på oengagemang och brist på empatit för andra varelser. Det verkar som det är lättare att se de utsatta djuren på tv och där någon annan människa gör en insats för dem än att själv ens fundera på vad man kan göra själv för att hjälpa till. En annan orsak tror jag att vi i Sverige inte har någon större erfarenhet och tradition av att arbeta som frivillig dvs volontärer. I Sverige så gör man inte gärna något för någon annan utan att man samtidigt tjänar något på det själv och då menar jag ekonomiskt. Sitt dåliga samvetet vad gäller den andra biten av det hela löser man ju lätt med att titta på någon av alla dessa tv-galor och smsar in en hundring per år så har man sen köpt sig fri från den (ev.) skuldkänslan. I många andra länder så är det snarare en traditon att man arbetar för ideella föreningar och hjälporganinsationer på ett mer praktiskt sätt.

Därför tror jag inte heller att om vi nu skulle få djurpoliser och djurhärbärgen i stil med som det finns i USA att allt skulle lösa sig så lätt. Vad som måste hända är så pass mycket mer. Folk måste förstå att de själva kan göra nytta och att de kan hjälpa till...framförallt måste de vilja göra det! För så länge det bara är denna "någon annan" i skepnad av antingen då djurpolis eller ideell kattförening som hela tiden ska bistå med hjälp så kommer vi inte framåt alls och under tiden lider alla dessa djur mitt framför ögonen på oss.

lördag 29 augusti 2009

Vem dricker upp min kattmjölk?


Jaha..tänkte jag då kattluckan slog igen bakom mig, nu ska det sitta fint med lite torrfoder som sen avrundas med en skål kattmjölk...mums mums...det bästa på hela dagen när det landar i lilla magen...Men vad skådar jag då i ögonvrån...den där bruna pälshögen står med rumpen mot mig och huvudet nere i kattmjölks-skålen!Eh??!...hallå!...är det bara jag som reagerar på detta ..eller?..ska det vara så här?

Tydligen så är bara jag som tycker att det är galet...är ingenting heligt längre?Vart är vi på väg när man som hederlig och samvetsgrann (nåja) katt som bara vill att allt ska vara som vanligt..inte längre får ha sin kattmjölk ifred?Ursäkta mig..jag visste inte att detta var nya katt-kollektivet där vi alla ska bo ihop och dela på allt..nån har tydligen missat att delge mig den information...men visst ..jag köper det...men ro då hit de där runda torrfoders-bitarna som läggs upp på fat (?!..vad är det för fel på skålar?)till just den där bruna pälshögen då. Jag vill då snabbt klargöra att jag av en ren tillfällighet råkat få i mig några av dessa vid ett tidigare tillfälle...av misstag..så ni vet det. Att sen hela fatet (!) blev tomt kan jag inte rå för...vem räknar antalet torrfoder-bitar man äter?`..vem gör det?..not me!Jaha..då blev ingen kattmjöl idag då...suck....eller??...hmm...jag får ju helt enkelt göra matte uppmärksam på att MIN kattmjölk är i nån annans (pekar med framtass mot den bruna högen) mage så att jag får en ny ordentlig portion och den bruna högen får matte efter sig...hihi!

Nobody puts Socks in a corner...here I go again....I know why way around..sort of speaking...See you around..promise/Socks

onsdag 26 augusti 2009

Är det djurens fel att de har råkat bli brottsoffer?

Några av Katthjälpens brottsoffer, räddade från vanvård, hemlöshet ... och länsstyrelsen?

Igår läste jag ett mycket intressant och skrämmande JO beslut där Länsstyrelsen i Jönköpings län beslutade att låta avliva friska djur (varav en katthona som födde ungar strax efter omhändertagandet) pga att uppstallning skulle bli för dyrt!

Tidigare har denna länsstyrelse låtit avliva 13 hundar från en släkting pga. att djuren inte ansågs vara omplacerbara pga. mentala brister (djuren undersöktes samma dag som omhändertagandet har sket, man kan ju inte förvänta annat än att djuren då är stressade och instabila!). Självklart är det jättebra att djur som vanvårdas hos sin ägare omhändertas men att förordna avlivning pga. den mentala statusen djuret uppvisar dagen den omhändertas är korkat! Även två kullar med nyfödda valpar avlivades då de var fallna efter tikar som uppvisade aggressiva tendenser!

