Rösta på Py Bäckman för hennes fina o generösa gest!

Ett meddelande landade hos föreningen idag som verkligen glädjer oss. Läs mailet nedan.

Vi hoppas och tror att Py går vidare i tävlingen inte bara för pengarnas skull utan för att det även skulle vara härligt att se att det betyder något för dem som bryr sig och vill göra skillnad för andra varelse.

Vi håller tummarna för Py och är stolta över att vara en av de fyra katthem som Py har valt att stödja!
Och uppmanar alla att gå in och rösta naturligtvis...:-D!

"Denna vecka pågår röstningen i den internationella musiktävlingen Youbloom.
8 låtar ska bli 4, och dom 4 finalisterna kommer att vinna € 2.000 var i detta steg.

Bland dom tävlande finns Py Bäckman, som deltar med låten "(Om Du Vill) Leka". Som independent artist med egenfinansierad utgivning av skivor har Py bestämt att hon i händelse av vinst egentligen inte behöver dessa € 2.000 för eget bruk, utan har istället beslutat skänka dom fördelat på

    - Stockholms Katthem
    - Katthemmet Kompis
    - Göteborgs Katthjälp
    - Uppsala Katthem

Så genom att rösta på Py på Youbloom kan man indirekt hjälpa till att ge en slant till katterna!   

Vill ni gå ut med information om detta är anvisningen enkel:

Gå till http://www.YouBloom.com och registrera dig med ett mailkonto. Logga in, gå till "listen & vote" och klicka på "vote" vid "Py Backman".

Klart!"

Glitter har stilla somnat in...

En stor karaktär har lämnat oss. Vår kämpe Glitter har stilla somnat in.

Glitter kom till föreningen som en gammal, sjuk och hemlös katt. Hon lämnade föreningens trygga vrå fortfarande som gammal katt men frisk sådan då hon flyttade hem till Emil och Ann. Hos Emil och Ann fick denna åldrande tösen två härliga år som bortskämd och omdonad katt. Hemmastickade fluffiga filtar att sova på samt mat på kommando, Glitter var noga med att tala om varje morgon att det var dags att ge henne mat.

Diskussionerna kring Glitter och hennes tidigare sjukdom och behandling som kostade föreningen en slant har varit många. Vi i föreningen och våra medlemmar har dock aldrig någonsin tvekat på att vi gjorde rätt då vi bekostade hennes jod-behandlig. Genom insamling så var vi många som hjälpes åt att ge Glitter denna möjligt att få sluta sin sista år i livet på ett värdigt sätt. Hon har dessutom överbevisat de kritiska rösterna att det inte är nån god idé att lägga resurser på gamla sjuka katter. Glitter har nu stilla fått somna in, åldern tar ut sin rätt och inte ens Glitter lever för evigt på jorden...men hon kommer att finns med hos många av oss ändå.

Vill du läsa mer om Glitter och hennes tidigare umbäranden så finns det notiser på hemsidan.
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=242
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=390&Itemid=61
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=410&Itemid=61

Länsstyrelsen begår tjänstefel på löpande band

Länsstyrelsen prackar på löpande band ansvaret för hemlösa katter på privatpersoner.
Klick på bilden för att komma till artikeln.

Idag har det skickats ut en skrivelse till länsstyrelsen angående deras uttalanden i GT om vem som har ansvar för hemlösa katter. Skrivelsen skrevs av Göteborgs Katthjälps ordförande som även är aktiv i Djurens Jurister.


I en artikel i GT från den 15 augusti 2010 som handlar om hemlösa katter lämnar Hans Borgvall i form av verksamhetsledare för veterinärenheten på Länsstyrelsen i Västra Götaland, några kommentarer.

Bland annat framförs det å Länsstyrelsens vägnar att man tar på sig ett juridiskt ansvar för de katterna man matar och enligt Borgvall finns det få som är medvetna om det. Vidare uppges det av Borgvall att katterna går ett fruktansvärt liv till mötes, ett liv med ”smittsamma sjukdomar, som kattpest och kattsnuva, inavel, parasiter, undernäring och slagsmål”.

