Att vara jourhem...

Sara nu och då....en underbar liten tjej som har fått trygghet...

Sara de första dagarna ...rädd och skygg!

Att vara jourhem är ett stort ansvar och en otrolig upplevelse...När man rehabiliterar skyggisar måste man vara utrustad med mycket kärlek o förståelse för vad individen kan tänkas gått igenom...Man börjar med att skapa dagliga rutiner så att katten kan börja känna sig trygg...när den dagen inkommit då katten byter ut rädslan mot nyfikenhet..kan man börja jobba mer med kissen tex med att börja klappa och då kan man börja med en pensel...att försiktigt börja vänja kissen och att den kan känna att det är faktiskt skönt...

Inte göra hastiga rörelser...blinka och prata med katten hela tiden medans man tömmer lådan...och sedan fyller på mat....efter detta kan man sätta sig försiktigt på golvet och prata om allt från himmel o jord och blinka, blinka hela tiden....när kissen blinkar tillbaka är man hur lycklig som helst och man ser hur musklerna slappnar av och katten lägger sig mer till rätta...upprepning upprepning är A o O....

Ett av våra jourhem, som har hand om Sara o MJ, blev tillfrågad och vi ville veta hur hon upplever det att vara jourhem...så här skriver hon:

Att vara jourhem är nog det bästa jag någonsin valt att bli. Man ger så lite men får så otroligt mycket tillbaka. Att hjälpa människor och bidra med pengar kan många tycka är självklart, men katter? " Det är ju bara en katt"...Djur har ingen makt att säga ifrån. Så de om någon borde väl få hjälp?

Jag trivs jättebra med att vara jourhem. Att få komma hem varje dag till djupt tacksamma och glada katter. Att få vara med i deras utveckling och när de börjar lita på en då växer hjärtat.

När jag nu skriver detta är MJ bredvid mig i sängen, han som var så skygg och försvarande i början...Sara går runt på golvet och väntar på att jag skall skriva klart så att jag kan leka med henne...

Det finns så många onda o egoistiska människor här i världen som låter det gå ut över oskyldiga djur. Det vi måste göra är att rädda dessa stackars katter som råkat illa ut och visa dem att det finns goda och varma människor också, som vill dem väl och ge kärlek till.

Bli jourhem om du är en riktig djurvän som kan ha all tålamod i världen just för att få katterna att må så bra som möjligt, för de om något förjänar detta.

/Lina

Idun, vi saknar dig!

”Hon kom till oss liten och vinglig på benen, men hon gick rakt in i våra hjärtan. Efter några dagar med mat och kärlek så blev hon starkare. Hon fick tyvärr inte vara med oss så länge men hon finns alltid med oss i våra hjärtan. Hon har en fin plats bredvid Zingo i trädgården.” skriver jourhemmet.

När Idun togs omhand av Göteborgs Katthjälp var hon gravt undernärd och vägde endast 1,3 kg trots att hon var en vuxen katt. Efter en del undersökningar visade det sig att hon led av allvarlig blodbrist samt att hennes sköldkörtel producerade alldeles för lite hormoner vilket är mycket sällsynt hos katt. Labbet hade inte mätt så låga värden på 30 år.

Efter ett tag så normaliserades sköldkörtelfunktionen och verkade det som att Idun återhämtade sig. Hon blev piggare, stadigare på benen och njöt av all kärlek och uppmärksamhet hon fick från hennes jourfamilj. Alla var vi lika fascinerade på Iduns otrolig starka livsviljan, trots hennes bräckliga hälsa.

Tills hon började kräkas blod. Hon blev inlagd på djursjukhus och vid en buköppning visade det sig att hon var i sista stadiet av en sjukdom som heter FIP (Felin Infektiös Peritonit), en obotlig och dödlig kattsjukdom. Vi valde att spara henne från en långsam död och lät henne vandra vidare när hon fortfarande var under narkos.

Lilla Idun, du förtjänade så mycket mer än de några få veckor där du blev omringad med kärlek och respekt! Vi saknar dig!

Läs om alla katter vi saknar här.

De växer så det knakar!

Nu är det full rulle hemma. Wolmar, Wanja och Wilja har hunnit bli 6 veckor gamla och då även insett att världen går att utforska även på höjden. Med detta kommer naturligtvis mycket klättrande upp längs benen på oss tvåbenta.
Allting är väldigt spännande att upptäcka och allt går att leka med!