I utredningen yttrar länsstyrelsen följande: "Från det att djuren omhändertas tills dess att de avyttras eller avlivas är det polismyndigheten som är ansvarig för djuren och deras vård. Det är även polismyndighetens uppgift att se till att djuren får lämpliga hem. Polismyndigheten försöker i möjligaste mån att se till att de omhändertagna djuren får nya hem, men i vissa fall kan det vara mycket svårt att omplacera djuren och polismyndigheten får i sådant fall avliva djuren i enlighet med länsstyrelsens beslut. Av 74 § djurskyddsförordningen (1988:539) framgår att länsstyrelsens beslut om omhändertagande av djur och avyttring alternativt avlivning gäller omedelbart även om det överklagas, vilket innebär att djuren nästan alltid är avyttrade eller avlivade när ärendet avgörs i högre instans. Omhändertagande av djur och framförallt uppstallningen av de omhändertagna djuren är förenade med stora kostnader för samhället. Det är av denna anledning angeläget att beslut om vad som ska hända med omhändertagna djur fastställs snarast enligt 34 § djurskyddslagen och att dessa beslut verkställs så snart som det är möjligt."

Ursäkta mig men uppstallning av fängslade är också förenade med stora kostnader för samhället... och då handlar det om brottslingar och inte oskyldiga djur som har blivit offer för vanvård! De avlivas väl inte heller?

I landet med ”världens bästa djurskyddslag” är det polisen som lekar djurhem medans de saknar både kunskap och medel till att kunna klara denna uppgift. Vi behöver djurhem som drivs med statliga medel och som har kunskapen inne till att kunna ta hand om dessa brottsoffer på ett proffsigt och respektfullt sätt.

Ta gärna en titt inne på Animalshope.com, en svensk organisation som jobbar för att få till stånd en verksamhet med huvudsyfte att hjälpa utsatta djur och djurarter, vilda som tama med direkt hjälp och genom samordning och effektivisering av hjälpinsatser inom befintliga hjälpinstanser. DET är vad vi behöver om vi verkligen vill vara det landet med världens bästa djurskyddslag.

tisdag 18 augusti 2009

Vi tänder ett ljus för Zingo

Zingo, som fick aldrig chansen till ett långt och lyckligt kattliv

Idag vaknade man med hopp om lilla zingo som skulle operera bort sitt ena öga. Då det hade gått förlångt med sin ögoninfektion. Det hade spruckit och pupillen runnit ut så att säga. Förlångt gången kattsnuva.

Han hade så ont...trots olika ögondroppar och smärtstillande blev det inte bättre. Jourhemmet har droppat i ögat varannan timme i flera dygn. Och han har kämpat på lilla kissemissen.

Veterinären hade bara två alternativ antingen operera bort ena ögat eller avlivning. Det finns inte på kartan att avliva den lille krabaten då han kan få ett fantastiskt liv ändå fast som enögd.

Veterinären blev lite chockad och väldigt glad över att man vill ge en kattunge en chans. Naturligtvis säger vi...vad menar du...jo han får avliva kattungar dagligen och tycker det känns så sorgligt.

Återigen vill jag påpeka vikten av att kastrera/sterilisera sina katter...då slipper man oönskade kattungar. Hur enkelt som helst...

Men iaf Zingo klarade inte narkosen så hans lilla hjärta stannade. Veterinären försökte återuppliva honom i 10 min men det gick inte och sorgen var ett faktum.

Detta hade ingen räknat med...jag blev helt stum...men han skall ju ha ett gott liv och springa och busa och snacka med dammsugaren som han inte alls var rädd för. Äta, kurra och gosa. Det såg jag framför mig. Hade inte räknat med denna utgången alls.

Ett stort tack till jourhemmet som ställt upp och vårdat och pysslat om honom och kört fram och tillbaka till veterinären. Det har varit en intensiv vecka för både Zingo och jourhemmet.

Men vi får trösta oss med att han kom in i värmen, med mat i överflöd, gos och kärlek i överflöd. Att hans korta liv ca 9 veckor blev han...ändå fylldes med ömhet och kärlek och början till ett bättre liv än att få gå en plågsam död tillmötes därute någonstans alldeles ensam.

Vila i frid lilla älsklingen...

söndag 16 augusti 2009

Ett stort tack till jourhemmet i Torslanda.

Man blir så oerhört lycklig och rörd när man träffar så rätt. En familj tar sig an 6 st av alla de kattungar som behöver hjälp i detta stora projekt.

De har tuffa dygn då en av de minsta är så dålig i ögat att det behövdes massa nya mediciner som skall droppas varannan timme dygnet runt. De måste ställa klockan så de vaknar för att gå upp mitt inatten flertal ggr och ge droppar i ögat. Lillfisen tycker inte att det är roligt att bli väckt mitt inatten...Låt mig få sova....Hallå....så himla söt.

Plus övriga små katter som får antibiotika och ögonsalva....

Ni gör ett fantastiskt jobb för dessa katter som inte fått en bra start i sitt lilla liv.

De är så hjälpsamma och aldrig några problem fast det är arbetsamt för dem. Ni är helt fantastiska.

Jag passar även på att tacka alla våra fantastiskt bra jourhem som kämpar och hjälper oss i detta tuffa arbete.

Kram på er allihopa...:)

fredag 14 augusti 2009

Vem ligger i min soffa?

Men hallå eller??
Vem är det som ligger i en stor brun hög i min soffa?
Var kommer den bruna håriga högen ifrån?
Har jag gett mitt medgivande till att den håriga brun hög ska få ligga i min soffa?
Njet!!...det vet jag bestämt! Ingen har "okeyat" den brun håriga högens närvaro här med mig....jag som dock är uber-over-katten i detta hushåll.

Vart är vi på väg?
Jag fasar! Man vänder ryggen till och i ett obevakat ögonblick så hamnar en brun hårig hög i soffan. Inte nog med att jag redan har en brun lite mindre och tämligen hårigare hög att hålla reda på samt att försöka lära lite vett och etikett, som den högen för övrigt ej fattar nått av. Det är egentligen en skymf för mig som katt att de tror att jag ska kunna beblanda mig med kreti och pleti...men men...de tvåbenta i denna familjen är väl inte heller de några Einsteins direkt.
De är ju snälla och så men ja...det är ju jag som får stå för tänket, agerandet, dynamiken...ja..jag skulle nog vilja att jag är denna familjs kärna och givna medelpunkt.
Så då är det ju ej konstigt att man reagerar då det helt plötsligt finns ytterligare en brun hårig hög i hemmets vrå. Inte nog med att de nu är två brunisar...den senaste har väl dessutom sett sina bättre dar ...om jag ska uttrycka det lite fint...högen har ju knappt en tand i munnen! Dessutom så går tar han sig fram väldigt sakta och graciös är väl inte direkt ordet man tänker på när han rör sig mellan rummen.
Sen har jag ju lite svårt med allt dett tugg från mattes sida om love, love, love..bla bla bla..säger jag. JAG är ju mattes stora kärlek..det vet alla..så hallå!! ...att ropa Love efter den bruna högen...det känns lite schizofrent från hennes sida.
Men jag bidar min tid...jag ligger lågt..jag rekar läget...jag har koll på de bruna håriga högarna..I´am Mr Socks and I will be back..I will concore the world...I am the love of my matte!

See later...it´s a promise!/Socks

onsdag 12 augusti 2009

Jourhem sökes!

En bunt kattungar som drömmar om att komma till jourhem

Vi håller för närvarande, bland annat, på med att stabilisera en TNR koloni i norra Göteborg. Ett 10 tal vuxna katter samt ett 15 tal kattungar ska tas om hand.

Den här årstiden är det inte helt lätt att jobba med nya kolonier. Ungarna springer högt och lågt och vågar livet flera gånger per timme. Mammorna diar varandras ungar så man vet inte hur gamla deras egna ungar är. De som har äldre ungar är med all sannolikhet redan dräktiga igen.

Det viktigaste just nu är att vi portionerar ut de äldsta kattungar till jourhem och börjar kastrera de vuxna katterna så att läget blir lite mer överskådligt. Resultatet av gårdagens arbete med kolonin var att 4 ungar flyttades till jourhem och 2 honor infångades för kastrering, vaccination, id-märkning, avmaskning och en hälsokontroll. Liiite lugnare blev det. Fast mycket skillnad är det egentligen inte mellan 15 och 11 kattungar som far runt. Det verkar ju som att dem är 100 st. ändå :)

Förhoppningsvis kan vi alla fall ordna jourhem till ca 6 stycken till i dagarna.

10 down, 5 to go.

Vi söker fler seriösa jourhem!

söndag 9 augusti 2009

Ang sk Djurvänner....

