Göteborgs Katthjälp

Skadade minkar eller friska katter, vilka ska djurskyddsinspektörer lägga sin tid på?

2011-09-16T11:51:00.004+02:00

Minkar med stora skador, minkar som lever i sin egen avföring och döda minkar. Det var vad Djurrättsalliansen nyligen upptäckte på T Kihlbom AB:s farm i Svenljunga, Västra Götaland. Men länsstyrelsen menar att farmen är välskött.

– Min uppfattning över lag är att det är en seriös farm och att den är välskött, säger Anna Rönnow, djurskyddskontrollant vid länsstyrelsen i Västra Götaland. Att det finns skadade djur på farmen kommenterar hon med följande:
– Jag kan inte svara på vad det beror på, men på sådana här stora farmer med 100 000-tals djur är sannolikheten stor att några blir sjuka och bitna, det händer alltid bland alla djurslag.

Länsstyrelsen har inte krävt att uppfödaren skulle ta åtgärder vad gäller de skadade minkarna. Man menar att farmen ”är seriös och välskött”. När Göteborgs Fria Tidning granskar länsstyrelsens handlingar syns dock att länsstyrelsen själva upptäckt brister. Sår noterades på fem av farmerna i Västra Götaland, sterotypier på två och en av dem uppgavs inte hade några bra rutiner för att ta hand om döda djur. Enligt Rönnow finns det dock ”ingen anledning att ta åtgärder. ”

Samtidigt så har samma länsstyrelse för avsikt att förelägga oss på Göteborgs Katthjälp om åtgärdande av "brister" inom en av våra Trap Neuter Return kolonier med förvildade katter. Bristerna är att katterna är icke-hanterbara och att de isolerade kattkojor inte duger, det ska byggas en byggnad i full takhöjd. Det finns dock inget i lagstiftningen som säger att djur ska vara hanterbara och att kattkojor ska ha full takhöjd.

Det lustiga är att man i kontrollresultatet anger att:

kraven avseende social kontakt eller att djuren ska hållas åtskilda är uppfylld
katternas hull är godtagbart
katterna hålls tillfredsställande rena och får nödvändigt pälsvård
katterna hålls i en miljö som är anpassad till djurslaget,
katterna hålls i ett klimat som är anpassat efter varje djurs behov och till djurhållningsformen,
katterna ges foder som garanterar tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel,
katterna har fri tillgång till rent dricksvatten,
förvaringsutrymmen hålls tillfredsställande rena
katterna har ett efter sitt behov anpassat skydd mot stark värme, nederbörd, fukt, blåst och kyla
katternas miljö bedömdes vidare vara utan anmärkningar

Att stänga in djur i små burar i hela sitt liv för att sedan gasa ihjäl dem, och inte ge ett djur veterinärvård när huvudet är helt uppbitet är något länsstyrelsen inte har några problem med. Men att det finns föreningar som ideellt jobbar med att stabilisera kolonier med förvildade katter och ger dem ett liv som är anpassat till deras behov, utan att de förökar sig, och med skydd, mat och tillsyn, DET ska det läggas tid på!

Skilda marknader?

2011-06-07T17:34:00.010+02:00

Gårdagens blogg angående frågan om raskattavel bidrar till överskottet av katter eller inte har varit anledning till många känsloladdade inlägg. Frågan om och i så fall på vilket sätt raskattavel påverkar kattöverskottet har dock inte riktigt blivit diskuterad.

En del kommentarer gick ut på att det inte skulle hjälpa någonting att minska raskattuppfödningen då det skulle handla om en annan marknad.

Detta påstående var för oss anledning att göra en snabb ”undersökning” av Blockets katt-annonserna upplagda mellan den 1 och 7 juni: det visar sig att det finns en betydlig andel ägare till renrasiga katter och blandraskatter (som ju har ett antal procent raskatt i sig), som försöker sälja deras katters avkomma. Inte mindre än 64 raskattrelaterade annonser har det upplagts under en enda vecka! (Vi har då valt bort de många ”skogisar” som annonseras).

Vi kan enbart se det som en bekräftelse att även raskattavel, som i sin tur kan leda till blandrasavel när raskattköparen parar sin raskatt med en huskatt, blandras eller renrasig katt av annat ras, mycket riktigt bidrar till kattöverskottet precis som huskattavel gör det. Inte alls i lika stor grad, men att det gör det står utom tvivel.

Oavsett hur ”seriös” man anser sig vara (finns det uppfödare som titulerar sig själv som ”oseriös uppfödare”?) och utan att diskutera frågan om det är ”rätt eller fel” att föda upp huskatter, raskatter eller blandraser, så bidrar man med alla dessa avelsformer till att antalet katter växer, och det är precis det vi idag med överfulla katthem och 100 000 hemlösa katter inte behöver.

Några av de mest ”intressanta” annonser följer här nedan.

Annons borttagen på annonsörens begäran

Vår åsikt om kattuppfödning

2011-06-06T15:56:00.008+02:00

Vi har ett äldre blogginlägg som berör frågan om raskattavel bidrar till överskottet av katter eller inte. Då det idag har lämnats flera kommentarer på detta inlägg tar vi tillfället att (igen) förklara vår synpunkt om avel på katter.

En av de som skrev en kommentar på det gamla blogginlägget tycker att man inte ska lägga problemet hos uppfödarna då det är huskattägarna som har okastrerade katter och som är ansvariga, och att det är de vi måste informera.

Göteborgs Katthjälp jobbar mycket med att upplysa kattägare om vikten av kastrering. Samtidigt så har vi en åsikt om avel av sällskapsdjur som är densamma som den som Djurens Rätt har på sin hemsida:

”Vi är emot kommersiell uppfödning och avel av djur som står i motsättning till djurens intressen. Vi uppmanar alla som funderar på att skaffa ett sällskapsdjur att i första hand adoptera ett djur som behöver ett nytt hem, istället för att vända sig till en uppfödare.”

Det finns i Sverige ett stort ”överskott” av katter. Det totala antalet katter gör att tillgången är många gånger större än efterfrågan. Man ska inte tro att raskattmarknaden inte är mättad. Även bland raskattuppfödarna finns det de som avlivar kullar med ungar, ibland för att de inte ”blir av med de”, ibland ”enbart” för att de inte uppfyller rasstandarden, dvs att de har fel färg, inte har tillräckligt mycket av det av raskattkretsen bestämda utseendemässiga krav. Andra uppfödare ”rear” ut kattungarna och försöker på alla möjliga, lämpliga och olämpliga, kanaler att bli av med sina kullar.

Göteborgs Katthjälp ser ingen skillnad mellan raskatter och huskatter, en katt är en katt och det finns det för många. Dessutom så kan man ifrågasätta om det är etisk försvarbart att uppföda katter som har fått ett visst utseende, och inte sällan tillhörande hälsomässiga problem, pga genetiska uppsättningar som inte skulle finnas kvar om man inte avlar vidare på dessa.

Det stora "överskottet" av katter är alla våras problem och alla vi har ett ansvar att bidra med att överskottet minskar. Det enda sättet att göra det är att sluta med att avla fram fler kattungar. Genom kastrering eller (om kastrering av någon anledning inte anses vara ett alternativ, vilket troligen är fallet hos raskatter) genom att se till att katterna inte parar sig.

Raskatt som huskatt: varje katt som föds bidrar till överskottet. Tycker man det är roligt att ta hand om kattungar så kan man alltid ställa upp som jourhem åt en dräktig katthona, det finns det många sådana som idag får föda sina ungar utomhus.

En uppfödare kommenterade att hon skulle sluta ge oss ett bidrag på varje kattunge hon sålde. Det ligger ABSOLUT inte i Göteborgs Katthjälps intresse att ”tjäna pengar” på någons kattuppfödning! Att sluta med att bidra till kattöverskottet skulle för oss betyda så mycket mer än att ”tjäna” 200 kr för varje kattunge som avlas fram, vare det sig är genom huskatt- eller raskattavel.

Döda katter hittas vid flera tillfällen i Ruddalen (Göteborg), polisen bryr sig inte

2011-06-04T15:23:00.002+02:00

Katten ovan hittades den 21 maj 2011, nedgrävd i en grop

Sofie Rehndell försöker att få klarhet i att det vid flera tillfällen har hittats döda katter i Ruddalen. En av katterna hade två buntband rund halsen. När hon anmäler upphittandet av denna, antagligen strypta, katt hos polisen får hon som svar att det inte är något polisen jobbar med. Sofie berättar för oss vad som har hänt hittills:

"Den första katten hittade jag i juli 2010 när jag var ute med min hund i Ruddalens motionsspår i Västra Frölunda. Hon var lös och sprang i väg och rullade sig i något. Jag förstod direkt att det var något dött djur eftersom hon rullade sig frenetiskt. Jag sprang dit och såg inte riktigt först vad det var för djur, då den var ganska illa åtgången. Jag såg två buntband om halsen och såg de typiska kattänderna. Det var alltså en katt som låg gömd under en lövhög. Jag ringde till polisen för att göra en anmälan medan jag stod kvar på platsen. När jag talade om att jag ville göra en polisanmälan för att jag hade hittat en katt som blivit strypt med två buntband frågade hon på polisen om jag hade ringt fel. ”Nej, jag vill göra en anmälan”, svarade jag. ”Men det är inget vi gör något åt”, svarade hon mig. Jag har för mig att jag svarade att jag inte trodde det heller, men att det var ett brott som jag ville anmäla. Hon tog alla uppgifter om var katten låg, om buntbanden och mina personuppgifter. Hon sa att jag skulle ringa kommunen för det var de som hade ansvaret att plocka upp katten. Inte ett ord om att den borde tas till en veterinär för att kolla om den var ID-märkt. Bara som att det var ett skräp som skulle plockas upp för folks trevnads skull.

Jag gick hem och ringde till GP. Jag tänkte att det var viktigt att detta kom ut så att folk i området höll sina katter inne och om någon hade sett något. Jag tänkte på det som hände i Lerum något år innan. Han som torterade och dödade 17 katter och en hund. Men GP ville inte skriva om det eftersom det kunde göra folk upprörda!

Jag tog kontakt med Linda Noring på Djurens Samarittjänst, eftersom jag har en katt som kommer från dem. Hon bad mig hämta upp katten och ta den till Blå Stjärnan för att kolla om den var chipad och för att få det dokumenterat ordentligt. Så på kvällen, dagen efter jag hittade katten, gick jag och hämtade katten. Den hade varit död ganska länge för det kröp larver och sniglar i den, och den var helt uppluckrad på den sida som den låg. Jag hade med mig ett par plastpåsar som jag la den i.

När jag kom till Blå Stjärnan tog de först mina uppgifter och vart jag hittat katten och vad som hänt med den. De verkade upprörda över händelsen. Jag frågade om de fotade katten och de svarade att det var inget de gjorde rutinmässigt med döda katter som kom in. Men när jag bad dem att göra det för den speciella händelsens skull sa de att de skulle de självklart göra. Jag fick följa med två djursjukvårdare in i ett rum. När de öppnade påsen och fick se katten och en fluglarv ryggade de två steg tillbaka och skrek till lite lätt. Visst katten luktade illa men så farligt var det inte. Jag tänkte redan då att det var konstigt att de som jobbar med sjuka djur som ibland säkert kommer in med svåra skador inte klarar några fluglarver. Det var ju inte hemma på köksbordet precis. De la plastpåsen över katten igen och körde med chip-scannern utanpå påsen. Katten var inte chippad. Så skulle de kolla öronmärkning. Det gick inte så bra eftersom de tyckte det var så obehagligt att ta i katten, trots att de hade handskar till hands. De gick iväg för att fråga en kollega om hjälp och kom tillbaka och sa att kollegan var upptagen i någon timma framöver. Jag kunde åka hem tyckte de. Så jag antog att jag kunde göra det. Jag litade ändå på att ett djursjukhus förstod allvaret i denna händelse. De hade ju också sagt att de skulle fota katten.

Jag hade även kontaktat Miranda på Göteborgs Katthjälp och kommit i kontakt med en kvinna, via Djurens Samarittjänst, som hjälpte de vilda katterna i Högsbo med kastrering och veterinärvård. Miranda ville ha fotona på katten som Blå Stjärnan skulle ha tagit så dagen efter att jag varit där med katten ringde jag dem och bad om dem. Kvinnan jag då talade med hade hört talas om katten och skulle gå och tala med någon som visste vart korten låg. Hon kom snart tillbaka och sa att de inte tagit några kort för att katten hade luktat så illa så att tjejerna höll på att spy. Jag blev mycket upprörd. (Jag hade ju tagit i katten när jag la den i påsen, utan att kunna tvätta händerna efteråt. De kunde ha både handskar och munskydd på sig och kunde tvätta sig efter). Kvinnan jag talade med sa att hon skulle gå och fota den. Hon ringde snart igen och sa att det inte gick för den var redan skickad på kremering.

Jag ringde då till den kvinna som jag fått kontakt med genom Djurens Samarittjänst. Hon berättade att hon var ganska säker på att kremeringen på Renova började först om ett par timmar och hon tyckte jag skulle kontakta Renova. Så det gjorde jag och jag sa att om de kunde hitta rätt på den katten och fota den så kunde jag betala om det blev någon extra kostand för kremeringen. På Renova sa de då att de inte kunde gå igenom alla påsar med döda djur och att de endast kunde göra det om Blå Stjärnan krävde det. Men sa han att bilen från Blå Stjärnan inte hade kommit än. Jag ringde åter till den kvinna som jag fått kontakt med genom Djurens Samarittjänst och hon blev så arg så hon ringde till Blå Stjärnan och krävde att de skulle vända bilen för att fota katten. Ett tag senare ringde blå Stjärnan och sa att katten var fotad på Blå Stjärnan och jag fick fotona strax efteråt.

Det var en lättnad för annars var det ju bara jag som hade sett buntbanden om kattens hals, eftersom djursjukvårdarna inte vågat öppna påsen så mycket så att de såg dem.

Den kvinna som jag fått kontakt med genom Djurens Samarittjänst berättade att hon hört om fler fall om döda katter i Ruddalen och i Högsbo. Men ingen hade velat polisanmäla. Det fanns en uppgift om en katt utan huvud som hittas i en väska i Ruddalens motionsspår och om en man som kastat in två katter i en bergvägg vid Marklandsgatan. Tidigare samma år stod det även i GP om två hundar som misshandlats utanför Ica på Marklandsgatan. Den ena hunden hittades ju död i Askim senare. Man misstänkte ju att det kanske kunde vara samma människa bakom dessa fall. Jag tycker det är konstigt av polisen inte sätta det i samband med de två hundarna och ta min anmälan på allvar. I hundarnas fall gick det ju dessutom tydligen bra att polisanmäla. Men det är klart hundar är ju dyrare än katter så det är väl en större egendomsförlust än några katter som det ändå finns så gott om?

Det hände inte så mycket mer med detta. Jag satte upp lappar på anslagstavlorna i hela motionsspåret om att det hittats dödade katter i området och att man gärna fick kontakta mig om man såg någon död katt eller såg något misstänkt.

Så på kvällen för 2 veckor sedan, den 21 maj 2011, ringde en kvinna mig och berättade att det låg en död katt vid lekplatsen, vid isbanan i Ruddalen. Jag och min kille åkte dit direkt för att hämta upp den och ta den till veterinären. Det var en sköldpadsfärgad katt som även den varit död ett tag. Pälsen hade börjat lossna och fåglar eller annat hade ätit på den på magen. Bredvid katten var det en grop som var full av kattussar. Bredvid gropen låg det en tuva som nog legat på gropen när katten legat i. Katten hade knappast fått plats i gropen då den inte var särskilt djup. Vi satte det direkt i samband med den strypta katten förra sommaren. Det finns ingen biltrafik där, så ingen kan ju ha råkat köra på katten och lagt den åt sidan. En katt går ju inte heller och självdör på en öppen plats och hittar man en död katt borde man inte lägga den vid en lekplats eller halvt om halvt gräva ned den vid en lekplats, om man är normalt funtad. Inte heller begraver man sin egen katt på denna gräsplan, vid en lekplats. Snarare hade någon dödat den och lagt den där, kanske för att man ska se den.

Vi tog katten till Västra Djursjukhuset, Blå Stjärnan fick jag nog av förra året. Nu fotade jag även katten själv. När jag ringde polisen tog kvinnan emot min anmälan utan protester och utan att säga att polisen inte kan göra något åt detta. Jag sa att jag trodde att någon dödat katten eftersom den låg där den låg och framför allt eftersom jag hittade en strypt katt förra året i samma område. Hon letade då efter min polisanmälan från 2010 för att notera sambandet mellan de båda anmälningarna. Men då fanns inte min anmälan från 2010. Så den kvinna jag talade med som undrade om jag ringt fel och sa att det inte är något polisen gör något åt diarieförde alltså inte min anmälan. Hon låtsades alltså om som att hon tog emot min anmälan, utan att göra det. Den kvinna jag nu talde med förstod att jag blev mycket arg. Hon tyckte inte att det var någon idé att göra en ny anmälan för händelsen 2010 men skrev med det i min nya anmälan.

I morse, den 2 juni 2011, ringde en man mig och berättade att det låg en död svart katt i Ruddalen och att han sett en död gul katt för 2-3 veckor sedan. Han verkade inte helt psykiskt frisk så jag fick inte någon bra beskrivning på var han sett katterna. Jag letade efter den svart nu ikväll, men såg inget. Efter hans samtal ringde jag polisen igen. Jag sa till dem att nu måste de ta detta på allvar för nu är det ju flera katter som legat döda i samma område. Då säger kvinnan till mig att det är inget jag kan polisanmäla utan jag får vända mig till hittegods! ”Nu får du väl ta och ge dig, det är ju ett brott mot djurskyddslagen, vet jag att jag svarade, och att ”jag får polisanmäla precis vad jag vill”. ”Tyvärr är det hittegods du får vända dig till”, sa hon igen. Jag blev riktigt arg och frågade varför det gick bara att anmäla förra veckan när jag talade med en annan då? Och jag sa att det borde ta det på större allvar med tanke på Lerumfallet och att den som börjar med djur kan gå över till att döda människor. (Själv tycker jag att det är nog så allvarligt med att döda försvarslösa individer, men om nu polisen skiter i det borde de förstå hur utvecklingen kan ske). Hon skulle då kontakta Västra Götalandspolisen medan jag väntade i luren. Snart var hon tillbaka och sa att de ville att jag gjorde en anmälan eftersom det var flera fall. Hon var då mycket trevligare helt plötsligt. Hon tog mina uppgifter, jag fick ett diarienummer och hon sa att polisen kanske skulle kontakta mig.

När vi letade efter katten i kväll såg vi att informationslapparna som vi satte upp förra sommaren och som suttit uppe hela tiden tills nu, var borta. De satt uppe för i alla fall ett par veckor sedan. Det vet vi eftersom vi går där nästan varje dag. Är det en slump att de är borta, eller är det någon som inte vill att de ska sitta där?"

Länsstyrelsens åsikt om TNR tvingar de att öka ladugårdskatternas status

2011-01-18T12:48:00.006+01:00

Den 20 december bjöd länsstyrelsen i Västra Götaland på en kväll ”i kattens tecken”.

Enligt inbjudan som länsstyrelsen hade skickat ut skulle det bland annat lämnas information om länsstyrelsens djurskyddsarbete ”med en förhoppning om givande diskussioner”. Tyvärr så var länsstyrelsen inte alls speciellt intresserad av några ”givande diskussioner”. Istället avbröts snabbt alla försök från publiken som inte höll med om länsstyrelsens åsikter, som i grova drag utgick från att förvildade katter ska avlivas samt att Trap Neuter Return (TNR) är en dålig metodför att komma tillrätta med det stora antalet förvildade katter det idag finns i Sverige.

Den som inte är särskild upplyst om lagstiftningen kunde efter länsstyrelsens föredrag inte annat än dra slutsatsen att TNR är en olaglig metod, vilket den naturligtvis inte är. Länsstyrelsen anförde en del problem som kunde uppstå vid användning av TNR och hänvisade till att Jordbruksverket tidigare har anfört dessa problem i ett yttrande om metoden. De problem som man anser finns vid användning av TNR är i stort sätt samma problem som finns vid hållande av katter som utekatter, något som är helt lagligt.

Yttrandet från Jordbruksverket kom efter en förfrågan från oss på Göteborgs Katthjälp, där vi önskade att verket skulle ta ställning till TNR-metoden. Länsstyrelsen “glömde” nämna den mest viktiga punkten i yttrandet, nämligen att verket anser att det inte finns några lagliga hinder att jobba med TNR. Därför är det i princip helt ointressant vaden enskild djurskyddsinspektör eller länsstyrelse tycker så länge de som jobbar med metoden följer lagstiftningen.

Det är rent av olämpligt att en djurskyddsinspektör och en länsstyrelse tar så starkt ställning mot en laglig metod. Länsstyrelser ska handlägga ärenden på ett oberoende sätt vilket betyder att de inte ska styras av förutfattade åsikter. Det blir svårt att tro att deras egna åsikter inte kommer att prägla hanteringen av ärenden med förvildade katter när man känner till deras ”extrema” synpunkter i frågan.

Länsstyrelsen har enligt förvaltningslagen även en serviceskyldighet, vilket innebär att de ”skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde”. Att så inte sker är helt uppenbart då den som gör en anmälan om en hemlös katt och samtidigt nämner att katten är skygg eller förvildad enbart blir informerad om att man kan anlita en jägare som kan skjuta katten. Den som inte vill att katten ska avlivas får ingen information om t ex TNR-metoden.

Efter att presentationen var klar så konfronterades länsstyrelsen av undertecknad med en av deras egna kontrollrapporter gällande en inspektion som gjordes på en bondgård, efter att en anmälan hade kommit in om dålig katthållning. I rapporten nämns att katterna “hölls ute och söker skydd i en ladugård” och att de “fritt får föröka sig”. Länsstyrelsen konstaterar i rapporten att de inte har några “anmärkningar på djurhållningen ur djurskyddssynpunkt”.

Hur i all världen kan detta sätt att hålla katter vara helt utan anmärkningar medan TNR-metoden samtidigt inte anses uppfylla djurskyddslagens krav? Verksamhetschefen menade då att vi inte skulle gå in på enskilda ärenden, men tyvärr är detta inget enskilt ärende utan allmän praxis hos länsstyrelsen vad gäller handläggning av ärenden med ladugårdskatter. Ett svar krävdes på frågan. Svaret blev att man jobbade på att katthållarna på landsbygden även skulle få strängare bedömningar av katthållningen i framtiden … Tydligen har länsstyrelsen fram till idag ansett att hållande av ladugårdskatter inte behöver uppfylla djurskyddslagens krav!

Länsstyrelsen anser att TNR sänker kattens status, men där är jag av en helt annan åsikt. Att systematiskt, år efter år ignorera ladugårdskatternas rätt att bli behandlade efter djurskyddslagens krav samt att till allmänheten hävda att det bästa för hemlösa och skygga katter är ett skott i pannan, det om något är väl att sänka kattens status!

Länsstyrelsens häxjakt gentemot TNR-metoden har i alla fall som positiv bieffekt att de själva inte längre kan ignorera att även ladugårdskatter ska hållas enligt djurskyddslagens krav och därmed höjs katternas status, i alla fall hos tjänstemän. Med detta tror jag vi har tagit ett rejält steg framåt, det är ju trots allt djurskyddsinspektörerna som har makten (och plikten!) att visa att alla katter är lika mycket värda och att de alla ska skyddas av djurskyddslagen.

Miranda Oude Tanke
Ordförande Göteborgs Katthjälp

Var är det som felas?

2010-12-08T11:59:00.008+01:00

Dessa två anmälningar/annonser är några av alla dem som har kommit till föreningen de sist dagarna. Vi har valt att ta bort personuppgifterna men annars är innehållen kopierade direkt så som anmälaren gjort dem. Budskapet kan man inte ta fel på.

Läs och begrunda.

Omplaceringsanmälan

Kattnamn: Maja

Om katten:: Hej jag har en katt som sprang på min gård för några månaders. Har försökt att få i tag i ägare, men samma som noll. Nu måste jag bli av med den. Har kontakt några katthem. Men det händer inte något. Jag ska börja att jobba i norge efter jul. Så nu får jag se om ni svarar.
PS: Får jag inte svar måste jag släppa ut den. OBS: Tror hon är ca: 1 år stör inte någon. Bara äter o sover. färg gul röd

Skäl till omplacering: SKA BÖRJA JOBBA I NORGE EFTER JUL OM NU NÅGON VILL HA DEN KATT JAG VAR SÅ DUM ATT HJÄLPA. MEN FÅR MAN NÅGON HJÄLP ATT BLI AV MED DEN. SÅ TYCKER DOM SOM NU TAR HAND OM KATTOR SKA HÖRA AV SIG ? MEN VET OM NI TÄNKER MED HJÄRTAT.

Hemlösformulär

Två stycken utekatter.
Båda är blandraser(bondkatter) som är kastrerade honor. Molly 9år är svart/vit. Kajsa 8år är randig i svart och brunt. Vit på hakan.

Katternas situation: Katterna har under en lång tid bott tillsammans. Vi kan inte ta hand om dem längre och hoppas att det finns ett tillfälligt hem för dem hos er.

Återigen en artikel med massavlivning av katter.

2010-11-21T17:04:00.005+01:00

Återigen står det att läsa i tidningen om ett stort antal katter som avlivas hos en privatperson efter ingripande från länstyrelsen. Anledningen till avlivningen av dessa katterna var som så många gånger tidigare att katterna var "för många". Enligt undersökande distriktsveterinär, som då även avlivat katter på plats så sades följande om de katter som har avlivats: "De var i förvånansvärt bra skick. Stora fina katter som haft det bra." Ingenstans står det att läsa om att det diskuterats några andra alternativ än en dödsinjektion. TNR-metoden kunde kanske gjort det fullt möjligt för katterna att leva vidare. Inte heller verkar det motsägesfullt hos dem som arbetat eller som uttalat sig om ärendet i artikeln att man avlivat katter som verkar både friska och pigga och som har det bra. Det framgår inte i artikeln om de katter som nu är kvar blivit kastrerade eller om man har för avsikt att göra det. Man behöver ju varken vara djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen eller distriktveterinär för att räkna ut att antalet katter kommer att öka rätt så snart igen om de som nu är kvar är okastrerade.

Tyvärr så ligger problematiken vad gäller dessa återkommande massavlivningarna på just katter på så många olika grunder här i Sverige.
Den största delen i problemet består ju naturligtvis i att Sverige till skillnad från så många andra länder inte har någon statlig eller kommunal djuromhändertagenade verksamhet alls. Dvs det finns inga djurhem som drivs med statliga eller kommunala medel. De djurhem som nu finns drivs i regel av eldsjälar på ideell basis där det då av naturliga skäl är oerhört begränsat både med plats och möjlighet för att kunna ta sig an de djur som behöver hjälp men naturligtvis också en oerhört begränsad ekonomi. Att vi i Sverige skryter med att vi har något av den bästa djurskyddslagen som finns hjälper ju föga då det inte gagnar de djuren den är till för. Att djurskyddslagen skall skydda djur och att man bl.a därför som privatperson bara får ha 10 st katter är ju kanske en god idé på papperet, men om man vid varje sådant tillfälle där det uppdagas att fler katter finns då avlivar katterna, hur har man då skyddat djuren? Om det i landet inte finns någon myndighet som rent praktiskt bedriver verksamhet dit man vid dessa tillfällen isf skulle kunna ta katterna till hur kan då denna djurskyddslag gagna djuren?

Ett annan stor anledning till att man gång på gång får vetenskap och läser om dessa massavlivningar av "omhändertagna" djur är att vi i Sverige har en otroligt dåligt respekt för andra varelser liv. Många är de röster som unisont hävdar att ett dött djur lider inte. Men varför har vi år 2010 då inte kommit längre i tanken och respekten för andra varelsers liv annat än att vi på något sätt vill göra gällande att vi "skyddar" djuren från livet genom att avliva dem? När all annan utveckling och tänkande går framåt med raska takt, dock ibland på ont och gott, så är det som det är ristat i sten och helt fullt acceptabelt i vårt svenska samhälle att avliva de allra flesta djur av både privatpersoner och myndigheter. Och detta då till trots att vi har en sån otroligt bra djurskyddslag.

Naturligtvis (som en beklämmande parentes) pga ovannämnda anledningar så avlivas även de allra flesta djur som då uppvisar någon som helst symptom på sjukdom eller vanvård när de då "omhändertas" av berörda myndigheter. Diagnos, behandling, vård och omsorg är tyvärr inget alternativ för sjuka och vanvårdade djur i dagens djurskydds-Sverige. Vanvårdade och misskötta djur räddas från vanvården och får dö istället.

Vad gäller de c:a 100.000 förvildade katter som finns i Sverige så är dem längst ned på listan hos de flesta berörda, både myndigheter och privatpersoner tyvärr. Många är dem som inte vill se eller ens höra talas om att dessa katter har rätten till ett liv precis som alla andra djur. Många berörda myndighetutövare sträcker sig t.o.m så långt och säger att djurskyddslagen, observera en av den bästa i sitt slag, inte gäller just för dessa katter. I mån och mycket så är det vad just de svenska myndigheterna säger och hur de agerar som sätter en nivå på hur de flesta civila ute i vårt samhälle sen väljer att göra. Om man som berörd myndighet använder sig av avlivning som en omhändertagande insats så är det ju säkert många privatpersoner som då också tycker de kan göra det med sina egna djur. Jag misstänker dessutom att många invånare i vårt avlånga land faktiskt tror att en djurskyddsmyndighet är till för just vad dessa ord står för dvs djur och skydd. Om det så vore så skulle vi ju inte behöva läsa artikel på artikel i svenska lokaltidningar om djur som hela tiden massavlivas.

Det kommer alltid att finnas människor som inte kan/vill/bryr sig om att ta hand om sina djur på ett bra och vettigt sätt, men att döda djuren som har oturen att hamna hos dessa människor hjälper ju föga.
Det är ju inte djuren som är problemet. Problemet är vår inställning och den ligger så djupt rotat i vårt samhälle och dess invånare. Men det är dags att ändra på det nu så vi slipper dessa ärenden och tidningsartiklar med (mass)avlivningar i framtiden. Vi bor i ett stort land, geografiskt, i ett relativt rikt land, ekonomiskt, så vi borde kunna erbjuda de djur som finns här ett skydd värt just ordet djurskydd. Vi måste helt enkelt göra plats för dem i vårt samhälle och i våra hjärtan. Iom att vi gör det så kommer vi även då, och inte förrän då, att kunna säga att vi har ett bra och fullgott djurskydd i vårt land.

/Efvalena

Länk till artikel som berörs i inlägget
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6420494

Ett brev betyder så mycket...

2010-11-21T14:31:00.001+01:00

Här kommer ett brev från "vår" tidigare kille Eliott:

Mjauu.
Vi tackar så mycket för bilden du lade in på mig. Matte o husse var alldeles till sig. Fast jag får väl erkänna att jag tycker jag är rätt så vacker, ähhum.

Alldeles slut efter att ha lekt kurragömma med matte. Hon höll på att skrämma pälsen av mig när hon hoppade fram bakom ett hörn och tjoade. Hon får ju tänka på att jag är en gammal herre! Ibland slänger hon min leksaksorm efter mig och tror att jag ska bli lekfull, som om inte jag VET att det är bara en leksak BAHH! Då och då låter jag henne hållas med att hon kör den förbaskade borst/kardan över min redan så fina päls. Den är redan putsad och tvättad ska du veta!

I dag terroriserade hon mig med maskinen som låter alldeles förfärligt, hon drar den över hela golvet och i alla rummen medan jag vibrerar av ilska över hennes konstiga påhitt. Hon påstår att jag fäller, har du hört på maken! Jag ska minsann bajsa i hennes sko när hon minst anar det. Det hon inte vet den markattan, är att jag river på soffan så fort jag är ensam på dagarna. Där får hon för att hon lämnar mig vind för våg!

Jag sover bara mina 23 timmar om dygnet och inte ens då kan hon lämna mig ifred utan ska hålla på och kleta och klema med mig. Ska pratamed kattombudsmannen om henne för jag tror inte hon är normal! Bara så du vet hur jag har det. Jag får ändå tillstå att de har vissa fördelar och det är ju förståss skönt att ha ett hem och människor som är mina egna.

Mvh, Eliott.

Stilla somnade Kärleken....

2010-11-04T18:37:00.004+01:00

Så har Love fått somna in, hemma här i sin trygga miljö där han bott med oss i 1 1/2 år. 1 1/2 år längre än vad någon av oss ens trodde han skulle leva då han vid sin ankomst till föreningen var i så dåligt skick. Pga den höga åldern, hans allmäntillstånd, personlighet och även då hans stora integritet så bestämdes det att Love skulle få bo kvar i föreningen och då hos mig och min sambo så länge han ville, orkade och kunde. På den tid den gamle grinige gubben bott oss så har han med en målmedveten bestämdhet hittat sin plats. Likväl som han lindade sig runt våra hjärtan och lillfingrar likväl så intog han väl valda positioner i huset.

För Love var det en självklarhet att ligga och sova på köksbordet, lite som ordspråket ”Det bästa man har placerar man på köksbordet”. Att ligga på farstukvisten och lapa sol var en annan självklarhet för denna kille. Under vår uppsikt och naturligtvis med ytterdörren öppen bakom sig så var han bara ett fåtal steg från tryggheten då faror i form av t.ex hundar kom förbi på grusvägen.

Att husse var den stora favoriten var ingen hemlighet, då Love och husse delade en stor passion nämligen god mat, vegetarian-matte var inte mycket att ha vad gäller den biten. Husse och Love intog gärna frukost ihop och det delades broderligt på godsakerna.

Även om Love var till åren kommen så betedde han sig som han var i sina bästa år. Iom att hans gamla kropp hindrade honom från att fara fram med fart och fläkt så kunde han ändå ta ett stort utrymme/revir i besittning. Med tydligt budskap i både ögon och de små rörelserna så vann han stor respekt hos både djur och människor.

Man kunde även ana en speciell humor, om man nu ska kalla det för det, hos honom. Att efter en lång dag på djursjukhuset med bl.a. ultraljud och provtagningar och med allas beundran för - "Hur otroligt lättsamt det var att undersöka/hantera honom" - så kissade Love i djursjukhusets transportbur innan matte flyttade över honom till hans egen och nej, det var ingen s.k "olycka", det var Loves way of getting back or even.

Tyvärr så insjuknade Love hastigt och hans tillstånd försämrades snabbt. Prover visade att han hade fått flera tumörer i tarmsystemet och då hans matlust i princip avtog helt så förstod vi att det inte var något mer att göra än att låta Love ända sina dagar på ett fint och värdigt sätt. Love fick därför somna in helt odramatiskt och fridfullt i köket här hemma, hans definitiva favoritställe.

Lika glada som vi är för att ha fått ha denna griniga gubben hos oss lika ledsna är vi nu över att han är borta.

Älskligaste Kärleken....du saknas oss...jätte-mycket!

Matte Efvis och husse Lasse

Rösta på Py Bäckman för hennes fina o generösa gest!

2010-10-11T20:58:00.012+02:00

Ett meddelande landade hos föreningen idag som verkligen glädjer oss. Läs mailet nedan.

Vi hoppas och tror att Py går vidare i tävlingen inte bara för pengarnas skull utan för att det även skulle vara härligt att se att det betyder något för dem som bryr sig och vill göra skillnad för andra varelse.

Vi håller tummarna för Py och är stolta över att vara en av de fyra katthem som Py har valt att stödja!
Och uppmanar alla att gå in och rösta naturligtvis...:-D!

"Denna vecka pågår röstningen i den internationella musiktävlingen Youbloom.
8 låtar ska bli 4, och dom 4 finalisterna kommer att vinna € 2.000 var i detta steg.

Bland dom tävlande finns Py Bäckman, som deltar med låten "(Om Du Vill) Leka". Som independent artist med egenfinansierad utgivning av skivor har Py bestämt att hon i händelse av vinst egentligen inte behöver dessa € 2.000 för eget bruk, utan har istället beslutat skänka dom fördelat på

    - Stockholms Katthem
    - Katthemmet Kompis
    - Göteborgs Katthjälp
    - Uppsala Katthem

Så genom att rösta på Py på Youbloom kan man indirekt hjälpa till att ge en slant till katterna!

Vill ni gå ut med information om detta är anvisningen enkel:

Gå till http://www.YouBloom.com och registrera dig med ett mailkonto. Logga in, gå till "listen & vote" och klicka på "vote" vid "Py Backman".

Klart!"

Glitter har stilla somnat in...

2010-09-13T14:47:00.006+02:00

En stor karaktär har lämnat oss. Vår kämpe Glitter har stilla somnat in.

Glitter kom till föreningen som en gammal, sjuk och hemlös katt. Hon lämnade föreningens trygga vrå fortfarande som gammal katt men frisk sådan då hon flyttade hem till Emil och Ann. Hos Emil och Ann fick denna åldrande tösen två härliga år som bortskämd och omdonad katt. Hemmastickade fluffiga filtar att sova på samt mat på kommando, Glitter var noga med att tala om varje morgon att det var dags att ge henne mat.

Diskussionerna kring Glitter och hennes tidigare sjukdom och behandling som kostade föreningen en slant har varit många. Vi i föreningen och våra medlemmar har dock aldrig någonsin tvekat på att vi gjorde rätt då vi bekostade hennes jod-behandlig. Genom insamling så var vi många som hjälpes åt att ge Glitter denna möjligt att få sluta sin sista år i livet på ett värdigt sätt. Hon har dessutom överbevisat de kritiska rösterna att det inte är nån god idé att lägga resurser på gamla sjuka katter. Glitter har nu stilla fått somna in, åldern tar ut sin rätt och inte ens Glitter lever för evigt på jorden...men hon kommer att finns med hos många av oss ändå.

Vill du läsa mer om Glitter och hennes tidigare umbäranden så finns det notiser på hemsidan.
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=242
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=390&Itemid=61
http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=410&Itemid=61

Länsstyrelsen begår tjänstefel på löpande band

2010-08-20T15:30:00.011+02:00

Länsstyrelsen prackar på löpande band ansvaret för hemlösa katter på privatpersoner.
Klick på bilden för att komma till artikeln.

Idag har det skickats ut en skrivelse till länsstyrelsen angående deras uttalanden i GT om vem som har ansvar för hemlösa katter. Skrivelsen skrevs av Göteborgs Katthjälps ordförande som även är aktiv i Djurens Jurister.

I en artikel i GT från den 15 augusti 2010 som handlar om hemlösa katter lämnar Hans Borgvall i form av verksamhetsledare för veterinärenheten på Länsstyrelsen i Västra Götaland, några kommentarer.

Bland annat framförs det å Länsstyrelsens vägnar att man tar på sig ett juridiskt ansvar för de katterna man matar och enligt Borgvall finns det få som är medvetna om det. Vidare uppges det av Borgvall att katterna går ett fruktansvärt liv till mötes, ett liv med ”smittsamma sjukdomar, som kattpest och kattsnuva, inavel, parasiter, undernäring och slagsmål”.

Den infon som Borgvall lämnar om att man per definition är juridiskt ansvarig för en katt man har börjat mata är oriktigt. Det är bara en strategi länsstyrelsen medveten har bestämt sig att köra med för att slippa ta sitt ansvar och därmed gör länsstyrelsen sig skyldig till systematiskt tjänstefel genom att de inte åtar sig ärenden gällande hemlösa katter. Det är inte journalisten som har citerat Borgvall fel, vi vet att är så länsstyrelsen jobbar.

Anledningen till att länsstyrelsen anser sig kunna lägga ansvaret på den som matar är att det i propositionen om djurskyddslag mm anges att ”ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot lidande primärt åvilar varje enskild människa som har djuret i sin vård.” (prop. 1987/88:93 sid. 15). I förarbetena yttrar departementschefen även som sin mening att det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds. Dock anser departementschefen samtidigt att skyldigheterna enligt lagen inte kan sträcka sig utöver den kretsen. (Prop. 1987/88:93, s. 55)

Vi anser det som en omvänd rättsordning att en tillsynsmyndighet lägger ansvaret för katter som har kommit ur ägarens besittning på den som matar det herrelösa djuret utomhus, under en kort tid. Det kan aldrig ha varit lagstiftarens intention att den enskilde ska bli ansvarig för utövning av de paragrafer länsstyrelserna har ett ansvar för blir efterlevda. Den som stöter på en hemlös katt förfogar ju inte självvalt över djuret genom avtalat övertagande av vård från djurägaren e.d.. I praktiken kan det mycket väl hända att katten påträffas en helgdag då berörd myndighet och djurskyddsinspektören inte går att nå. Även om polisen enligt lag har samma skyldigheter vad gäller att omhänderta hittekatter brukar de inte prioritera hemlösa katter särskilt högt och vägrar oftast att befatta sig med sådana ärenden överhuvudtaget, vilket betyder att man skulle lämna ett djur utan mat i ett antal dagar för att undvika att en myndighet lägger ansvaret för den hemlösa katten på den enskilde.

Att länsstyrelsens tolkning på förarbetena är felaktiga framkommer även ur ett rättsfall i Hovrätten. Enligt denna dom anses herrelösa katter som matas av någon inte vara dennas husdjur. (Hovrätten för Västra Sverige, mål B 2542-01).

Vi vill dock poängtera att även vi anser att den som matar en eller flera hemlösa katter under längre tid och utan att anmäla detta till länsstyrelsen eller polis och inte heller på något annat sätt försöker ordna ett bättre liv för katten, har blivit djurhållare i djurskyddslagens bemärkelse och därmed skyldig att se efter djuret enligt djurskyddslagens samtliga krav.

Det finns dock starkare skäl än förarbetena till att utkräva länsstyrelsens ansvar för hemlösa katter. Enligt Djurskyddslagens 32 § skall et djur som är utsatt för lidande omhändertas när det är befogat ur djurskyddsperspektiv, t ex. då ägaren inte går att nå. I sådana fall aktualiseras länsstyrelsens ansvar, som enligt djurskyddsförordningen är kontrollmyndighet, för djurskydd. Inte minst så har länsstyrelsen från och med den 1 januari 2003 har inte längre en befogenhet att omhänderta djur enligt DL 31 och 32 § §. Numera föreligger en skyldighet att gripa in i situationer som faller under nämnda lagrum.

Att klassa någon enstaka hemlös katt som olägenhet för människors hälsa och därmed föra över ansvaret till kommun eller fastighetsägare är inte heller så lyckat i juridisk mening. Med olägenhet för människors hälsa avses, enligt Miljöbalken, störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (9 kap 3 § MB). Någon enstaka hemlös katt ger inte upphov till olägenhet för människors hälsa. Man förbiser även att djur som far illa i första hand är ett djurskyddsärende som ska handläggas av antingen polis eller länsstyrelse, något som även bekräftas i propositionen till den nya tillsynslagen över hundar och katter. Regering anför i propositionen att, i den mån brister i skötseln inte orsakar problem för omgivningen, att det i sådana fall i första hand är fråga om ett djurskyddsärende. Om brister i skötseln orsakar problem också för omgivningen kan det vara fråga om både ett djurskyddsärende och ett tillsynsärende. (Prop. 2006/07:126)

Att länsstyrelsen har brist på resurser och därmed säger sig inte kunna handlägga samtliga ärenden som kommer in är en sak. Att dels med flit lägga ansvaret på den enskilde och inte intressera sig för åtgärder som till största del förhindrar de nämna smittsamma sjukdomar, inavel, parasiter, undernäring och slagsmål är något helt annat. I flera år har det försökts att få djurskyddsinspektörerna att inse att Trap Neuter Return (TNR) är den metoden som i första hand stabiliserar för att sedan minska det stora antalet förvildade och hemlösa katter.

TNR har i många länder praktiserats med goda resultat, bland annat i Norge och Alaska som har ett klimat som liknar Sveriges. Även Danmark jobbar sedan många år med TNR. Det finns många vetenskapliga studier som bekräftar att TNR:
- stabiliserar kolonier med förvildade katter för att sen med tiden minska den genom
naturlig avgång och omplacering;
- markant förbättrar katternas hälsa;
- minskar klagomålen från allmänheten.

Både den dåvarande Djurskyddsmyndigheten och Statens Jordbruksverket har i skrivelser angående TNR-metoden uttalat att det inte finns några juridiska hinder i djurskyddslagstiftningen för att TNR används i Sverige om katterna får den tillsyn, mat och skydd som lagen kräver.

Många problem som Borgvall påpekar i artikeln i GT försvinner just vid implementering av TNR, såsom smittsamma sjukdomar, inavel, undernäring och slagsmål.

Avlivning av en del av beståndet är ingen metod som förebygger lidande på något sätt. Den bara minskar beståndet tillfälligt vilket gör att det skapas bättre förutsättningar för de kvarvarande katterna (mindre konkurrens, mer mat per individ) vilket i sin tur resulterar i större överlevnadschanser för kattungarna som föds. Vetenskapliga studier på kattungar som föds hemlösa har dock visat att upp till 48 % av kattungarna yngre än 8 veckor och upp till 75 % av kattungarna yngre än sex månader dör eller försvinner. Det är där en stor del av lidandet ligger.

Länsstyrelsen bör omedelbart sluta med att på löpande band begå tjänstefel och därmed samtidigt svika djuren, samt börja läsa på om TNR metoden för att på ett modernt och effektivt sätt engagera sig för att förbättra de hemlösa katternas situation på ett långsiktigt
sätt.

Å Djurens Juristers vägnar,
Miranda Oude Tanke

Bifogas skrivelse till Statens Jordbruksverket där de vanligaste myter om TNR blir bemötta.

Sol, värme, öppna fönster och KATTER SOM RYMMER

2010-06-21T11:59:00.003+02:00

I dessa sommar-tider med mycket sol och värme så är det extra viktigt om man har innekatter att man EJ öppnar fönster, altandörrar, balkongdörrar. Man ska inte ens öppna på glänt för att vädra eller släppa in lite frisk luft. Vädra ut hemma genom att ha katterna i ett stängt rum medans ni då får in den friska luften i de andra rummen. Det är en idiot-säker metod. Lämna ej heller fönster på vädring inte ens med nån millimeter oavsett om ni är hemma eller ej. Göteborgs Katthjälp fullkomligt drunknar i mail och annonser om katter som rymt de sista tiden just genom öppna fönster, fönster på glänt etc.
Det är verkligen ett ögonblickverk för nyfikna katter att rymma ut, men det är en helvetisk påfrestande resa att sen försöka fånga in dem igen....så TÄNK EFTER FÖRE och hålla stängt hemmavid i sommartid.
Skicka gärna detta vidare till alla du känner så kanske det bidrar till att antalet katt-rymningar minskar nu när värmen ska hålla i sig.

Medlemstidning via mail sparar pengar och miljön!

2010-06-19T12:45:00.005+02:00

Inom några veckor skickas föreningens medlemstidning ut igen. Utskick av tidningen, 4 gånger om året i pappersform, kostar föreningen ca 12 000 kronor varje år. Dessa pengar lägger vi hellre direkt på katterna.

Hjälp oss sänka våra utgifter och samtidigt spara miljön genom att få vår medlemstidning hemskickad via e-mail. Hör av dig till info@goteborgskatthjalp.com i fall du vill ha tidningen hemskickad i digital form (och i färg!) i framtiden. Uppge ditt namn och medlemsnummer eller postadress och e-mailadress ditt du vill att tidningen ska skickas.

Här kan alla ni som inte redan får tidningen via mail ladda ner och provkicka i förra årets extratjocka decembernummer:
http://www.4shared.com/file/179863455/277188ac/GKH_DEC_09.html

Att vara jourhem...

2010-06-17T18:01:00.006+02:00

Sara nu och då....en underbar liten tjej som har fått trygghet...

Sara de första dagarna ...rädd och skygg!

Att vara jourhem är ett stort ansvar och en otrolig upplevelse...När man rehabiliterar skyggisar måste man vara utrustad med mycket kärlek o förståelse för vad individen kan tänkas gått igenom...Man börjar med att skapa dagliga rutiner så att katten kan börja känna sig trygg...när den dagen inkommit då katten byter ut rädslan mot nyfikenhet..kan man börja jobba mer med kissen tex med att börja klappa och då kan man börja med en pensel...att försiktigt börja vänja kissen och att den kan känna att det är faktiskt skönt...

Inte göra hastiga rörelser...blinka och prata med katten hela tiden medans man tömmer lådan...och sedan fyller på mat....efter detta kan man sätta sig försiktigt på golvet och prata om allt från himmel o jord och blinka, blinka hela tiden....när kissen blinkar tillbaka är man hur lycklig som helst och man ser hur musklerna slappnar av och katten lägger sig mer till rätta...upprepning upprepning är A o O....

Ett av våra jourhem, som har hand om Sara o MJ, blev tillfrågad och vi ville veta hur hon upplever det att vara jourhem...så här skriver hon:

Att vara jourhem är nog det bästa jag någonsin valt att bli. Man ger så lite men får så otroligt mycket tillbaka. Att hjälpa människor och bidra med pengar kan många tycka är självklart, men katter? " Det är ju bara en katt"...Djur har ingen makt att säga ifrån. Så de om någon borde väl få hjälp?

Jag trivs jättebra med att vara jourhem. Att få komma hem varje dag till djupt tacksamma och glada katter. Att få vara med i deras utveckling och när de börjar lita på en då växer hjärtat.

När jag nu skriver detta är MJ bredvid mig i sängen, han som var så skygg och försvarande i början...Sara går runt på golvet och väntar på att jag skall skriva klart så att jag kan leka med henne...

Det finns så många onda o egoistiska människor här i världen som låter det gå ut över oskyldiga djur. Det vi måste göra är att rädda dessa stackars katter som råkat illa ut och visa dem att det finns goda och varma människor också, som vill dem väl och ge kärlek till.

Bli jourhem om du är en riktig djurvän som kan ha all tålamod i världen just för att få katterna att må så bra som möjligt, för de om något förjänar detta.

/Lina

Idun, vi saknar dig!

2010-06-09T19:08:00.003+02:00

”Hon kom till oss liten och vinglig på benen, men hon gick rakt in i våra hjärtan. Efter några dagar med mat och kärlek så blev hon starkare. Hon fick tyvärr inte vara med oss så länge men hon finns alltid med oss i våra hjärtan. Hon har en fin plats bredvid Zingo i trädgården.” skriver jourhemmet.

När Idun togs omhand av Göteborgs Katthjälp var hon gravt undernärd och vägde endast 1,3 kg trots att hon var en vuxen katt. Efter en del undersökningar visade det sig att hon led av allvarlig blodbrist samt att hennes sköldkörtel producerade alldeles för lite hormoner vilket är mycket sällsynt hos katt. Labbet hade inte mätt så låga värden på 30 år.

Efter ett tag så normaliserades sköldkörtelfunktionen och verkade det som att Idun återhämtade sig. Hon blev piggare, stadigare på benen och njöt av all kärlek och uppmärksamhet hon fick från hennes jourfamilj. Alla var vi lika fascinerade på Iduns otrolig starka livsviljan, trots hennes bräckliga hälsa.

Tills hon började kräkas blod. Hon blev inlagd på djursjukhus och vid en buköppning visade det sig att hon var i sista stadiet av en sjukdom som heter FIP (Felin Infektiös Peritonit), en obotlig och dödlig kattsjukdom. Vi valde att spara henne från en långsam död och lät henne vandra vidare när hon fortfarande var under narkos.

Lilla Idun, du förtjänade så mycket mer än de några få veckor där du blev omringad med kärlek och respekt! Vi saknar dig!

Läs om alla katter vi saknar här.

De växer så det knakar!

2010-05-31T20:09:00.003+02:00

Nu är det full rulle hemma. Wolmar, Wanja och Wilja har hunnit bli 6 veckor gamla och då även insett att världen går att utforska även på höjden. Med detta kommer naturligtvis mycket klättrande upp längs benen på oss tvåbenta.
Allting är väldigt spännande att upptäcka och allt går att leka med!

Ljusen i träden

2010-05-26T09:24:00.004+02:00

På väldigt kort tid har vi som förening förlorat tre av våra katter. Alla tre katterna insjuknade akut och det visade sig att de alla hade olika sjukdomar men gemensamt för dem var att det var dödlig utgång.

För oss i föreningen är det så oerhört ledsamt då vår intention och förhoppning ju är att när dessa hemlösa och ibland oönskade katter väl fångats in, så ska det för dem vända och de ska nu få det härliga kattliv som de förtjänar. Det tidigare livet med en ständig jakt på mat och värme är ju för dem nu historia De skulle nu får massor allt, av kärlek, mat, värme, omsorg...allt det som de tidigare saknat.

Att de då drabbas av obotliga sjukdomar är ju så oerhört olyckligt. Som volontär och aktiv i föreningen så blir jag inte bara ledsen utan oxå arg. Arg för att livet ibland är så fruktansvärt orättvist och det är inget man kan göra åt det. Hur mycket man än vill ändra på det som händer och sker så går det inte. En känsla av maktlöshet och frustration blandas med sorg och tårar.

Vi försöker trösta oss med att just dessa tre katter åtminstone fick en sista bra tid i sitt liv men även det känns emellanåt banalt då man önskat dem så mycket mer.

Hemma hos oss så har vi ett träd med ljuslyktor. Dessa ljuslyktor tänds och representerar de djur som ej längre finns med runt omkring med oss men de finns alltid i våra tankar.

Igår tändes ett extra ljus för vår lilla katt-tjej Idun som tillsammans med Billieboy, Valdemar och alla de andra lyste och värmde upp den kalla vårkvällen.

/Efvis

Så fint att bilden får tala...

2010-05-21T21:05:00.004+02:00

Cassio o Stella fångades in den 5 Mars. De bodde i en grotta i östra Göteborg...Vi fångade in tillsammans med Djurens Samarittjänst 7 st kissar...

Det går sakta men säkert och de gör stora framsteg och med rätt hjälp och stöd. Och med hjälp av jourhemmets egna katt Ernst...som omsorgsfullt putsar Stella....blir jag bara så varm om hjärtat...

Jag är så glad att människor ställer upp som jourhem och har det stora hjärtat att hjälpa skyggisarna till att bli harmoniska och fulla av livsglädje...och att dessa två har en trygg framtid med mycket glädje och bus...

Och det bästa är att de slipper gå hungriga och de har försökt äta vad de kom åt i vintras...frusen mat...deras tänder är inte så hela...med inflammationer osv...Cassio fick dra en tand som var lös...de hade svårt att äta i början men nu har både maten och bajset stabiliserat sig..och magen kommit igång....och de mår bättre o bättre....en bild säger mer än tusen ord...:D

Miljöpartiet: Hemlösa katter är inte statens ansvar

2010-05-15T13:13:00.008+02:00

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1988411/annorlunda-forslag-pa-miljopartiets-kongress

Varför är partistyrelsen till exempel emot de statliga katthemmen?
- Brinner man för katter som inte har nånstans att bo så är det klart att man gärna skulle vilja se staten bidra till att man kan starta fler katthem. Det är en väldigt behjärtansvärd tanke, men sen är det i vårt tycke inte statens uppgift att sköta det, säger Maria Wetterstrand.

Märkligt påstående från MP:s Wetterstrand att omhändertagande och ”förvaring” av djur inte är statens ansvar. För det första är det polismyndigheten och länsstyrelserna (både statliga inställningar) som bl. a enligt djurskyddslagen har ansvaret för omhändertagande av djur som utsätts för onödigt lidande. Enligt förarbetena och Djurskyddslagen är redan det faktum att ett djur har kommit ur ägarens besittning eller är uppenbarligen hemlös tillräckligt för att ett omhändertagande och förvaring av djuret ska ske. Det ÄR alltså statens ansvar att ta hand om hemlösa katter.

Vidare så har Sverige undertecknat Europarådets konvention om Sällskapsdjur, och enligt denna konvention är länderna – om de finner att antalet herrelösa djur utgör ett problem - skyldiga att ta de lagmässiga och administrativa åtgärder som är nödvändiga för att minska deras antal utan att orsaka dem onödig smärta, lidande och stress. Dessutom har EU parlamentet uppmanat medlemsländerna att anta en plan för omhändertagande av herrelösa djur med offentliga medel för att motarbeta förekomsten av kringdrivande och hemlösa hundar och katter.

Märkligt nog driver Sverige, som ju enligt de flesta politiker har ”världens bästa djurskyddslag”, i motsats till många andra Europeiska länder, inte ett enda statligt, eller med statliga medel drivet, djurhem.

Tydligen är även MP av den åsikten att man genom att åka snålskjuts på ideella krafter och genom att helt förlita sig på deras engagemang ska "säkerställa" djurskyddet i Sverige.

SUCK!

Share

Wanjas tur!

2010-05-13T20:27:00.005+02:00

Efter att Embla fött gråvite Wolmar och gråtigrerade Wilja, bestämde hon sig för att även ploppa ut en liten tabbykopia på sig själv, en liten Wanja.
Här spanar Wanja trött in i kameran, en aning blyg men samtidigt väldigt nyfiken på vad världen har att erbjuda henne.

Torrfoder börjar bli intressant för dem alla tre, dock enbart att nosa på. Det här med att äta har Wanja och syskonen ännu inte kommit underfund med. Nog räcker det bra att sutta på mamma Embla än så länge! Ett och annat nos-dopp i vattenskålen har de vågat sig på också, men vad den ska vara bra till ställer de sig fortfarande frågande till. Det är inte riktigt dags att börja äta själv än, vi tar en dag i taget.. :)

Share

Wolmar på vingliga ben

2010-05-11T10:07:00.005+02:00

Här kommer första hälsningen från Wolmar. Han är den förstfödde i Emblas kull, killen med böjd svans.

På vingliga ben upptäcker han nu den spännande världen utanför mammas trygga bo. Mamma Embla blir lätt orolig och hämtar kvickt tillbaka sin minsting när hon tycker att han vinglar iväg för långt bort i rummet.

Skatten

2010-05-10T12:28:00.004+02:00

Skatten, den otursdrabbade killen ni kunnat följa här i bloggen, frisknar till för fullt i jourhemmet. Han har veterinärtid i slutet av veckan för kontroll av astman och kortisonmedicineringen.

Jourhemmet skriver:
"Det är verkligen en helt annan katt än för bara några veckor sedan, han leker och busar som en katt skall göra. Medicineringen går hur bra som helst och han visar inga tecken på besvär med andningen likaså med kisseriet. Skatten har också börjat gilla blötmat men är kräsen med vad det är för något, men vi har hittat en som han älskar. Skatten har nu även hoppat upp på fönsterbrädan som sitter högt upp, utan några som helst hinder."

Vi kan inte tänka oss annat än att adoptanterna kommer stå på kö för denna fine herre, den dagen det blir dags att lägga ut honom på hemsidan!

Hej, från Wilja

2010-05-09T22:13:00.007+02:00

Här kommer en bild på en kvällspigg Wilja, 3 veckor gammal, som ögonblicket efter bilden togs, gjorde ett tappert försök att klättra på stolens underdel. Nog har hon en stark vilja alltid!

Tillsammans med sina syskon Wanja och Wolmar söker hon nytt hem om 9 veckor.
Mamma Embla hittades högdräktig och söker även hon nytt hem inom kort.

Matchmaking

2010-05-07T10:55:00.004+02:00

Gråa Koala och svarte Torkel har funnit varandra hos Katthjälpen. Torkel kommer från ett stall där döden lurade bakom hörnet och Koala fångades in på en sopstation i grevens tid även hon. Hur hon hamnat där vet vi ej men troligtvis med någon av sopbilarna. Dessa två kissar söker nu ett jourhem eller ett permanthem tillsammans.

Torkel axlar rollen som storebror och är den mer tänkade av dessa två. Han är inte den som förhastar sig utan vill gärna se på vad som pågår och sker innan han ger sig in i något. Han är för övrigt även väldigt ordningsam då han alltid kollar att inget torrfoder ligger kvar på matbänken efter att katterna blivit utfodrade. Han ser det som sin plikt att även kolla alla matskålar och öppna ytor så att inga torrfoderkulor ligger och skräpar där heller. Om det så gör så offrar sig Torkel och äter upp dem. Han har en underbart mjuk päls och blir gärna klappad på huvudet och under hakan, när det passar honom vill säga. Han är dock lite reserverad mot allt nytt och det kan därför vara på sin plats att låta han få närma sig i sin takt, fundersam som han är.

Koala är den lilla tjejen som har så mycket spring i benen att det bär av åt alla håll och kanter, högt och lågt. Det är lek som gäller för hela slanten, bollar, tunnlar, små möss, allt roligt att härja med och det hela tiden bara. Det är bara ibland hon hinner med lite mat och så sova med Torkel i tygpåsen eller i igloon, sen lek igen. Koala är oerhört nyfiken och går gärna efter och tittar på vad man gör, hon vill dock ej att man tar i henne eller närmar sig henne då hon är i farten. Liggandes på sin mysställen så är hon jätte-nöjd med att bli klappad och kelad med och då t.o.m spinner och blundar tills hon kommer på att hon måste leka igen.

Så jourhem eller permanent hem..hör av er till oss.

En jättelyckad kombination har det blivit för dessa två katter som mot alla tidigare odds nu har ett härligt och långt liv framför sig.

Ledsamt...

2010-05-02T10:32:00.006+02:00

Det är med stor sorg i hjärtat som vi fredags begravde en av våra adopterade katt-killar. Valdemar som vi tidigare berättat om i vår blogg blev i tisdags kväll akut sjuk och hans husse och matte tog honom till ett djursjukhus. Där konstaterades det att Valdemar hade ett så pass gravt hjärtfel och trots massiva insatser och medicin så gick ej hans liv att rädda. En oerhörd chock för alla inblandade i föreningen men naturligtvis mest för Valdemars husse och matte.

Valdemar hann ju inte bo med Hans, Frida och katten Xerox så länge som det var tänkt. Vi var ju alla så oerhört glada då den f.d hemlösa Valdemar skulle få flytta till sitt egna hem. Han skulle nu få allt det han förtjänade och allt det vi önskade honom i form av husse och matte samt katt-sällskap. Kärlek och omsorg i massor. Mat, kel och gos, allt det där som livsnjutaren Valdemar verkligen älskade. Men så blev det nu tyvärr inte, istället insjuknade han och somnade in. Att han nu inte får det där långa katt-livet som älskad familjemedlem är ju inget han vet om men alla vi som verkligen glade oss å hans vägnar känner oss nu så ledsna. Det känns för Valdemars skull så orättvist då han gick ute som hemlös i många år och kämpade för sin överlevand och när han sen fick sin andra chans till ett bra liv så varade den en så kort tid. En tröst idag är ju dock att även om denna sista tiden blev kort så fick han i alla fall den.
Valdemar var en speciell katt-kille, han charmade alla med sin softa stil och han saknas nu av väldigt många. En skyggis som blev en bli en riktig knäkatt och soffliggare.

Som matte Frida och husse Hans sa: "-Med Valdemar var det kärlek redan första gången vi träffade honom."

Dagens skämt....

2010-04-28T21:54:00.008+02:00

Årsmötet på Göteborgs Djurskyddsförening...

Det var årsmöte ikväll och jag gick dit....Jag har en hel det frågor men tyvärr fick jag inte chansen att yppa dem...Vi som är medlemmar i Göteborgs Katthjälp blev ombedda att gå..och vi är nu uteslutna från deras förening....buhuuu buhhu jag gråter floder just nu...:D..

Jag (kan endast prata för mig själv men dock inkom flera motioner från olika personer förra årsmötet) har vid tidigare årsmöten och via mail och per telefon till ordföranden framfört mina åsikter.

Jag lever i ett land med demokrati...Ett Sverige där jag har all möjlighet att yttra mina åsikter och göra förfrågan varför de gör som de gör...

Jag hade en del frågor jag ville ställa ikväll men de tror att de kan få tyst på mig genom att utesluta mig...sicken blås....

Men de vill leva i sin bubbla och känna att de gör nytta....Jag undrar varför de har aktier i Astra, ett läkemedlesföretag...ni kan ju räkna ut resten själva....djurförsök. Man äger även aktier i Studsvik, som bla tar hand om kärnkraftsavfall?!?!

Varför har Göteborgs Djurskyddsförening anmält en medlem i deras styrelse för vanvård av katter? Åsa Ryden jobbar på länsstyrelsen och är då även styrelsemedlem innitierade själv en anmälan mot en annan styrelsemedlem. Hon blev sen bortkopplad som handläggare pga jäv...två andra inspektörer gör hembesök..och de hittar inget spår av vanvård...katterna har det hur bra som helst...de skulle enligt Ryden behöva avlivas pga dem är skygga.... Tur att två andra inspektörer kom dit och motbevisade henne...sicket tjänstefel? eller?????...undra om hon kan sova gott...

Jag anser inte att djurskydd är likhetstecken med avlivning...detta är min alldeles egna åsikt...

Jag undrar också varför 2 katter som omhändertogs äv djurskyddsföreningen inte blev behandlade och de var uppenbart sjuka...det var försent och de hade fått leversvikt och fick avlivas...pga ingen tog tag idetta....tragiskt kan jag tycka, och jag har ju rätt till min åsikt...
Jag reagerar när jag får höra detta av en styrelsemedlem i denna förening och jag vill ha svar...det är självklart för mig att ställa frågor ...

Men det är ju klart alla som inte har samma åsikt eller ifrågasätter denna förening blir antingen uteslutna, eller slutar självmant eller säger upp sin anställning...det är ju väldigt bekvämt för då blir det bara ja sägarna kvar....alla ryggdunkare som tycker att gud vad vi är bra....

Jag har en helt annan åsikt...därför är jag styrelsemedlem i Göteborgs katthjälp och är stolt över det för min uppfattning är att alla hemlösakatter skall få hjälp även om de är skygga...med rätt hjälp till dem så kan katterna bli trygga individer och få ett eget hem tillslut.....så om de känner att de gjort en bravur ikväll..kan jag bara hånskratta....

Jag undrar också varför jag som privatperson och är (var) medlem där är utesluten pga att jag är medlem i GKH? Mitt medlemskap var långt innan jag ens blev engagerad i GKH...jag tycker det är så märkligt...

Vi är uteslutna pga att styrelsen anser att vi motarbetar deras arbete...TRO F*N DET att JAG som privatperson har en önskan att få svar på frågor.. varför kan jag aldrig få svar på mina frågor..klart jag börjar undra...

Ett citat från deras hemsida som får avsluta mitt inlägg och det talar för sig självt:

Viktigt är också att de katter som kommer in till oss som "hemlösa" katter är sociala och trivs med människor, annars mår de katterna väldigt dåligt i denna miljö om de hela tiden ska känna starka rädslor för människan.

Här skiljer vi oss en del ifrån andra kattföreningar som anser att alla katter ska omplaceras till permanenta hem, trots att de aldrig levt tillsammans med människor och att de dessutom är vana att röra sig fritt i naturen...

Ibland funderar man över var gränsen för djurskydd går och när det börjar bli djurplågeri?

Inte okey...

2010-04-27T11:10:00.005+02:00

...tycker jag... att man titulerar sig själv som "sann djurvän" om man struntar i att ta en katt som är sjuk till veterinär. Man har matat katten i över 2 år i det stall där man har sin häst. Att varje dag se på medans denna katt magrar av till att princip bara bestå av skinn och ben, kan man då ändå säga att man är en "sann djurvän"? I princip kan man ju säga precis vad om helst, det har ingen betydelse i slutändan, då det bara är ord. Det är vad man gör som räknas. Det är farligt och även naivt många gånger att tro på dessa ord och benämningar som folk kastar ur sig till höger och vänster om sig själv: kattälskare, djurvän, osv. Jag har personligen stött på så många "kattälskare" genom föreningens ideella arbete att jag är 100 procent övertyga av det är enkom ett påhittat ord för ett visst klientel av människor.

Katten Idun som fångades in av förening i helgen väger 1.3 (!) kg, hon kan lätt misstas för en kattunge men man kan ej missta sig på att hon är sjuk. Skinn och ben som sagt, rinniga ögon och avföring som var mer lös än fast den första dagen. Imorgon ska hon till veterinären, tyvärr känns det inte i dagsläget ej speciellt hoppfullt för henne då hon även har knölar i buk-området. Man behöver inte vara varken djurvårdare/veterinär/kirurg för att se att denna katt måste få vård. Det räcker att bara öppna ögonen.

Hur kan det då vara så svårt för en "sann djurvän" att se det?

/Efvalena

Hjälpa eller stjälpa?

2010-04-17T13:12:00.006+02:00

Raskatt eller huskatt, varje katt som avlas fram bidrar till ”överskottet” av katter och gör att fler katter förblir hemlösa.

Återigen har vi hamnat i dåliga dagar inom uppfödarekretsen och bland raskattintresserade. Man är missnöjd med att vi inte vill lämna ut en av våra insamlingsbössor. Vi har i ett e-mail förklarad varför:

Vi har kommit fram till att vi inte vill släppa iväg en av våra insamlingsbössor med föreningens namn till någon som vi ej en träffat än mindre är aktiv i vårt föreningsarbete med just förvildade och hemlösa katter. Vill man göra föreningen en tjänst och bidra ekonomiskt för din egen del så är en gåva från dig och naturligtvis alla andra alltid välkommet. Vi söker även jourhem åt katter som är hemlösa just nu. Du kan även anmäla ditt intresse som volontär genom vår hemsida.

Istället för att skicka in en volontär- eller jourhemsanmälan så börjar man gnälla och vinkla på sin blogg:

Lägger snart ner och ger upp mina försök för att samla in pengar till hemlösa katter då det verkar vara ganska omöjligt att ordna. Det är ganska jobbigt och psykiskt ansträngande att erbjuda sin hjälp och bara få nej, trots att jag ju på något sätt vill tro att den behövs.. Så dagens tillstånd är uppgivet och gråtfärdigt.

Självklart reagerar bloggläsarna upprörda, vilken oseriös förening! Raskattägaren brinner ju för hemlösa katter!

Även om vi inte lämnar ut insamlingsbössor till folk vi inte känner så finns det så många olika sätt att hjälpa till, vi upplyser ju om de olika möjligheter som finns. Kanske den allra bästa hjälpen är att inte stödja uppfödning? All uppfödning bidrar till det stora ”överskottet” av katter. För varje katt som föds upp stannar en katt kvar på gatan. Om alla katter är lika mycket värda borde det ju inte spela någon roll om det är en raskatt eller en hemlös katt man tar hand om?

En liten solstråle...

2010-04-14T21:21:00.004+02:00

Skall flytta till ett alldeles eget hem...på fredag hämtar jag Valdemar i sitt jourhem och kör honom till sin nya familj....

Jag är jätteglad för denna lilla krabat...

Ännu en skyggis som med fräs och undrandes var har jag hamnat vid infångandet, har på väldigt kort tid förvandlats till en trygg o ståtlig herre...

Ännu ett bevis på att vi kan göra skillnad för de skygga katterna...tack o lov att vi på GÖTEBORGS KATTHJÄLP inte dömer ut dem utan ger dem den hjälp de så väl behöver...med så enkla metoder...

Han hade ögoninfektion och lunginflammation vid infångandet...

Jag är så glad för dig kära vän...

syn på hemlösa katter....

2010-04-10T06:13:00.004+02:00

Fräso, en katt som garanterat varit död idag om han hade kommit till "denna vissa förening"

En viss förening är så idiotisk att man får ont i magen...

De skriver på deras hemsida att de funderar på vad gränsen mellan djurskydd går och när det börjar bli djurplågeri.....

Ja de funderar o funderar och är så handfallna vad det gäller att hjälpa en hemlöskatt/katter att det bästa är avlivning...jag vet att det är total okunskap och avsaknad av empati för en annan individ än sig själv...

Jag tycker det är så himla konstigt att vår förening har i flera år hjälp de katter som ingen bryr sig om...och de blir adopterade...himla konstigt......enkel matematik som tom jag klarar av
1 + 1 = 2.....

Går det verkligen att hjälpa en skygg katt till ett bättre liv? JAAAAAAAAA....hör nu att jag ropar ett rungande ja.....denna förening borde verkligen testa det...man växer som människa...de har testat men dömer ut dem via en lista hur sociala dem är....herregud...då är det på människans villkor djuren skall infria vissa villkor...inte att människan är så pass klok och förstående att katterna behöver lite stöd o hjälp och på KATTENS villkor....de borde börja virka grytlappar istället...är så innerligt trött på deras ignorans mot djuren...men utåt sett så är allt så himla bra....ja nästan lite socker sött....mycket: Tack alla ni som stödjer oss...bla bla bla....

Glömmer aldrig Tarszan som gått hemlös i 7 år....ingen ville veta av honom i bostadsområdet...folk sparkade åt honom och klappade händerna för att skrämma iväg honom....det enda han ville var att hitta ett hem och mat och en gosig filt......jag frågade denna förening om de kunde hjälpa honom...för det är ju en djurskyddsförening...eller???...svaret jag fick var att det går inte att göra ngt åt....det är bara att avliva...så glöm det...frågade om jag kunde låna en fälla iaf....men alla var trasiga....kanske bra att laga dem? Men det är klart dem används ju inte....så varför lägga någon energi på det?

Som tur var sket jag i vad de sade och sökte hjälp på annat håll...Miranda ringde mig från göteborgs katthjälp och jag fick råd och stöd hur infångningen skulle gå till...och vidare transport till katthemmet....Hon har en erfarenhet som andra föreningar blir gröna av avund...och snackar en massa skit istället om henne o vår förening...vi snackar inte vi handlar....vi är ute i minusgrader...regn o rusk...närsomhelst på dygnet o fångar in kissar som behöver vår hjälp....det är ingen lekstuga...eller ett vuxendagis...vi är en förening som direkt hjälper hemlösa katter...och de får hjälp vilket skick de än må vara i...vad det än kostar...varje katt som kommer till vår förening får den Hjälp de behöver ...alltså veterinär vård och inte en avlivningsspruta...DE FÅR ALLA HJÄLP OCH LEVER....och kan efter olika tid och utveckling få ett eget hem tillslut...och det är det som gör mig glad...det man kämpar för...då får man beviset på att det går att hjälpa någon annan än sig själv....Vi har inga regler hur länge det skall ta för en katt att bli social igen...Moa min älskling tog ett år och nu är hon så gosig...tid är väl det enda vi har....ge det till katten också....så skall ni se att allt går bara viljan finnes...

Återgår till Tarszan....Denna katt som skulle fått en dödsspruta av denna förening lever idag i ett underbart hem...och han ligger i deras säng och gosar...han har fått den tryggheten och hjälpen för att vända från rädd kisse till en ståtlig kisse...med svansen upp och kurr....han är lycklig idag...

Jag anser inte att djurskydd är att avliva en katt som är skygg o stressad...den behöver hjälp..och med enkla metoder så vänder det ganska fort...men då är ju kunskapen otroligt viktig...och vi har ett otroligt samarbete med Partille djurklinik som har samma inställning som oss....så vi kämpar på...

Så kan denna förening alltså en djurskyddsförening fortsätta att fundera på...och lyfta sin lön utan att ens fundera på vad håller vi på med...

-Ibland funderar man på vad går gränsen för djurskydd och när det börjar bli djurplågeri?

Ja fortsätt att fundera ni...så fortsätter vi att hjälpa de hemlösa katterna under tiden....

Nu har vi tröttnat!

2010-03-31T12:50:00.010+02:00

Vi är trötta på att staten struntar i alla vanvårdade och hemlösa djur!

Rösta på vårt förslag på http://geme nsamstyrka.se/ide/vi-bygger-ett-djurhem-sjaelva så att vi kan sätta igång med kampanjen! Kostar bara ett klick! Du får rösta en gång per dygn.

Genom att bli ett fan av vår kampanjsida på Facebook kan du även tipsa dinna vänner och be dem att rösta!

Skatten, en stammis hos veterinären

2010-03-24T09:59:00.004+01:00

Skatten visade sig ha astma och har nu därför gått på kortisontabletter i drygt en vecka. Vi hade inom föreningen lite funderingar över ifall man skulle låta honom få en ihalationsmask, då det inte påverkar hela kroppen på samma sätt som tabletterna gör. Med en sådan mask tas kortisonet även upp snabbare, genom att det går direkt till lungorna. Detta verkar dock inte vara nödvändigt i Skattens fall.

Igår var jourhemmet med honom på återbesök hos Blå Stjärnan. Lungorna röntgades på nytt och veterinären meddelade att det redan såg mycket bättre ut, så han får fortsätta med tabletterna ett tag.

Jourhemmet meddelar att Skatten mår alldeles utmärkt och han får sin sjukgymnastik varje dag, han har blivit så mycket bättre att det nu går att klia och klappa honom på höften, vilket ju inte gick innan opertionen som går att läsa om tidigare i bloggen.

Valdemar på G....

2010-03-16T19:37:00.002+01:00

Nu är Valle frisk...skönt...och han mår jättebra....ibland går det fort i katternas utveckling när de är nyfångade och kommer in i värmen och kan nu läggas ut på hemsidan för adoption...han är så himla go...

Så nu skall jourhemmet fila på en liten text och ta kort och så skall vi lägga ut Valle på hemsidan för adoption...

Jätteroligt för honom att han är mogen för ett alldeles eget hem...

Jag önskar honom ett underbart hem med mycket gos....

Kattguld 2010

2010-03-15T13:28:00.003+01:00

Jag vill be alla läsare att gå in på denna länk och rösta på vår hjältinna Miranda Oude Tanke som en utav vinnarna utav Kattlivs Kattguld 2010. Hon är extremt påläst, drar ett oerhört tungt lass då hon utan tvekan är en utav de som gör allra mest för de hemlösa katterna i Sverige och inte bara katter heller, utan hon värnar om alla djur.

Vi är stolta över henne. Kort sagt, hon förtjänar verkligen att vinna!

Rösta innan 1 maj!

Skatten sjuk igen!

2010-03-14T12:25:00.008+01:00

Tack och lov så är Skattens jourhem väldigt uppmärksamma!

De upptäckte igår att Skatten gick på lådan väldigt väldigt ofta under dagen. Han kissade bara några droppar varje gång och han gick var femte minut. De ringde Blå Stjärnan och frågade vad de trodde att det kunde vara.
Blå stjärnan bad dem komma in med honom för att kolla om han hade antingen urinvägsinfektion eller urinvägsstopp.

Väl hos veterinären igen kom man fram till att han var nära på att få ett urinvägsstopp, genom att en kristall fastnat i urinröret. Urinstopp uppstår vanligen hos hankatter då urinröret är trängre än på honkatter. Man har genom forskning kommit fram till att kristaller ofta uppstår hos katter som äter mkt torrfoder, då de inte får i sig tillräckligt mycket vätska. och Skatten är ju som bekant väldigt kräsen med blötmaten... Man kom hur som helst fram till att en kateter behövde sättas in, för att spola tillbaka kristallen som fastnat, till blåsan och sedan lösa upp den med dietfoder.

Som om inte detta vore nog så fick Skatten även svåra problem med att andas hos veterinären och man röntgade lungorna för att ta reda på vad som var fel. Man upptäckte då att han led av kronisk bronkit, alltså luftrörskatarr. Konstigt nog så har han inte visat några som helst symptom på detta tidigare, varken hostat eller haft andningsproblem.

Just nu ligger den nya räkningen på 5500 kr men då han behöver stanna tills imorgon med katetern insatt, så beräknas den totala kostnaden för detta besök uppstiga till ca 7-8000 kr.

Känner du att du vill och kan hjälpa till så är varenda krona väldigt välkommen på postgiro 37 62 03 - 6
Märk inbetalningen med "Skatten"
Vi tänker inte ge upp!

Skatten utan tratten

2010-03-11T21:14:00.005+01:00

Gårdagens sjukgymnastik gick jättebra för Skatten. Han behöver nu inget återbesök hos veterinären, utan får i fortsättningen sjukgymnastik utav jourhemmet.
Jourhemmet hälsar att Skatten mår jättebra och inte bryr sig om operationssåret. Han leker så det går verkligen vilt till.
Så härligt att han håller på att tillfriskna!

Tack igen till er underbara, generösa människor som gett ett bidrag för Skattens operation! Det är så härligt att känna att fler tycker att han är värd det bästa, för det är han ju såklart!

Goa Valdemar...och söta Anton

2010-03-08T20:25:00.004+01:00

Hälsade på Valdemar idag och han har verkligen blivit så mycket bättre...men inte riktigt 100 % än...så han får äta medicin i 7 dar till och hoppas det skall bli bättre...

Han vill inte äta riktigt än men jourmatte o husse matar mig och gosar....han har det så himla bra...och vad han njuter...och spinner som bara den....

Han har fått en rejäl däng av jourhemmets egna kattdam...då hon sade ifrån och visa var skåpet skall stå...Här bestämmer jag....:D.....så Valle vet sin plats nu...och han är oftast i deras säng och ligger o myser....han leker o busar och mår helt enkelt super...

Jag blev väldigt rörd när jag såg hur bra han har det och han njuter och har det kanon...
--------------------------------------------------

Anton fick idag sällskap av två lite socialare katter....och vi hoppas han kommer känna trygghet i sina artfränder....och se lite och ta efter hur de beteer sig med lek osv....

Det skall bli spännande om de accepterar varandra och senare kanske tom sover ihop vem vet...:D Håller tummarna för Anton...och hans utveckling. Det går sakta men säkert framåt.

Skatten, i väntans tider...

2010-03-07T12:19:00.006+01:00

Här sitter Skatten och väntar på onsdagens stygn-borttagning. Jourhemmet hälsar att han mår bra och att såret läker fint. :)

Ska vi gissa på att han på denna bild tänker något i stil med:
"Tur att fönsterbrädet sitter så lågt, att en handikappad kattherre kan värma sin hårlösa bak över elementet i väntan på att min varma, fluffiga päls växer ut igen".

Tack till jourhemmet som vill stå för kostnaderna för Skattens mediciner, som gått på ca 550kr!

Fy katten för tratten..

2010-03-03T19:28:00.004+01:00

Om en vecka åker både tratten och stygnen av! Då får vi se hur fint Skatten läkt. Håll tummarna!
Ps, Tusen tack till er som satt in en slant till hans dyra veterinär-räkning! Hittills har vi fått hjälp med 1000kr. :)

Valdemars 1:a veckorapport

2010-03-02T10:27:00.002+01:00

Valdemar mår mycket bättre...ögonen är jättefina...och det rosslar inte lika mycket längre när han hostar...så det går åt rätt håll..

Han är jätte snäll o duktig och låter jourhemmet pyssla med honom och ge honom medicin...även om han helst hade velat låta bli att få ögonsalva iaf...

Han är mysig o go...sover med dem i sängen och är med överallt... de hade gäster hemma då passade Valle på att charma in sig hos damen i sällskapet och kelade med henne nästan hela kvällen...:D

Jourhemmets egna kattdamer har inte riktigt accepterat honom...de fräser och morrar även om de ibland kan t o m sova i samma säng...Han verkar inte bry sig så mycket om det att de fräser däremot vill han leka...Han vet inte riktigt hur man beter sig än och kan vara ganska hård...och kan klippa till katt tjejen i rumpan..vilket gör att hon springer iväg...och det är ju kul tycker Valle och springer efter men det tycker inte hon...

Det man kan göra för att uppfostra Valdemar i ögonblicket han tänker slå till eller jaga så kan man kasta en boll eller en råtta bredvid honom så han blir avbruten i sin tanke....överrumpla honom lite....och om leken blir för hård kan man även använda en blomspruta och på så sätt bryta tanken...och viktigt att ge uppmuntran att nu var du duktig...

Detta får vi träna på så att det blir lite lugnare och att kattjejerna inte känner sig hotade utan kanske slappnar av och börjar acceptera honom...

Det har ju bara gått en vecka och det kan ibland ta lite tid att alla hittar sin plats i hemmet...och lära känna varandra...

Det skall bli spännande och se hur detta fortlöper...

Äntligen hemma...

2010-02-27T21:39:00.004+01:00

Skatten är hemma i jourhemmet igen. Han har ätit och lagt sig till rätta i soffan.
Den 10 mars ska han till Blå stjärnan igen. Denna gången för att dels ta bort stygnen, dels för att träffa en sjukgymnast som ska visa jourhemmet hur man ska tänja på hans ben så att det växer ihop fint.
Fram tills dess är det stora portioner vila som gäller för vår lille hjälte!

Farväl Blå Stjärnan..

2010-02-27T16:53:00.004+01:00

Farväl Blå Stjärnan, nu reser jag hem!
Tack för allt!
Hälsningar Skatten

Skatten är opererad!

2010-02-26T18:17:00.006+01:00

De ringde från Blå stjärnan för 1,5 timme sedan och sa att Skatten nu är färdigopererad. Han höll då just på att vakna upp.

Man har opererat bort lårbenskulan och en bit av lårbenshalsen på honom. Allting har gått jättebra och det var ju skönt att höra!

Skatten ska nu får piggna till i lugn och ro hos veterinären och vara under observation tills imorgon. Imorgon ringer de mig och meddelar en tid då vi kan komma och hämta honom, så imorgon är det jag som tar med mig kameran till veterinären, så ska ni snart får se vilken skönhet han är! Jag ska passa på nu när han är lite handikappad. =) Jourhemmet har tidigare försökt fota honom men han har inte velat sitta still.. De har åkt och köpt godis för att muta honom med, men han gillade visst inte dem, de föll inte finsmakaren på läppen! Blötmat är inte heller någon favorit, utan helst bara torrfoder. Han vet vad han vill.

Antons 1:a veckorapport...

2010-02-26T11:40:00.004+01:00

En vecka går fort...och Anton mår bra...grundbehoven sköter han alldeles utmärkt...han har hittat lådan...äter och vill ha lite gos....lite går bra...:D

Men jourmatte får inte bli för till sig och gsa med mig då säger jag ifrån...:D

Han gillar att bli kelad på vänster kind...då trycker han till lite extra med huvudet för att det kliar så gött...blundar o njuter verkligen...Men gör man ett litet uppehåll och efter en liten stund gosa igen då blir det morr o fräs...så sakta men säkert och tålamod som gäller...:D så kommer tilliten öka och förstå att människor de är rätt goa iaf...