Så fint att bilden får tala...

Cassio o Stella fångades in den 5 Mars. De bodde i en grotta i östra Göteborg...Vi fångade in tillsammans med Djurens Samarittjänst 7 st kissar...

Det går sakta men säkert och de gör stora framsteg och med rätt hjälp och stöd. Och med hjälp av jourhemmets egna katt Ernst...som omsorgsfullt putsar Stella....blir jag bara så varm om hjärtat...

Jag är så glad att människor ställer upp som jourhem och har det stora hjärtat att hjälpa skyggisarna till att bli harmoniska och fulla av livsglädje...och att dessa två har en trygg framtid med mycket glädje och bus...

Och det bästa är att de slipper gå hungriga och de har försökt äta vad de kom åt i vintras...frusen mat...deras tänder är inte så hela...med inflammationer osv...Cassio fick dra en tand som var lös...de hade svårt att äta i början men nu har både maten och bajset stabiliserat sig..och magen kommit igång....och de mår bättre o bättre....en bild säger mer än tusen ord...:D

Share

Skatten

Skatten, den otursdrabbade killen ni kunnat följa här i bloggen, frisknar till för fullt i jourhemmet. Han har veterinärtid i slutet av veckan för kontroll av astman och kortisonmedicineringen.

Jourhemmet skriver:
"Det är verkligen en helt annan katt än för bara några veckor sedan, han leker och busar som en katt skall göra. Medicineringen går hur bra som helst och han visar inga tecken på besvär med andningen likaså med kisseriet. Skatten har också börjat gilla blötmat men är kräsen med vad det är för något, men vi har hittat en som han älskar. Skatten har nu även hoppat upp på fönsterbrädan som sitter högt upp, utan några som helst hinder."

Vi kan inte tänka oss annat än att adoptanterna kommer stå på kö för denna fine herre, den dagen det blir dags att lägga ut honom på hemsidan!

Matchmaking

Gråa Koala och svarte Torkel har funnit varandra hos Katthjälpen. Torkel kommer från ett stall där döden lurade bakom hörnet och Koala fångades in på en sopstation i grevens tid även hon. Hur hon hamnat där vet vi ej men troligtvis med någon av sopbilarna. Dessa två kissar söker nu ett jourhem eller ett permanthem tillsammans.

Torkel axlar rollen som storebror och är den mer tänkade av dessa två. Han är inte den som förhastar sig utan vill gärna se på vad som pågår och sker innan han ger sig in i något. Han är för övrigt även väldigt ordningsam då han alltid kollar att inget torrfoder ligger kvar på matbänken efter att katterna blivit utfodrade. Han ser det som sin plikt att även kolla alla matskålar och öppna ytor så att inga torrfoderkulor ligger och skräpar där heller. Om det så gör så offrar sig Torkel och äter upp dem. Han har en underbart mjuk päls och blir gärna klappad på huvudet och under hakan, när det passar honom vill säga. Han är dock lite reserverad mot allt nytt och det kan därför vara på sin plats att låta han få närma sig i sin takt, fundersam som han är.

Koala är den lilla tjejen som har så mycket spring i benen att det bär av åt alla håll och kanter, högt och lågt. Det är lek som gäller för hela slanten, bollar, tunnlar, små möss, allt roligt att härja med och det hela tiden bara. Det är bara ibland hon hinner med lite mat och så sova med Torkel i tygpåsen eller i igloon, sen lek igen. Koala är oerhört nyfiken och går gärna efter och tittar på vad man gör, hon vill dock ej att man tar i henne eller närmar sig henne då hon är i farten. Liggandes på sin mysställen så är hon jätte-nöjd med att bli klappad och kelad med och då t.o.m spinner och blundar tills hon kommer på att hon måste leka igen.

Så jourhem eller permanent hem..hör av er till oss.

En jättelyckad kombination har det blivit för dessa två katter som mot alla tidigare odds nu har ett härligt och långt liv framför sig.

Skatten, en stammis hos veterinären

Skatten visade sig ha astma och har nu därför gått på kortisontabletter i drygt en vecka. Vi hade inom föreningen lite funderingar över ifall man skulle låta honom få en ihalationsmask, då det inte påverkar hela kroppen på samma sätt som tabletterna gör. Med en sådan mask tas kortisonet även upp snabbare, genom att det går direkt till lungorna. Detta verkar dock inte vara nödvändigt i Skattens fall.

