Återigen en artikel med massavlivning av katter.

Återigen står det att läsa i tidningen om ett stort antal katter som avlivas hos en privatperson efter ingripande från länstyrelsen. Anledningen till avlivningen av dessa katterna var som så många gånger tidigare att katterna var "för många". Enligt undersökande distriktsveterinär, som då även avlivat katter på plats så sades följande om de katter som har avlivats: "De var i förvånansvärt bra skick. Stora fina katter som haft det bra." Ingenstans står det att läsa om att det diskuterats några andra alternativ än en dödsinjektion. TNR-metoden kunde kanske gjort det fullt möjligt för katterna att leva vidare. Inte heller verkar det motsägesfullt hos dem som arbetat eller som uttalat sig om ärendet i artikeln att man avlivat katter som verkar både friska och pigga och som har det bra. Det framgår inte i artikeln om de katter som nu är kvar blivit kastrerade eller om man har för avsikt att göra det. Man behöver ju varken vara djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen eller distriktveterinär för att räkna ut att antalet katter kommer att öka rätt så snart igen om de som nu är kvar är okastrerade.

Tyvärr så ligger problematiken vad gäller dessa återkommande massavlivningarna på just katter på så många olika grunder här i Sverige.
Den största delen i problemet består ju naturligtvis i att Sverige till skillnad från så många andra länder inte har någon statlig eller kommunal djuromhändertagenade verksamhet alls. Dvs det finns inga djurhem som drivs med statliga eller kommunala medel. De djurhem som nu finns drivs i regel av eldsjälar på ideell basis där det då av naturliga skäl är oerhört begränsat både med plats och möjlighet för att kunna ta sig an de djur som behöver hjälp men naturligtvis också en oerhört begränsad ekonomi. Att vi i Sverige skryter med att vi har något av den bästa djurskyddslagen som finns hjälper ju föga då det inte gagnar de djuren den är till för. Att djurskyddslagen skall skydda djur och att man bl.a därför som privatperson bara får ha 10 st katter är ju kanske en god idé på papperet, men om man vid varje sådant tillfälle där det uppdagas att fler katter finns då avlivar katterna, hur har man då skyddat djuren? Om det i landet inte finns någon myndighet som rent praktiskt bedriver verksamhet dit man vid dessa tillfällen isf skulle kunna ta katterna till hur kan då denna djurskyddslag gagna djuren?

Ett annan stor anledning till att man gång på gång får vetenskap och läser om dessa massavlivningar av "omhändertagna" djur är att vi i Sverige har en otroligt dåligt respekt för andra varelser liv. Många är de röster som unisont hävdar att ett dött djur lider inte. Men varför har vi år 2010 då inte kommit längre i tanken och respekten för andra varelsers liv annat än att vi på något sätt vill göra gällande att vi "skyddar" djuren från livet genom att avliva dem? När all annan utveckling och tänkande går framåt med raska takt, dock ibland på ont och gott, så är det som det är ristat i sten och helt fullt acceptabelt i vårt svenska samhälle att avliva de allra flesta djur av både privatpersoner och myndigheter. Och detta då till trots att vi har en sån otroligt bra djurskyddslag.

Naturligtvis (som en beklämmande parentes) pga ovannämnda anledningar så avlivas även de allra flesta djur som då uppvisar någon som helst symptom på sjukdom eller vanvård när de då "omhändertas" av berörda myndigheter. Diagnos, behandling, vård och omsorg är tyvärr inget alternativ för sjuka och vanvårdade djur i dagens djurskydds-Sverige. Vanvårdade och misskötta djur räddas från vanvården och får dö istället.

Vad gäller de c:a 100.000 förvildade katter som finns i Sverige så är dem längst ned på listan hos de flesta berörda, både myndigheter och privatpersoner tyvärr. Många är dem som inte vill se eller ens höra talas om att dessa katter har rätten till ett liv precis som alla andra djur. Många berörda myndighetutövare sträcker sig t.o.m så långt och säger att djurskyddslagen, observera en av den bästa i sitt slag, inte gäller just för dessa katter. I mån och mycket så är det vad just de svenska myndigheterna säger och hur de agerar som sätter en nivå på hur de flesta civila ute i vårt samhälle sen väljer att göra. Om man som berörd myndighet använder sig av avlivning som en omhändertagande insats så är det ju säkert många privatpersoner som då också tycker de kan göra det med sina egna djur. Jag misstänker dessutom att många invånare i vårt avlånga land faktiskt tror att en djurskyddsmyndighet är till för just vad dessa ord står för dvs djur och skydd. Om det så vore så skulle vi ju inte behöva läsa artikel på artikel i svenska lokaltidningar om djur som hela tiden massavlivas.

Det kommer alltid att finnas människor som inte kan/vill/bryr sig om att ta hand om sina djur på ett bra och vettigt sätt, men att döda djuren som har oturen att hamna hos dessa människor hjälper ju föga.
Det är ju inte djuren som är problemet. Problemet är vår inställning och den ligger så djupt rotat i vårt samhälle och dess invånare. Men det är dags att ändra på det nu så vi slipper dessa ärenden och tidningsartiklar med (mass)avlivningar i framtiden. Vi bor i ett stort land, geografiskt, i ett relativt rikt land, ekonomiskt, så vi borde kunna erbjuda de djur som finns här ett skydd värt just ordet djurskydd. Vi måste helt enkelt göra plats för dem i vårt samhälle och i våra hjärtan. Iom att vi gör det så kommer vi även då, och inte förrän då, att kunna säga att vi har ett bra och fullgott djurskydd i vårt land.

/Efvalena

Länk till artikel som berörs i inlägget
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6420494