Åter igen så har jag idag stött på en totalt söndermosad, överkörd katt (se bild) i bostadsområde som INTE alls lämpar sig för utekatt. Vad är det som får vissa människor att släppa ut sina katter i dessa områden? Enligt mig så är det ren och skär idioti! Tyvärr så verkar denna åkomma vara väl sprid bland homo sapiens och dessvärre finns det idag ingen bot/kur/piller mot idiotin..kan man hoppas på det i framtiden kanske? Om inte annat så för djurens skull!
Lägger in en artikel om mina funderingar kring detta som jag skrivit tidigare. Dessvärre så har väl inget förändrats sen dess, denn artikeln är tyvärr alltid aktuell.
Innekatt, utekatt, död katt eller ingen katt?
Frågan om huruvida katter ska vistas inomhus eller utomhus är alltid lika aktuell och lika många katter och kattägare som åsikter verkar det finnas. Vi aktiva i föreningen konfronteras i princip varje vecka med denna fråga på en mängd olika sätt.
Vi får många adoptionsanmälningar till föreningen där det står att katten som man vill adoptera ska få vistas utomhus, och hänvisar då till att det ligger i kattens natur. Låt oss då säga då att det ligger i kattens natur att vistas utomhus. Men då har vi ju en väldigt väsentlig fråga? Är alla våra boendemiljöer verkligen något en katt klarar av leva i en länge tid utefter just dess natur? Vi syftar då i första hand på om man bor nära en eller flera hårt trafikerade vägar, järnväg, mitt i ett radhusområde, i centrala stadskärnan osv. Miljöer där det finns enormt stora risker att en katt förolyckas pga att det är miljöer skapad av oss människor för just oss människor. Hundar härstammar från vargen och är också gärna utomhus för att kunna utöva sina naturliga instinkter. Släpper vi då ut våra hundar utan tillsyn mitt i stan, villaområde, i närhet av motorvägen?
Allt för ofta får vi även höra att någons "älskade" katt blivit överkörd/påkörd och så vill man då genom vår förening skaffa sig en ny katt. Likafullt så ska även denna katt vistas utomhus i samma miljö som den förra katten förolyckades i. Det har t.o.m. hänt att redan dagen efter att den tidigare katten dött har man hört av sig till oss för att man vill adoptera en ny katt. Ska man verkligen låta ytterligare en katt gå som utekatt i den miljön om nu redan en katt mist livet där? Och är det verkligen ett genomtänkt beslut? Varje vecka får förening även in efterlysningar på katter som försvunnit eller kommit bort och där det sen ofta visar sig att de blivit påkörda/överkörda i just deras närmiljö. Varje vecka mailar folk oss om att de hittat påkörda/överkörda katter och undrar vad de ska göra med dem. Kan kanske någon från föreningen komma och hämta det som återstår av katten om upphittaren talar om var den ligger? När vi säger att vi inte har den möjligheten, så undrar folk vad de då ska göra med katten.
Då de flesta katter som hittas efter vägkanten saknar både halsband och id-märkning i örat, samt att det är väldigt få människor som vet att katter kan vara chip-märkta så blir de liggande kvar… länge. (För att veta om en katt är chip-märkt så måste man ta den till en veterinär/polis som kan tänkas ha chip-läsare.) Varje vecka så plockar aktiva inom föreningen upp påkörda/överkörda katter på deras väg till och från arbete, träning och dylikt. Och vi är inte alls så där jättemånga aktiva och de katter vi hittar är ju bara en bråkdel av alla som dagligen körs ihjäl.
Om man nu är en sann djurvän och kattälskare (som man ofta benämner sig själv som) och man bor i en miljö där det finns en mängd olika faror för en utekatt. Och man kan absolut inte tänka sig att ha katten inomhus eftersom man anser att det strider mot dess natur, då finns det ju faktiskt ett ytterligare, och för oss självklart alternativ och det är att man helt enkelt inte skaffar en katt just här och nu. Då man inte kan sörja för att katten får ett långt och välmående liv så får man vänta tills den dagen kommer… om den kommer. Det tycker vi borde och torde vara det bästa beslut man kan ta ur just kattens perspektiv och därmed så självklart för alla ”kattälskare”. Det är ditt ansvar som ev. kattägare att sätta dina förväntningar, förhoppningar, önskemål etc i andra hand då man står inför beslutet att bli med katt och istället tänka på kattens möjlighet att få det bästa av livet. Och kanske att det bästa inte är hos dig. So let it be!
Så vår uppmaning är att tänka efter innan och att inte tänka så egoistiskt. Den historia som skrämt oss mest och som fick oss att skriva detta är den familj som på morgonen såg sin lilla kattunge ligga på 70-vägen ca 10 m från huset och som inte stannar för att kolla om den fortfarande är vid liv utan åker med barnen till skolan och sen själva till arbetet. Då en volontär från föreningen kommer förbi på vägen vid 14-tiden samma dag är den överkörd ytterligare ett par gånger och definitivt död. Senare på eftermiddagen när samme volontär kommer till huset för att fråga om det är deras katt hon hittat och tagit med till katthemmet så får hon svar av dem: - Vi såg att den låg där imorse men hade inte tid att stanna. Denna familj har dessutom flera katter som de inte har för avsikt att ha inomhus och de sa bokstavligen:”Vi räknar med att sånt här händer, har hänt och kommer att hända”.
Vi får många adoptionsanmälningar till föreningen där det står att katten som man vill adoptera ska få vistas utomhus, och hänvisar då till att det ligger i kattens natur. Låt oss då säga då att det ligger i kattens natur att vistas utomhus. Men då har vi ju en väldigt väsentlig fråga? Är alla våra boendemiljöer verkligen något en katt klarar av leva i en länge tid utefter just dess natur? Vi syftar då i första hand på om man bor nära en eller flera hårt trafikerade vägar, järnväg, mitt i ett radhusområde, i centrala stadskärnan osv. Miljöer där det finns enormt stora risker att en katt förolyckas pga att det är miljöer skapad av oss människor för just oss människor. Hundar härstammar från vargen och är också gärna utomhus för att kunna utöva sina naturliga instinkter. Släpper vi då ut våra hundar utan tillsyn mitt i stan, villaområde, i närhet av motorvägen?
Allt för ofta får vi även höra att någons "älskade" katt blivit överkörd/påkörd och så vill man då genom vår förening skaffa sig en ny katt. Likafullt så ska även denna katt vistas utomhus i samma miljö som den förra katten förolyckades i. Det har t.o.m. hänt att redan dagen efter att den tidigare katten dött har man hört av sig till oss för att man vill adoptera en ny katt. Ska man verkligen låta ytterligare en katt gå som utekatt i den miljön om nu redan en katt mist livet där? Och är det verkligen ett genomtänkt beslut? Varje vecka får förening även in efterlysningar på katter som försvunnit eller kommit bort och där det sen ofta visar sig att de blivit påkörda/överkörda i just deras närmiljö. Varje vecka mailar folk oss om att de hittat påkörda/överkörda katter och undrar vad de ska göra med dem. Kan kanske någon från föreningen komma och hämta det som återstår av katten om upphittaren talar om var den ligger? När vi säger att vi inte har den möjligheten, så undrar folk vad de då ska göra med katten.
Då de flesta katter som hittas efter vägkanten saknar både halsband och id-märkning i örat, samt att det är väldigt få människor som vet att katter kan vara chip-märkta så blir de liggande kvar… länge. (För att veta om en katt är chip-märkt så måste man ta den till en veterinär/polis som kan tänkas ha chip-läsare.) Varje vecka så plockar aktiva inom föreningen upp påkörda/överkörda katter på deras väg till och från arbete, träning och dylikt. Och vi är inte alls så där jättemånga aktiva och de katter vi hittar är ju bara en bråkdel av alla som dagligen körs ihjäl.
Om man nu är en sann djurvän och kattälskare (som man ofta benämner sig själv som) och man bor i en miljö där det finns en mängd olika faror för en utekatt. Och man kan absolut inte tänka sig att ha katten inomhus eftersom man anser att det strider mot dess natur, då finns det ju faktiskt ett ytterligare, och för oss självklart alternativ och det är att man helt enkelt inte skaffar en katt just här och nu. Då man inte kan sörja för att katten får ett långt och välmående liv så får man vänta tills den dagen kommer… om den kommer. Det tycker vi borde och torde vara det bästa beslut man kan ta ur just kattens perspektiv och därmed så självklart för alla ”kattälskare”. Det är ditt ansvar som ev. kattägare att sätta dina förväntningar, förhoppningar, önskemål etc i andra hand då man står inför beslutet att bli med katt och istället tänka på kattens möjlighet att få det bästa av livet. Och kanske att det bästa inte är hos dig. So let it be!
Så vår uppmaning är att tänka efter innan och att inte tänka så egoistiskt. Den historia som skrämt oss mest och som fick oss att skriva detta är den familj som på morgonen såg sin lilla kattunge ligga på 70-vägen ca 10 m från huset och som inte stannar för att kolla om den fortfarande är vid liv utan åker med barnen till skolan och sen själva till arbetet. Då en volontär från föreningen kommer förbi på vägen vid 14-tiden samma dag är den överkörd ytterligare ett par gånger och definitivt död. Senare på eftermiddagen när samme volontär kommer till huset för att fråga om det är deras katt hon hittat och tagit med till katthemmet så får hon svar av dem: - Vi såg att den låg där imorse men hade inte tid att stanna. Denna familj har dessutom flera katter som de inte har för avsikt att ha inomhus och de sa bokstavligen:”Vi räknar med att sånt här händer, har hänt och kommer att hända”.
Men med vilken rätt har du som människa att så nonchalant och respektlöst råda över ett djurs liv och död?
/Efvalena
/Efvalena
Väldgit bra skriven artikel! Fruktansvärd historia på slutet, för mig är mina katter mina barn och kan inte tänka mig hur man skulle kunna lämna sin bebis påkörd på en väg.
SvaraRaderaVad tycker ni är en bra utomhus miljö? Själv har jag två katter som går ute. Vi bor i ett lugnt område med närmaste vägen som är en 30 km/h väg. Den ligger inte i anslutning till huset. Bakom är det berg och villa område. Mina katter håller sig till skogspartiet i närheten av vår trädgård. De älskar att vara ute.
Jag hoppas att jag gör rätt. Det bor många utomhuskatter i vårt område och många samlas i vår trädgård.
Hälsningar Agnes
Ingen av mina går ute, inte en chans, det skulle jag aldrig våga i dagens samhälle!
SvaraRaderaNä, bättre att göra inhängnad balkong eller rastgård om man har den möjligheten. Annars får man stimulera sina innekatter så att de trivs inomhus!
/M