Vissa katter man träffar på gör ett rejält avtryck i området runt hjärtat.
Det kan bero på flera olika omständigheter som t.ex hur/var de hittades/fångades in, i vilket tillstånd de är i då man första gången kommer i kontakt med dem osv osv. Eller så är de helt enkelt så att de påminner om ens egen katt...både till utseende, sätt och personlighet. Då har man ju redan från första början skapat ett osynligt band till katten.
En hemlös ung hankatt som under en tid skrämt min sambos jobbarkompis äldre hankatt Tiger till ständig oro och till evig vistelse inomhus fångades in och landade missnöjt på alla fyra hemma hos mig sommaren 2008. Efter ett veterinärsbesök med bl.a den sedvanliga kastreringen så började vår bekantskap på riktigt. Som jourhemskatt tillsammans med tre andra något mer tilltufsade och försiktiga Alaforsare så tog det inte lång stund för denna lilla kille att ta över jourhemshuset. Det klättrades på takbjälkarna och de tre andra satt nedan för och tittade storögt på. Alltid först fram och hälsa vid alla homo-sapiens besök och sen kunde de andra tre få audiens. Ett rejält bett i hälen då det inte gavs tillräckligt med uppmärksamhet. Oändligt många små och stora egenheter visades det prov på...på gott och ont. Men helt ärligt så var det aldrig elakt, det var därför han kom undan med så mycket.
Efter några månader så bar det av till det permanenta hemmet och även om jag var den som saknade honom allra mest efter hans flytt så tyckte nog de andra tre att livet i jourhemshuset blev lite tråkigare då han for. Men lugnt och skönt.
Som alltid så är det lite ledsamt då jourhemskatterna "flyttar hemifrån". Hur otroligt glad man ändå är för deras skull att de får ett riktigt hem och slipper allt vad hemlöshet heter och innebär så är man lite ledsen...för sin egen skull. Jag minns att jag då jag kom från att ha lämnat killen hos paret som adopterat honom gick upp till de tre Alaforsarna och grinade...som vanligt.
Idag har jag dock gråtit floder då jag fått reda på att denna kille inte längre finns bland oss.
En olycka har bragt denna underbara katt-kille om livet.
Världen har blivit en liten katt-kille med en STOR personlighet fattigare.
Rocks is gone......men hans tass-avtryck är kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar