Inte okey...

...tycker jag... att man titulerar sig själv som "sann djurvän" om man struntar i att ta en katt som är sjuk till veterinär. Man har matat katten i över 2 år i det stall där man har sin häst. Att varje dag se på medans denna katt magrar av till att princip bara bestå av skinn och ben, kan man då ändå säga att man är en "sann djurvän"? I princip kan man ju säga precis vad om helst, det har ingen betydelse i slutändan, då det bara är ord. Det är vad man gör som räknas. Det är farligt och även naivt många gånger att tro på dessa ord och benämningar som folk kastar ur sig till höger och vänster om sig själv: kattälskare, djurvän, osv. Jag har personligen stött på så många "kattälskare" genom föreningens ideella arbete att jag är 100 procent övertyga av det är enkom ett påhittat ord för ett visst klientel av människor.

Katten Idun som fångades in av förening i helgen väger 1.3 (!) kg, hon kan lätt misstas för en kattunge men man kan ej missta sig på att hon är sjuk. Skinn och ben som sagt, rinniga ögon och avföring som var mer lös än fast den första dagen. Imorgon ska hon till veterinären, tyvärr känns det inte i dagsläget ej speciellt hoppfullt för henne då hon även har knölar i buk-området. Man behöver inte vara varken djurvårdare/veterinär/kirurg för att se att denna katt måste få vård. Det räcker att bara öppna ögonen.

Hur kan det då vara så svårt för en "sann djurvän" att se det?

/Efvalena