Det är ett svårt arbete med att hitta bra jourhem. Man försöker lära känna personer som anmäler sig till att hjälpa en hemlös katt. Öppnar sitt hem för att katten skall få all den hjälp den behöver. Man försöker grilla personerna i fråga så att det inte finns ett enda frågetecken.

Och hoppas att man hittat likasinnade personer som vill hjälpa till. Men ack vad jag bedrog mig.

Vi ger all info som tänkas kan så att de vet vad det innebär...ändå sitter jag här med en stor klump imagen ang ett jourhem som visade sig vara allt annat än djurvänligt.

Jag kan börja stört gråta pga jag lämnade kissen hos dem, men hur kan man veta frågar jag mig varje sekund. Intuitionen är ett bra verktyg och skall inte skjutas åt sidan.

Katten hittades mager och höggravid. Trots alla benknotor som stack ut var hon så snäll och tacksam för att hon fått mat och hjälp.

Det handlade om dagar tills hon skulle föda. Lämnade henne hos ett jourhem som blev godkänt för allt var ju toppen de hade all kärlek i världen och ville göra skillnad, som de sade. De längtade efter att ta emot henne.

Varje vecka skall de lämna rapport hur läget är osv. Hur de utvecklas osv. Veckorna gick och fick aldrig några rapporter.

Jag fick ringa varje vecka för att kolla läget...allt var jobbigt, ville inte skriva rapporter...de kände sig jagade ...osv

Tillslut svarade de inte när jag ringde....då började jag ju bli minst sagt orolig. Hade på känn att något inte stod rätt till. Men vad?

Gjorde hembesök för att jag ville kolla läget. Stämmningen hemma hos dem var iskall. Men ingen av dem yppade ett ord.

En dag hade flickan stuckit från sin kille och bara dragit och lämnat katterna...jag ringde o ringde och krävde svar vad det är som händer. Fick aldrig svar...Jag var så orolig att jag gick i taket.

Ställde killen mot väggen och krävde svar omedelbums.

Kattmamman hade börjat kissa på olika ställen i lägenheten och rev i soporna. Det tyder på stress eller något annat kan hon ha tröttnat på sina ungar? En helt normal tanke egentligen eftersom man inte visste.


Det kröp fram att flickan var sjuk och orkade inte...

Fortfarande sjuk efter en vecka....de kom inte till det inbokade vaccinationsbesöket hos veterinären.

Beställde ny tid och krävde att han skall komma med katterna eftersom det är jätteviktigt.

Han kom och den synen: han såg ut som ett ras,,,ett spöke....sluddrade och pratade väldigt osammanhängande.

Mamman var fortfarande väldigt mager och han sade att han dragit in på maten. VAAAA?????
För att hon är så glupsk och konstig. Samt att katter skall inte vara på borden. Då minsann fick jag ta det ur henne.

kände en våg av rädsla var tvungen att fråga rätt ut: Slår du katten? Den blicken och det hummande svaret kommer jag aldrig glömma. Det sade mer än 1000 ord. Det sitter som en vass kniv i mig.

Varför sambon stack var att han misshandlade henne och isolerade henne från allt o alla. Hon fick inte prata med folk om inte han var hemma osv....hon fick inte ens prata med mig. Och de var jourhem....helt galet.

Nu i efterhand kröp det fram mer att han släppt ut dem på gräsmattan lösspringandes....jag förstår inte hur han tänkte...Man får absolut inte släppa ut jourhemskatter. Han har skrivit på ett kontrakt där det står klart o tydligt hur det fungerar och de var så införstådda med allt.

Samt att varken mat eller vatten stått framme....man blir helt mållös.

Det är så mycket mer kring denna historia men kan inte nämna allt...men detta är ett sorgligt kapitel. Det som smärtar mig mest är att kissarna har bott hos dessa djurvänner med så mycket kärlek. Han ville bli av med dem fortast möjligt....men jag försökte förklara att jag kan inte trolla eftersom jag inte fått veta något om er situation förrän det kastades i ansiktet på mig.

Det kommer ta tid att komma över. Är människan verkligen så elak...

Fortfarande frågar jag mig Varför anmälde de sig som jourhem...VARFÖR???

Hon är värd så mycket mer och alla hennes fem underbara barn. Är så lycklig att vettiga personer har tagit sig an familjen. Som jag ser det har hon blivit sviken två gånger och hoppas att hon aldrig kommer bli det igen lilla stumpan. Så vacker och snäll.

Ibland är det hårt och svårt och får den ena smällen efter den andra. Men meningen är väl ändå att man ska känna empati för en annan individ och självklart hjälpa till. Men det är inte självklart hos alla.

Hoppas han en dag får vad han förtjänar. Och får hålla mina tummar hårt och önska att han aldrig skaffar egna djur.

tisdag 4 augusti 2009

Grattis Stockholms Katthem!


Stockholms Katthem har fått ärva hela 3 miljoner kronor av en kattkär kvinna som gick bort för två år sedan. Vi är otroligt glada att just Stockholms Katthem, som gör ett sånt otroligt fint och viktigt arbete med skygga och förvildade katter, får ta emot dessa pengar.

Grattis!!!
Styrelsen för Göteborgs Katthjälp

söndag 26 juli 2009

Vi får helst stanna hemma med en sjuk katt...


En av våra jourhemskatter mådde inte så bra de sista dagarna, nyser, hostar, sväljer lite väl ofta. Katten verkade må sämre idag och jourhusse skulle boka en tid hos en av våra djursjukhus i Göteborg. Kanske han är snuvig eller har det fastnatt ett grässtrå e.d. i luftröret?

Till min stora förvåning ville veterinären, som även äger stället, helst att vi inte skulle komma med katten, i fall det skulle vara kattsnuva! Det var nått nytt för mig, sjuka katter får inte komma till djursjukhuset!

Har han tänkt på att väldigt många katter är bärare på herpesvirus, som är den största orsaken till kattsnuva, utan att de visar symtom? Katter som är bärare på herpesviruset börjar utsöndra viruset vid stress och ett veterinärbesök är ett utmärkt tillfälle till att bli stressad!

Hoppas verkligen inte att den riktiga anledningen är att katten är en katthemskatt. Det skulle inte vara första gången att detta djursjukhus nobbar hittekatter.

fredag 24 juli 2009

För Väsa...


Hej!
Jag heter Anneli och är sambo med Calle och fyra underbara katter.

Så här börjar vår historia:

En stormig höstdag.
Calle jobbade, jag var hemma i hans lägenhet. Calle fick höra på sitt dåvarande jobb, att arbetskamraterna sett en liten kisse alldeles ensam i ett litet skjul mitt i stormen. Han ringde till mig och meddelade att han skulle hämta kissen och ta med den hem.

Kissen, som visade sig vara en liten hona, verkade tam men hon var väldigt mager och medtagen. Calles katt Sammet var nyfiken på den lilla kissen och smög efter henne och sniffade på hennes svans. Nykomlingen var dock inte lika sugen på att umgås, så hon fräste ifrån och fick därefter heta Väsa.
Vi kollade på internet efter ett katthem som skulle kunna tänkas hjälpa oss. Alla hade fullt, vilket vi i dagsläget vet att så är det tyvärr alltid. Vi ombads att ta hand om henne själva.

Väsa fick en egen liten plats i sängen, i en kattkorg, vilken hon somnade stående i. Jag tvättade ögonen och öronen på henne och plockade fästing efter fästing efter fästing på hennes tunna kropp, de verkade aldrig ta slut..
Väsa spann hela tiden och var verkligen glad över att få uppmärksamhet, men var väldigt trött. Hon sov nästan hela tiden, förutom när hon åt. Veterinären rådde oss att ge henne små mål mat eftersom hennes kropp inte var van vid mat..
Ute ven stormen för fullt och slog mot fönstrena, vid flertalet tillfällen lät det som att fönstrena skulle krossas av kastvindarna. Väsa hade inte klarat sig länge till, ensam där ute.

Dagarna gick. Väsa blev lite piggare och verkade må bättre. Hon tittade på oss och spann. Hon förstod att vi ville hjälpa henne.
Alting verkade gå bra men så plötsligt rasade allt. En dag låg Väsa i kattlådan och skrek. Hon kunde inte resa sig upp. Calle åkte med Väsa till veterinären, där hon undersöktes. Snart kom veterinären med det värsta tänkbara beskedet. Hon kunde inte hjälpa Väsa.

Utomhus ven stormen för fullt. Inomhus somnade Väsa in i Calles armar.

