Hjälp "någon annan"?

Hur många gånger har man inte hört: "Jag har ju sett på Animal Planet hur det är i andra länder med de hemlösa och vanvårdade djuren. Så borde vi verkligen ha det i Sverige också".

Gud vad jag kan bli trött på att höra det! Kan jag säga det utan att låta bitter och elak? För jag kan faktiskt inte förstå riktigt hur man kan sitta i sin tv-soffan och förfasa sig hur det ser ut för ett övergivet/vanvårdat/hemlöst husdjur på andra sidan jordklotet men inte bry sig tillräckligt mycket så man öppnar sin egen dörr för ett övergivet/vanvårdat/hemlöst djur på hemmaplan?

Det är så otroligt få av de alla anmälningar som vi får in till föreningen ang. hemlösa katter där man som anmälare själv är villig att bistå med någon slags hjälp I huvudsak så vill den som anmäler att någon annan så snabbt som möjligt ska lösa "problemet" som det då ofta tituleras som. Och då ska man ändå ha i åtanke att dessa människor har ju åtminstone anmält att det finns en hemlös/vanvårdad/övergiven katt, hur många har inte sett detta djur men inte gjort något alls? Visst hade det väl varit ett plus om vi haft djurpoliser och djurhärbärgen i Sverige och då med möjligheten att hjälpa och vårda dessa utsatta husdjur, men så länge det scenariot inte finns på världskartan så kan man ju ändå bidra själv till att hjälpa just dessa djur.

Vad är det då som hindrar människor att hjälpa till? Jag tror att det dels beror på oengagemang och brist på empatit för andra varelser. Det verkar som det är lättare att se de utsatta djuren på tv och där någon annan människa gör en insats för dem än att själv ens fundera på vad man kan göra själv för att hjälpa till. En annan orsak tror jag att vi i Sverige inte har någon större erfarenhet och tradition av att arbeta som frivillig dvs volontärer. I Sverige så gör man inte gärna något för någon annan utan att man samtidigt tjänar något på det själv och då menar jag ekonomiskt. Sitt dåliga samvetet vad gäller den andra biten av det hela löser man ju lätt med att titta på någon av alla dessa tv-galor och smsar in en hundring per år så har man sen köpt sig fri från den (ev.) skuldkänslan. I många andra länder så är det snarare en traditon att man arbetar för ideella föreningar och hjälporganinsationer på ett mer praktiskt sätt.

Därför tror jag inte heller att om vi nu skulle få djurpoliser och djurhärbärgen i stil med som det finns i USA att allt skulle lösa sig så lätt. Vad som måste hända är så pass mycket mer. Folk måste förstå att de själva kan göra nytta och att de kan hjälpa till...framförallt måste de vilja göra det! För så länge det bara är denna "någon annan" i skepnad av antingen då djurpolis eller ideell kattförening som hela tiden ska bistå med hjälp så kommer vi inte framåt alls och under tiden lider alla dessa djur mitt framför ögonen på oss.