Igår var jourhemmet med honom på återbesök hos Blå Stjärnan. Lungorna röntgades på nytt och veterinären meddelade att det redan såg mycket bättre ut, så han får fortsätta med tabletterna ett tag.

Jourhemmet meddelar att Skatten mår alldeles utmärkt och han får sin sjukgymnastik varje dag, han har blivit så mycket bättre att det nu går att klia och klappa honom på höften, vilket ju inte gick innan opertionen som går att läsa om tidigare i bloggen.

Valdemar på G....

Nu är Valle frisk...skönt...och han mår jättebra....ibland går det fort i katternas utveckling när de är nyfångade och kommer in i värmen och kan nu läggas ut på hemsidan för adoption...han är så himla go...

Så nu skall jourhemmet fila på en liten text och ta kort och så skall vi lägga ut Valle på hemsidan för adoption...

Jätteroligt för honom att han är mogen för ett alldeles eget hem...

Jag önskar honom ett underbart hem med mycket gos....

Skatten sjuk igen!

Tack och lov så är Skattens jourhem väldigt uppmärksamma!

De upptäckte igår att Skatten gick på lådan väldigt väldigt ofta under dagen. Han kissade bara några droppar varje gång och han gick var femte minut. De ringde Blå Stjärnan och frågade vad de trodde att det kunde vara.
Blå stjärnan bad dem komma in med honom för att kolla om han hade antingen urinvägsinfektion eller urinvägsstopp.

Väl hos veterinären igen kom man fram till att han var nära på att få ett urinvägsstopp, genom att en kristall fastnat i urinröret. Urinstopp uppstår vanligen hos hankatter då urinröret är trängre än på honkatter. Man har genom forskning kommit fram till att kristaller ofta uppstår hos katter som äter mkt torrfoder, då de inte får i sig tillräckligt mycket vätska. och Skatten är ju som bekant väldigt kräsen med blötmaten... Man kom hur som helst fram till att en kateter behövde sättas in, för att spola tillbaka kristallen som fastnat, till blåsan och sedan lösa upp den med dietfoder.

Som om inte detta vore nog så fick Skatten även svåra problem med att andas hos veterinären och man röntgade lungorna för att ta reda på vad som var fel. Man upptäckte då att han led av kronisk bronkit, alltså luftrörskatarr. Konstigt nog så har han inte visat några som helst symptom på detta tidigare, varken hostat eller haft andningsproblem.

Just nu ligger den nya räkningen på 5500 kr men då han behöver stanna tills imorgon med katetern insatt, så beräknas den totala kostnaden för detta besök uppstiga till ca 7-8000 kr.

Känner du att du vill och kan hjälpa till så är varenda krona väldigt välkommen på postgiro 37 62 03 - 6
Märk inbetalningen med "Skatten"
Vi tänker inte ge upp!

Skatten utan tratten

Gårdagens sjukgymnastik gick jättebra för Skatten. Han behöver nu inget återbesök hos veterinären, utan får i fortsättningen sjukgymnastik utav jourhemmet.
Jourhemmet hälsar att Skatten mår jättebra och inte bryr sig om operationssåret. Han leker så det går verkligen vilt till.
Så härligt att han håller på att tillfriskna!

Tack igen till er underbara, generösa människor som gett ett bidrag för Skattens operation! Det är så härligt att känna att fler tycker att han är värd det bästa, för det är han ju såklart!

Goa Valdemar...och söta Anton

Hälsade på Valdemar idag och han har verkligen blivit så mycket bättre...men inte riktigt 100 % än...så han får äta medicin i 7 dar till och hoppas det skall bli bättre...

Han vill inte äta riktigt än men jourmatte o husse matar mig och gosar....han har det så himla bra...och vad han njuter...och spinner som bara den....

Han har fått en rejäl däng av jourhemmets egna kattdam...då hon sade ifrån och visa var skåpet skall stå...Här bestämmer jag....:D.....så Valle vet sin plats nu...och han är oftast i deras säng och ligger o myser....han leker o busar och mår helt enkelt super...

Jag blev väldigt rörd när jag såg hur bra han har det och han njuter och har det kanon...
--------------------------------------------------

Anton fick idag sällskap av två lite socialare katter....och vi hoppas han kommer känna trygghet i sina artfränder....och se lite och ta efter hur de beteer sig med lek osv....

Det skall bli spännande om de accepterar varandra och senare kanske tom sover ihop vem vet...:D Håller tummarna för Anton...och hans utveckling. Det går sakta men säkert framåt.

Skatten, i väntans tider...

Här sitter Skatten och väntar på onsdagens stygn-borttagning. Jourhemmet hälsar att han mår bra och att såret läker fint. :)

Ska vi gissa på att han på denna bild tänker något i stil med:
"Tur att fönsterbrädet sitter så lågt, att en handikappad kattherre kan värma sin hårlösa bak över elementet i väntan på att min varma, fluffiga päls växer ut igen".

Tack till jourhemmet som vill stå för kostnaderna för Skattens mediciner, som gått på ca 550kr!

Fy katten för tratten..

Om en vecka åker både tratten och stygnen av! Då får vi se hur fint Skatten läkt. Håll tummarna!
Ps, Tusen tack till er som satt in en slant till hans dyra veterinär-räkning! Hittills har vi fått hjälp med 1000kr. :)

Valdemars 1:a veckorapport

Valdemar mår mycket bättre...ögonen är jättefina...och det rosslar inte lika mycket längre när han hostar...så det går åt rätt håll..

Han är jätte snäll o duktig och låter jourhemmet pyssla med honom och ge honom medicin...även om han helst hade velat låta bli att få ögonsalva iaf...

Han är mysig o go...sover med dem i sängen och är med överallt... de hade gäster hemma då passade Valle på att charma in sig hos damen i sällskapet och kelade med henne nästan hela kvällen...:D

Jourhemmets egna kattdamer har inte riktigt accepterat honom...de fräser och morrar även om de ibland kan t o m sova i samma säng...Han verkar inte bry sig så mycket om det att de fräser däremot vill han leka...Han vet inte riktigt hur man beter sig än och kan vara ganska hård...och kan klippa till katt tjejen i rumpan..vilket gör att hon springer iväg...och det är ju kul tycker Valle och springer efter men det tycker inte hon...

Det man kan göra för att uppfostra Valdemar i ögonblicket han tänker slå till eller jaga så kan man kasta en boll eller en råtta bredvid honom så han blir avbruten i sin tanke....överrumpla honom lite....och om leken blir för hård kan man även använda en blomspruta och på så sätt bryta tanken...och viktigt att ge uppmuntran att nu var du duktig...

Detta får vi träna på så att det blir lite lugnare och att kattjejerna inte känner sig hotade utan kanske slappnar av och börjar acceptera honom...

Det har ju bara gått en vecka och det kan ibland ta lite tid att alla hittar sin plats i hemmet...och lära känna varandra...

Det skall bli spännande och se hur detta fortlöper...

Äntligen hemma...

Skatten är hemma i jourhemmet igen. Han har ätit och lagt sig till rätta i soffan.
Den 10 mars ska han till Blå stjärnan igen. Denna gången för att dels ta bort stygnen, dels för att träffa en sjukgymnast som ska visa jourhemmet hur man ska tänja på hans ben så att det växer ihop fint.
Fram tills dess är det stora portioner vila som gäller för vår lille hjälte!

Farväl Blå Stjärnan..

Farväl Blå Stjärnan, nu reser jag hem!
Tack för allt!
Hälsningar Skatten

Skatten är opererad!

De ringde från Blå stjärnan för 1,5 timme sedan och sa att Skatten nu är färdigopererad. Han höll då just på att vakna upp.

Man har opererat bort lårbenskulan och en bit av lårbenshalsen på honom. Allting har gått jättebra och det var ju skönt att höra!

Skatten ska nu får piggna till i lugn och ro hos veterinären och vara under observation tills imorgon. Imorgon ringer de mig och meddelar en tid då vi kan komma och hämta honom, så imorgon är det jag som tar med mig kameran till veterinären, så ska ni snart får se vilken skönhet han är! Jag ska passa på nu när han är lite handikappad. =) Jourhemmet har tidigare försökt fota honom men han har inte velat sitta still.. De har åkt och köpt godis för att muta honom med, men han gillade visst inte dem, de föll inte finsmakaren på läppen! Blötmat är inte heller någon favorit, utan helst bara torrfoder. Han vet vad han vill.

Antons 1:a veckorapport...

En vecka går fort...och Anton mår bra...grundbehoven sköter han alldeles utmärkt...han har hittat lådan...äter och vill ha lite gos....lite går bra...:D

Men jourmatte får inte bli för till sig och gsa med mig då säger jag ifrån...:D

Han gillar att bli kelad på vänster kind...då trycker han till lite extra med huvudet för att det kliar så gött...blundar o njuter verkligen...Men gör man ett litet uppehåll och efter en liten stund gosa igen då blir det morr o fräs...så sakta men säkert och tålamod som gäller...:D så kommer tilliten öka och förstå att människor de är rätt goa iaf...

Han äter gärna från handen och gillar att slicka smör...även ärtor som blivit kvarglömt på diskbänken slukar han i sig...fast brysselkålen kan de få behålla själva ....bläää

Nu får han fri tillgång till övriga utrymmen och gör små upptäcktsfärder...Han vet att de sover i sängen så den håller han sig borta ifrån...låg lite i soffan så han ligger inte bara i gömställe kartongen längre...visar sig mer o mer...

Ett annat favoritställe är bakom kaffebryggaren på bänken i köket då känner han sig lite "gömd" och har lite koll...enligt honom själv...

Valdemar hemkommen från veterinären...

Är en så duktig kisse...precis som om han förstår att vi skall hjälpa honom...

Var jätteduktig hos veterinären...ville inte riktigt komma ur transportburen men vi fick lirkat lite med honom så att veterinären kunde lyssna på hjärtat och lungorna...

Han fick lite lugnande för att han skulle röntgas....

Han har lunginflammation och fick medicin för det i 7 dagar...och även ögonsalva...så hoppas vi att det vänder för honom...

När jag lämnade honom hos jourhemmet kröp han ur transportburen och lade sig i jourmattes knä...gick direkt dit....så gulligt....så det blev mycket gos...och även lite mat...

Skönt att vara hemma igen...

Katten Valdemar..

Lilla Valdemar fångades in för några dagar sen....Och ikväll skall han till sitt nya jourhem...:D

Där kommer han få träffa två kattdamer som är jourhemmets egna katter...Viktigt i detta läge är att Valdemar får bo själv i ett eget rum så han får vänja sig vid den nya situationen och kolla in var allt är...sin låda och in mat..och gömställe...då det redan finns katter i hemmet börjar man vänja dem vid varandra genom att ha ett galler tex kompostgaller för dörröppningen. Då kan jourkatten och egna katter vänja sig vid varandra och man har koll och uppsikt hur de beter sig gentemot varandra...och med tiden kan man ta bort gallret och integrera dem med varandra...

Och då leva som man man brukar och jourkatten och egna katterna kan busa och leka ihop. Man kan aldrig släppa ihop dem från första stund de behöver lite tid att vänja sig...Ta det i kattens tempo och visa tålamod...

Han kommer från ett TNR projekt i Östra Göteborg...och så fort vi godkänt ett jourhem kan vi bocka av listan och fånga in kisse efter kisse....

Detta gör mig så glad...

Han har ju tytt sig till matarna och strukit sig runt deras ben....och gillar gos...så jag hoppas det kommer gå bra för Valle med och i kattkolonin har det funnits andra katter så det är Valle van vid...

De andra i kattkolonin har även de börjats fångas in...så alla kommer slippa gå ute i kylan..

I skrivande stund har 4 av 7 katter fångats in...

Herr Nervös som också kommer från Valles område är nyfångad o bor på katthemmet tillsvidare ....för vi trodde att han led av hosta o rinninga ögon då han ingår i TNR projektet...De katter som ingår i TNR håller vi stenkoll på och visar de tecken på att de blivit sjuka fångas de in igen för veterinärkoll...Dock är Herr nervös en väldigt nervös katt...och jag håller tummarna för att han kan placeras i jourhem men drömma går ju..:D....men troligtvis är han så pass rädd och osocial att han bör återvända till sitt TNR område...Men att han då får skydd och mat...och är kastrerad och ID märkt och vaccinerad...och det är väldigt bra ändå för lille Nervös...