Den infon som Borgvall lämnar om att man per definition är juridiskt ansvarig för en katt man har börjat mata är oriktigt. Det är bara en strategi länsstyrelsen medveten har bestämt sig att köra med för att slippa ta sitt ansvar och därmed gör länsstyrelsen sig skyldig till systematiskt tjänstefel genom att de inte åtar sig ärenden gällande hemlösa katter. Det är inte journalisten som har citerat Borgvall fel, vi vet att är så länsstyrelsen jobbar.

Anledningen till att länsstyrelsen anser sig kunna lägga ansvaret på den som matar är att det i propositionen om djurskyddslag mm anges att ”ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot lidande primärt åvilar varje enskild människa som har djuret i sin vård.” (prop. 1987/88:93 sid. 15). I förarbetena yttrar departementschefen även som sin mening att det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds. Dock anser departementschefen samtidigt att skyldigheterna enligt lagen inte kan sträcka sig utöver den kretsen. (Prop. 1987/88:93, s. 55)

Vi anser det som en omvänd rättsordning att en tillsynsmyndighet lägger ansvaret för katter som har kommit ur ägarens besittning på den som matar det herrelösa djuret utomhus, under en kort tid. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens intention att den enskilde ska bli ansvarig för utövning av de paragrafer länsstyrelserna har ett ansvar för blir efterlevda. Den som stöter på en hemlös katt förfogar ju inte självvalt över djuret genom avtalat övertagande av vård från djurägaren e.d.. I praktiken kan det mycket väl hända att katten påträffas en helgdag då berörd myndighet och djurskyddsinspektören inte går att nå. Även om polisen enligt lag har samma skyldigheter vad gäller att omhänderta hittekatter brukar de inte prioritera hemlösa katter särskilt högt och vägrar oftast att befatta sig med sådana ärenden överhuvudtaget, vilket betyder att man skulle lämna ett djur utan mat i ett antal dagar för att undvika att en myndighet lägger ansvaret för den hemlösa katten på den enskilde.

Att länsstyrelsens tolkning på förarbetena är felaktiga framkommer även ur ett rättsfall i Hovrätten. Enligt denna dom anses herrelösa katter som matas av någon inte vara dennas husdjur. (Hovrätten för Västra Sverige, mål B 2542-01).

Vi vill dock poängtera att även vi anser att den som matar en eller flera hemlösa katter under längre tid och utan att anmäla detta till länsstyrelsen eller polis och inte heller på något annat sätt försöker ordna ett bättre liv för katten, har blivit djurhållare i djurskyddslagens bemärkelse och därmed skyldig att se efter djuret enligt djurskyddslagens samtliga krav.

Det finns dock starkare skäl än förarbetena till att utkräva länsstyrelsens ansvar för hemlösa katter. Enligt Djurskyddslagens 32 § skall et djur som är utsatt för lidande omhändertas när det är befogat ur djurskyddsperspektiv, t ex. då ägaren inte går att nå. I sådana fall aktualiseras länsstyrelsens ansvar, som enligt djurskyddsförordningen är kontrollmyndighet, för djurskydd. Inte minst så har länsstyrelsen från och med den 1 januari 2003 har inte längre en befogenhet att omhänderta djur enligt DL 31 och 32 § §. Numera föreligger en skyldighet att gripa in i situationer som faller under nämnda lagrum.

Att klassa någon enstaka hemlös katt som olägenhet för människors hälsa och därmed föra över ansvaret till kommun eller fastighetsägare är inte heller så lyckat i juridisk mening. Med olägenhet för människors hälsa avses, enligt Miljöbalken, störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap 3 § MB). Någon enstaka hemlös katt ger inte upphov till olägenhet för människors hälsa. Man förbiser även att djur som far illa i första hand är ett djurskyddsärende som ska handläggas av antingen polis eller länsstyrelse, något som även bekräftas i propositionen till den nya tillsynslagen över hundar och katter. Regering anför i propositionen att, i den mån brister i skötseln inte orsakar problem för omgivningen, att det i sådana fall i första hand är fråga om ett djurskyddsärende. Om brister i skötseln orsakar problem också för omgivningen kan det vara fråga om både ett djurskyddsärende och ett tillsynsärende. (Prop. 2006/07:126)

Att länsstyrelsen har brist på resurser och därmed säger sig inte kunna handlägga samtliga ärenden som kommer in är en sak. Att dels med flit lägga ansvaret på den enskilde och inte intressera sig för åtgärder som till största del förhindrar de nämna smittsamma sjukdomar, inavel, parasiter, undernäring och slagsmål är något helt annat. I flera år har det försökts att få djurskyddsinspektörerna att inse att Trap Neuter Return (TNR) är den metoden som i första hand stabiliserar för att sedan minska det stora antalet förvildade och hemlösa katter.