Väsa lämnade oss med krossade hjärtan, men hon lärde oss att varje människa kan göra så mycket större skillnad än vad vi tror. Vi kunde inte rädda Väsa, men det finns så många fler där ute som behöver hjälp. Inget lyckligt slut denna gång men det kan det bli för många andra katter.

Så, gör en insats du också!

För Väsa och för alla de andra.

En dag som inte är som alla andra...

Jag heter Annelie och jag gick med i Göteborgs katthjälp då jag stötte på en hemlöskatt. Jag flyttade till Partille och fick reda på att en svart kisse hade varit hemlös i över 7 år...Jag var som de flesta är lite förvirrad...man ville ju hjälpa katten...förstog ju att den kan ju inte gå så här...såg dagligen grannar som sparkade på den...schasade iväg den...klappade i händerna i tron på att bli av med kattjäveln som går på MIN tomt.

Då funderade jag på VAD GÖR MAN? Jag måste hjälpa katten då grannar inte förstod dess lidande...den kom ju till dem för att få hjälp...eller mat.

Jag började mata katten för att försöka få den att komma tillbaka till mig och försöka bli kompis och visa att jag inte är farlig. Så snäll o rar....liten kisse...som gick ensam och rädd...speciellt när det blåste var det jättejobbigt. Jag kände att bara mata kissen går ju inte. Finns det något man kan göra eller skall den bara lämnas åt sitt öde?

Jag gogglade på nätet efter olika katthjälps hem...av 5 st svarade Göteborgskatthjälp och en till... Den andra som ringde frågade vilken färg det var på katten..jag sade svart...Nä då kan vi inte hjälpa till eftersom ingen vill ha svarta katter....öhh ...hallå eller...då gick jag i taket och skällde ut idioten. Då skall man inte jobba på katthem om man går efter färg...helt galet.

Då jag aldrig stött på en hemlös katt förut tog jag omedelbart åt mig all info jag fick av Göteborgs katthjälp. De får ju dagligen in hur många anmälningar som helst och han sattes upp på kölistan. Jag gjorde som de sade att bygga ett skydd åt honom och fixa matningen där så han hade det bra tillsvidare. Jag fick även låna fälla. Det var spännande att rigga fällan och vänta på fångsten. Jag blev så lycklig när han gick in i fällan Då..just då i det ögonblicket kände jag att nu kan det bara bli bättre för han...även om han inte förstod det just då... och han fick bo i min kattgård som jag har till mina egna katter. Så efter 4 dagar var det dags att komma till veterinären för att bli kastrerad, vaccinerad och öronmärkt. Då hade han lugnat ner sig så pass att han var lite mindre fräsigare än vid infångningen. :D

Under dessa dagar i kattgården gick jag dagligen till honom och försiktigt pratade med honom och bara lät honom höra min röst. Gav han fjäsk mat typ tonfisk osv...för att han skulle gilla mig lättare...:D

Som tur var gick det ganska fort för föreningen att få en ledig plats på katthemmet där han fick träffa andra katt kompisar och börja lära sig ett nytt liv.

Nu bor han hos en tjej och han älskar gos...sängen är mjuk och gosig. Och han vägrar att gå ut. Jag förstår honom så väl. Han minns hur svårt det var.

Då bestämde jag mig för att ge tillbaka...eftersom föreningen ställt upp så vansinningt bra. Ger man hjälp så får man hjälp även om föreningen inte kan hjälpa precis i anmälningstillfället. Och även om man jobbar heltid så kan man hjälpa till ibland bättre man gör något än inget alls. Tycker jag.

Det finns hur många historier som helst men detta var min första hittekatt och jag är evigt tacksam att det finns katthem och att människor donerar pengar för att kunna hjälpa en individ som betraktas lägre än sopor i dagens samhälle.

Så istället för att sitta hemma och vara förbannad över all djurplågeri...osv bestämde jag mig för att dra mitt strå till stacken. Även om man inte kan göra allt så kan man bidra lite. Och nu önskar jag att jag vinner på lotto så jag kan säga upp mig på mitt arbete och lägga all tid på de hemlösa katterna. Men drömma går ju...

Välkommen till Göteborgs Katthjälps blogg!

Tanken är att vi som är aktiva inom föreningen ska skriva här ett par gånger i veckan och berätta vad vi har varit med om, vad som har berört oss, vad som har gjort oss glada, lyckliga, ledsna eller förbannade i vårt arbete med och för de hemlösa katterna i Sverige.