De växer så det knakar!

Nu är det full rulle hemma. Wolmar, Wanja och Wilja har hunnit bli 6 veckor gamla och då även insett att världen går att utforska även på höjden. Med detta kommer naturligtvis mycket klättrande upp längs benen på oss tvåbenta.
Allting är väldigt spännande att upptäcka och allt går att leka med!

Wanjas tur!

Efter att Embla fött gråvite Wolmar och gråtigrerade Wilja, bestämde hon sig för att även ploppa ut en liten tabbykopia på sig själv, en liten Wanja.
Här spanar Wanja trött in i kameran, en aning blyg men samtidigt väldigt nyfiken på vad världen har att erbjuda henne.

Torrfoder börjar bli intressant för dem alla tre, dock enbart att nosa på. Det här med att äta har Wanja och syskonen ännu inte kommit underfund med. Nog räcker det bra att sutta på mamma Embla än så länge! Ett och annat nos-dopp i vattenskålen har de vågat sig på också, men vad den ska vara bra till ställer de sig fortfarande frågande till. Det är inte riktigt dags att börja äta själv än, vi tar en dag i taget.. :)

Share

Wolmar på vingliga ben

Här kommer första hälsningen från Wolmar. Han är den förstfödde i Emblas kull, killen med böjd svans.

På vingliga ben upptäcker han nu den spännande världen utanför mammas trygga bo. Mamma Embla blir lätt orolig och hämtar kvickt tillbaka sin minsting när hon tycker att han vinglar iväg för långt bort i rummet.

Hej, från Wilja

Här kommer en bild på en kvällspigg Wilja, 3 veckor gammal, som ögonblicket efter bilden togs, gjorde ett tappert försök att klättra på stolens underdel. Nog har hon en stark vilja alltid!

Tillsammans med sina syskon Wanja och Wolmar söker hon nytt hem om 9 veckor.
Mamma Embla hittades högdräktig och söker även hon nytt hem inom kort.

Vi tänder ett ljus för Zingo

Zingo, som fick aldrig chansen till ett långt och lyckligt kattliv

Idag vaknade man med hopp om lilla zingo som skulle operera bort sitt ena öga. Då det hade gått förlångt med sin ögoninfektion. Det hade spruckit och pupillen runnit ut så att säga. Förlångt gången kattsnuva.

Han hade så ont...trots olika ögondroppar och smärtstillande blev det inte bättre. Jourhemmet har droppat i ögat varannan timme i flera dygn. Och han har kämpat på lilla kissemissen.

Veterinären hade bara två alternativ antingen operera bort ena ögat eller avlivning. Det finns inte på kartan att avliva den lille krabaten då han kan få ett fantastiskt liv ändå fast som enögd.

Veterinären blev lite chockad och väldigt glad över att man vill ge en kattunge en chans. Naturligtvis säger vi...vad menar du...jo han får avliva kattungar dagligen och tycker det känns så sorgligt.

Återigen vill jag påpeka vikten av att kastrera/sterilisera sina katter...då slipper man oönskade kattungar. Hur enkelt som helst...

Men iaf Zingo klarade inte narkosen så hans lilla hjärta stannade. Veterinären försökte återuppliva honom i 10 min men det gick inte och sorgen var ett faktum.

Detta hade ingen räknat med...jag blev helt stum...men han skall ju ha ett gott liv och springa och busa och snacka med dammsugaren som han inte alls var rädd för. Äta, kurra och gosa. Det såg jag framför mig. Hade inte räknat med denna utgången alls.

Ett stort tack till jourhemmet som ställt upp och vårdat och pysslat om honom och kört fram och tillbaka till veterinären. Det har varit en intensiv vecka för både Zingo och jourhemmet.

Men vi får trösta oss med att han kom in i värmen, med mat i överflöd, gos och kärlek i överflöd. Att hans korta liv ca 9 veckor blev han...ändå fylldes med ömhet och kärlek och början till ett bättre liv än att få gå en plågsam död tillmötes därute någonstans alldeles ensam.

Vila i frid lilla älsklingen...

Ett stort tack till jourhemmet i Torslanda.

Man blir så oerhört lycklig och rörd när man träffar så rätt. En familj tar sig an 6 st av alla de kattungar som behöver hjälp i detta stora projekt.

De har tuffa dygn då en av de minsta är så dålig i ögat att det behövdes massa nya mediciner som skall droppas varannan timme dygnet runt. De måste ställa klockan så de vaknar för att gå upp mitt inatten flertal ggr och ge droppar i ögat. Lillfisen tycker inte att det är roligt att bli väckt mitt inatten...Låt mig få sova....Hallå....så himla söt.

Plus övriga små katter som får antibiotika och ögonsalva....

Ni gör ett fantastiskt jobb för dessa katter som inte fått en bra start i sitt lilla liv.

De är så hjälpsamma och aldrig några problem fast det är arbetsamt för dem. Ni är helt fantastiska.

Jag passar även på att tacka alla våra fantastiskt bra jourhem som kämpar och hjälper oss i detta tuffa arbete.

Kram på er allihopa...:)

Jourhem sökes!

En bunt kattungar som drömmar om att komma till jourhem

Vi håller för närvarande, bland annat, på med att stabilisera en TNR koloni i norra Göteborg. Ett 10 tal vuxna katter samt ett 15 tal kattungar ska tas om hand.

Den här årstiden är det inte helt lätt att jobba med nya kolonier. Ungarna springer högt och lågt och vågar livet flera gånger per timme. Mammorna diar varandras ungar så man vet inte hur gamla deras egna ungar är. De som har äldre ungar är med all sannolikhet redan dräktiga igen.

Det viktigaste just nu är att vi portionerar ut de äldsta kattungar till jourhem och börjar kastrera de vuxna katterna så att läget blir lite mer överskådligt. Resultatet av gårdagens arbete med kolonin var att 4 ungar flyttades till jourhem och 2 honor infångades för kastrering, vaccination, id-märkning, avmaskning och en hälsokontroll. Liiite lugnare blev det. Fast mycket skillnad är det egentligen inte mellan 15 och 11 kattungar som far runt. Det verkar ju som att dem är 100 st. ändå :)

Förhoppningsvis kan vi alla fall ordna jourhem till ca 6 stycken till i dagarna.

10 down, 5 to go.

Vi söker fler seriösa jourhem!