TNR har i många länder praktiserats med goda resultat, bland annat i Norge och Alaska som har ett klimat som liknar Sveriges. Även Danmark jobbar sedan många år med TNR. Det finns många vetenskapliga studier som bekräftar att TNR:
- stabiliserar kolonier med förvildade katter för att sen med tiden minska den genom
naturlig avgång och omplacering;
- markant förbättrar katternas hälsa;
- minskar klagomålen från allmänheten.

Både den dåvarande Djurskyddsmyndigheten och Statens Jordbruksverket har i skrivelser angående TNR-metoden uttalat att det inte finns några juridiska hinder i djurskyddslagstiftningen för att TNR används i Sverige om katterna får den tillsyn, mat och skydd som lagen kräver.

Många problem som Borgvall påpekar i artikeln i GT försvinner just vid implementering av TNR, såsom smittsamma sjukdomar, inavel, undernäring och slagsmål.

Avlivning av en del av beståndet är ingen metod som förebygger lidande på något sätt. Den bara minskar beståndet tillfälligt vilket gör att det skapas bättre förutsättningar för de kvarvarande katterna (mindre konkurrens, mer mat per individ) vilket i sin tur resulterar i större överlevnadschanser för kattungarna som föds. Vetenskapliga studier på kattungar som föds hemlösa har dock visat att upp till 48 % av kattungarna yngre än 8 veckor och upp till 75 % av kattungarna yngre än sex månader dör eller försvinner. Det är där en stor del av lidandet ligger.

Länsstyrelsen bör omedelbart sluta med att på löpande band begå tjänstefel och därmed samtidigt svika djuren, samt börja läsa på om TNR metoden för att på ett modernt och effektivt sätt engagera sig för att förbättra de hemlösa katternas situation på ett långsiktigt
sätt.

Å Djurens Juristers vägnar,
Miranda Oude Tanke


Bifogas skrivelse till Statens Jordbruksverket där de vanligaste myter om TNR blir bemötta.

Sol, värme, öppna fönster och KATTER SOM RYMMER

I dessa sommar-tider med mycket sol och värme så är det extra viktigt om man har innekatter att man EJ öppnar fönster, altandörrar, balkongdörrar. Man ska inte ens öppna på glänt för att vädra eller släppa in lite frisk luft. Vädra ut hemma genom att ha katterna i ett stängt rum medans ni då får in den friska luften i de andra rummen. Det är en idiot-säker metod. Lämna ej heller fönster på vädring inte ens med nån millimeter oavsett om ni är hemma eller ej. Göteborgs Katthjälp fullkomligt drunknar i mail och annonser om katter som rymt de sista tiden just genom öppna fönster, fönster på glänt etc.
Det är verkligen ett ögonblickverk för nyfikna katter att rymma ut, men det är en helvetisk påfrestande resa att sen försöka fånga in dem igen....så TÄNK EFTER FÖRE och hålla stängt hemmavid i sommartid.
Skicka gärna detta vidare till alla du känner så kanske det bidrar till att antalet katt-rymningar minskar nu när värmen ska hålla i sig.

Medlemstidning via mail sparar pengar och miljön!

Inom några veckor skickas föreningens medlemstidning ut igen. Utskick av tidningen, 4 gånger om året i pappersform, kostar föreningen ca 12 000 kronor varje år. Dessa pengar lägger vi hellre direkt på katterna.

Hjälp oss sänka våra utgifter och samtidigt spara miljön genom att få vår medlemstidning hemskickad via e-mail. Hör av dig till info@goteborgskatthjalp.com i fall du vill ha tidningen hemskickad i digital form (och i färg!) i framtiden. Uppge ditt namn och medlemsnummer eller postadress och e-mailadress ditt du vill att tidningen ska skickas.

Här kan alla ni som inte redan får tidningen via mail ladda ner och provkicka i förra årets extratjocka decembernummer:
http://www.4shared.com/file/179863455/277188ac/GKH_DEC_09.html

Att vara jourhem...

Sara nu och då....en underbar liten tjej som har fått trygghet...

Sara de första dagarna ...rädd och skygg!

Att vara jourhem är ett stort ansvar och en otrolig upplevelse...När man rehabiliterar skyggisar måste man vara utrustad med mycket kärlek o förståelse för vad individen kan tänkas gått igenom...Man börjar med att skapa dagliga rutiner så att katten kan börja känna sig trygg...när den dagen inkommit då katten byter ut rädslan mot nyfikenhet..kan man börja jobba mer med kissen tex med att börja klappa och då kan man börja med en pensel...att försiktigt börja vänja kissen och att den kan känna att det är faktiskt skönt...

Inte göra hastiga rörelser...blinka och prata med katten hela tiden medans man tömmer lådan...och sedan fyller på mat....efter detta kan man sätta sig försiktigt på golvet och prata om allt från himmel o jord och blinka, blinka hela tiden....när kissen blinkar tillbaka är man hur lycklig som helst och man ser hur musklerna slappnar av och katten lägger sig mer till rätta...upprepning upprepning är A o O....

Ett av våra jourhem, som har hand om Sara o MJ, blev tillfrågad och vi ville veta hur hon upplever det att vara jourhem...så här skriver hon:

Att vara jourhem är nog det bästa jag någonsin valt att bli. Man ger så lite men får så otroligt mycket tillbaka. Att hjälpa människor och bidra med pengar kan många tycka är självklart, men katter? " Det är ju bara en katt"...Djur har ingen makt att säga ifrån. Så de om någon borde väl få hjälp?

Jag trivs jättebra med att vara jourhem. Att få komma hem varje dag till djupt tacksamma och glada katter. Att få vara med i deras utveckling och när de börjar lita på en då växer hjärtat.

När jag nu skriver detta är MJ bredvid mig i sängen, han som var så skygg och försvarande i början...Sara går runt på golvet och väntar på att jag skall skriva klart så att jag kan leka med henne...

Det finns så många onda o egoistiska människor här i världen som låter det gå ut över oskyldiga djur. Det vi måste göra är att rädda dessa stackars katter som råkat illa ut och visa dem att det finns goda och varma människor också, som vill dem väl och ge kärlek till.

Bli jourhem om du är en riktig djurvän som kan ha all tålamod i världen just för att få katterna att må så bra som möjligt, för de om något förjänar detta.

/Lina

Idun, vi saknar dig!

”Hon kom till oss liten och vinglig på benen, men hon gick rakt in i våra hjärtan. Efter några dagar med mat och kärlek så blev hon starkare. Hon fick tyvärr inte vara med oss så länge men hon finns alltid med oss i våra hjärtan. Hon har en fin plats bredvid Zingo i trädgården.” skriver jourhemmet.

När Idun togs omhand av Göteborgs Katthjälp var hon gravt undernärd och vägde endast 1,3 kg trots att hon var en vuxen katt. Efter en del undersökningar visade det sig att hon led av allvarlig blodbrist samt att hennes sköldkörtel producerade alldeles för lite hormoner vilket är mycket sällsynt hos katt. Labbet hade inte mätt så låga värden på 30 år.

Efter ett tag så normaliserades sköldkörtelfunktionen och verkade det som att Idun återhämtade sig. Hon blev piggare, stadigare på benen och njöt av all kärlek och uppmärksamhet hon fick från hennes jourfamilj. Alla var vi lika fascinerade på Iduns otrolig starka livsviljan, trots hennes bräckliga hälsa.

Tills hon började kräkas blod. Hon blev inlagd på djursjukhus och vid en buköppning visade det sig att hon var i sista stadiet av en sjukdom som heter FIP (Felin Infektiös Peritonit), en obotlig och dödlig kattsjukdom. Vi valde att spara henne från en långsam död och lät henne vandra vidare när hon fortfarande var under narkos.

Lilla Idun, du förtjänade så mycket mer än de några få veckor där du blev omringad med kärlek och respekt! Vi saknar dig!

Läs om alla katter vi saknar här.