Han äter gärna från handen och gillar att slicka smör...även ärtor som blivit kvarglömt på diskbänken slukar han i sig...fast brysselkålen kan de få behålla själva ....bläää

Nu får han fri tillgång till övriga utrymmen och gör små upptäcktsfärder...Han vet att de sover i sängen så den håller han sig borta ifrån...låg lite i soffan så han ligger inte bara i gömställe kartongen längre...visar sig mer o mer...

Ett annat favoritställe är bakom kaffebryggaren på bänken i köket då känner han sig lite "gömd" och har lite koll...enligt honom själv...

Skatten är i trygga händer..

2010-02-25T13:24:00.005+01:00

En tjej från Blå stjärnan ringde nyss. Man riktigt hörde hur hon tindrade genom luren "Åååh vilken mysig katt han är, Skatten! Verkligen jättegullig". Vilken charmör han är :)
Hur som helst så har deras andra akutoperation de fick in i morse tagit hela förmiddagen, så Skattens operation har därför skjutits upp till imorgon. Han får kostnadsfritt övernatta på Blå stjärnan en extra natt. Vi får hämta honom om vi vill men det är onödigt att stressa upp stackaren med att köra fram och tillbaka och de tyckte att han har det bra där, så vi låter honom vara där. Han är i trygga händer.

Skatten måste opereras!

2010-02-25T12:27:00.015+01:00

Skatten hittades för några veckor sedan av en privatperson. Vi mailades och kom fram till att familjemedlemmar till upphittaren skulle vara jourhem åt honom tills vi hittar ett nytt hem.

Förra veckan åkte vi med Skatten för kastrering, vaccinering, id-märkning i örat och allmän koll. Skatten är en jättesnäll katt men var fräsig då man tog på nedre delen av ryggen på honom, så vi förstod att något var fel.

Väl hos veterinären så röntgades han och man upptäckte då att han har en bruten höft! Kanske har han blivit påkörd, men det är ingen ny skada, utan han har gått med detta ett tag. Skatten fick två olika smärtstillande mediciner att äta i tio dagar. Kliniken skickade även en remiss till en specialist på Blå stjärnan.

Idag var vi på Blå stjärnan med Skatten. Man konstaterade där att, citat
"Vi är i ett läge där man antingen opererar med en gång eller avlivar.".
Självklart avlivas inte Skatten, utan vi pratade istället om vad för operation som krävs. På större katter, tex Maine coon, kan man använda sig av protes, men det går inte i Skattens fall, då han är en liten huskatt. Veterinären ska nu skära bort lårbenskulan för att han ska kunna bli mer rörlig igen och slippa sin smärta. Detta kommer att resultera i att ena benet blir en aning kortare, men det kan man ju leva med! Skatten behöver även stretchas i benet för att det inte ska riskera att växa ihop fel. Veterinären Gustaf Svensson (för övrigt även klinikchef på kirurgikliniken) tror dock att han kommer att bli så gott som återställd om några månader när allt läkt.

Räkningen för Skattens höftoperation skulle egentligen gått på 18.000 kr men den snälla veterinären sänkte priset till 14.000, vilket vi såklart är oerhört tacksamma för! Han sa att han ville hjälpa till, då han tyckte att vi gör en så god sak. Vi hoppas att allt går bra och att det stannar på denna summa. Vill du skänka en slant till Skattens operation så är vi alla, även Skatten själv såklart, väldigt tacksamma!

Nu är Skatten hos Blå stjärnan. Han har flörtat in sig hos personalen som kärat ned sig totalt i honom! =) Goa lilla Skatten! Planen är att han ska opereras idag och komma hem till jourhemmet imorgon, men man fick på Blå stjärnan i morse in ett extremt akutfall som måste tas omgående, så han kanske blir kvar och opereras först imorgon och kommer hem på lördag.

Nu ska allt bli bra för lille Skatten.

Valdemar hemkommen från veterinären...

2010-02-24T17:53:00.003+01:00

Är en så duktig kisse...precis som om han förstår att vi skall hjälpa honom...

Var jätteduktig hos veterinären...ville inte riktigt komma ur transportburen men vi fick lirkat lite med honom så att veterinären kunde lyssna på hjärtat och lungorna...

Han fick lite lugnande för att han skulle röntgas....

Han har lunginflammation och fick medicin för det i 7 dagar...och även ögonsalva...så hoppas vi att det vänder för honom...

När jag lämnade honom hos jourhemmet kröp han ur transportburen och lade sig i jourmattes knä...gick direkt dit....så gulligt....så det blev mycket gos...och även lite mat...

Skönt att vara hemma igen...

Valleboy är sjuk...

2010-02-22T19:02:00.002+01:00

Och skall till veterinären i morgon kl 8....han hostar och ögonen rinner...men gud vilken gosig kisse...

Efter ett dygn så hoppade han upp i jourmattes knä...och låg där i en timma...och han kurra o kurra...

Igår när jag hälsade på honom och kollade in hans ögon ...blev helt tårögd vilken sötnos...jag klappa och han puffa...klappa mer och puffa mer...och kurra högt...och dregla...:D

Hoppas det går bra hos veterinären bara...

Valle 1:a dygnet...

2010-02-20T19:03:00.002+01:00

Valdemar var så duktig i bilen till jourhemmet....jag hade en filt över så han skulle känna sig tryggare i transportburen....

Han har ett eget rum med fantastisk utsikt...egen låda med mat-bar...och vatten att dricka...

Valle har hittat lådan och gör sina behov utomordentligt....men äta det vill jag inte riktigt...ligger hellre och gömmer mig i klösträdet...:D

Jourhemmet ville fjäska lite extra för att få upp aptiten ...så de hade inhandlat extra fredasmys....räkor, leverpastej o korv....

Han hade inte rört hårdisarna så de lade in hårdisar nära honom en o en...och han åt o åt...mums...jag var visst lite hungrig...Han tom åt ur deras hand...wow...lite otippat....men duktig pojk....och de provade att klia lite på huvudet och det gick utan problem...:D

Räkor nä inget för Valle...men korv det var smaskens...:D...deras egna katter ville inte heller ha räkorna så de fick äta upp det själva.

Han nöffar lite när han äter...jättesött...

Han blev vaccinerad i veckan men hans ögon rinner lite...vi får hålla koll på detta...oftast reagerar de på sprutan när de är nyvaccinerade....det kan lägga sig men vi får se...om några dagar...annars blir det ett besök hos veterinären...

Lite annat som händer i helgen:

Fällor är riggade o hoppas att de sista 3 skall fångas in som jag skrev om en annan dag...så kan vi vara nöjda med att det området är avbockat...så de kommer in i värmen och slipper bo i en grotta....

Katten Valdemar..

2010-02-18T06:36:00.005+01:00

Lilla Valdemar fångades in för några dagar sen....Och ikväll skall han till sitt nya jourhem...:D

Där kommer han få träffa två kattdamer som är jourhemmets egna katter...Viktigt i detta läge är att Valdemar får bo själv i ett eget rum så han får vänja sig vid den nya situationen och kolla in var allt är...sin låda och in mat..och gömställe...då det redan finns katter i hemmet börjar man vänja dem vid varandra genom att ha ett galler tex kompostgaller för dörröppningen. Då kan jourkatten och egna katter vänja sig vid varandra och man har koll och uppsikt hur de beter sig gentemot varandra...och med tiden kan man ta bort gallret och integrera dem med varandra...

Och då leva som man man brukar och jourkatten och egna katterna kan busa och leka ihop. Man kan aldrig släppa ihop dem från första stund de behöver lite tid att vänja sig...Ta det i kattens tempo och visa tålamod...

Han kommer från ett TNR projekt i Östra Göteborg...och så fort vi godkänt ett jourhem kan vi bocka av listan och fånga in kisse efter kisse....

Detta gör mig så glad...

Han har ju tytt sig till matarna och strukit sig runt deras ben....och gillar gos...så jag hoppas det kommer gå bra för Valle med och i kattkolonin har det funnits andra katter så det är Valle van vid...

De andra i kattkolonin har även de börjats fångas in...så alla kommer slippa gå ute i kylan..

I skrivande stund har 4 av 7 katter fångats in...

Herr Nervös som också kommer från Valles område är nyfångad o bor på katthemmet tillsvidare ....för vi trodde att han led av hosta o rinninga ögon då han ingår i TNR projektet...De katter som ingår i TNR håller vi stenkoll på och visar de tecken på att de blivit sjuka fångas de in igen för veterinärkoll...Dock är Herr nervös en väldigt nervös katt...och jag håller tummarna för att han kan placeras i jourhem men drömma går ju..:D....men troligtvis är han så pass rädd och osocial att han bör återvända till sitt TNR område...Men att han då får skydd och mat...och är kastrerad och ID märkt och vaccinerad...och det är väldigt bra ändå för lille Nervös...

Ger katthemmen hjälp eller stjälp?

2010-02-17T22:57:00.007+01:00

Ett mail kom in från en tjej som hade hittat en hungrig, trasig och vilsen kattkille. Hon hade utan framgång sökt en ägare till katten. Hon berättade att hon och en väninna bestämt sig för att försöka få tag på ett katthem som kunde ta sig an honom, då de inte själva kunde behålla kattkillen. De hade ringt en annan förening i Göteborgstrakten och fått som svar att visst, de kunde komma in med katten, så skulle han avlivas.

Det är för mig helt absurt att man, när man är en förening som bör jobba för att höja kattens status, uppmanar människor att komma in med katter för att avliva dem rakt av, utan att ens först träffa katten! Det räckte tydligen för dem att höra att det var en vilsen katt, så slänger de ur sig detta, att han borde dö.

Helt obegripligt och fruktansvärt obehagligt resonemang!
Man blir mörkrädd och kämpar för att inte tappa hoppet om, och tron på denna kalla, grymma mänsklighet....

Ps. Ett tillägg: katten, som kallas Skatten får naturligtvis all den hjälp han behöver av Göteborgs Katthjälp.

Varför...?????

2010-02-17T06:51:00.004+01:00

Är minst sagt lite förbannad...Vi kämpar helatiden med att hjälpa de hemlösa och vi brinner för dessa katter som ingen bryr sig om....

Förra året fångades in 2 st katter Moa o Simpson i Februari.....de har varit jättejätte jätttttttttte skygga.....verkligen.....Simpson gömde sig bara man tittade på honom...Moa hoppade högt om man bara närmade sig med ett litet finger för att hon skulle få chans att nosa på mig....

De har bott hos mig hela tiden som jourkatter....och bestämde mig för att adoptera dem ....för jag har inga krav på att katter måste ligga i knät o gosa.....alltså krav på katterna att du måste vara super social annars så avlivas du....det finns inte i min värld....

Det krävs engagemang o tålamod så in i bänken...och man blir överlycklig när de gör små små framsteg....

Moa o Simpson fann varandra hos mig då de kommer från olika ställen i Göteborg...de putsar och tvättar varandra....och är tex Moa i något annat rum ropar simpson på henne och de springer åt varandra och pussasa och kurrar när de ser varandra....det är så fint....att de har varandra....de ger sådant stöd till varann att man blir alldelses tårögd...

Det jag vill komma till är att det finns fler djurskyddsföreningar i Göteborg.....jag nämner inget namn....de har fångat in skygga katter....och de brukar inte jobba med just skygga så som vi gör...och nu får jag veta att de inte får bo kvar på katthemmet och de anser att de skall avlivas...
Jag undrar varför? Folk donerar en massa pengar för att JUST hjälpa djur i nöd? Är djurskydd ett likhetstecken med avlivning? Orkar man inte lägga ner tiden...finns inte kunskapen? Eller är det bara lathet....

Återgår då till detta exempel på Moa o Simpson hade de kommit till fel djurskyddsförening hade de inte levt idag....

De jag ser är två underbara kissar och sedan en månad tillbaka kom Moa över tröskeln och ville bli klappad....oftast när jag kommer hem och när jag vaknar springer hon fram till mig och purrar...hon kan inte kurra men gör ett gosigt ljud ifrånsig. Då förstår jag att nu vill Moa ha gos...Jag måste böja mig ner försiktigt och börja klappa....klappa under hakan....på ryggen...det är värt allt....

VARFÖR skall vissa föreningar avliva djur som är skygga...?? Jag anser att det är dags att skärpa sig ordentligt....Denna syn på hemlösa har tyvärr klistrat sig fast som en slemmpropp ¨på deras hjärnhinna att jag kommer snart att skrika högt....jag funderar vad skall jag göra...gå till pressen? Berätta ALLT jag vet om dem....eller skall man bara finna sig i det och låta dem hålla på med sitt idioti....och framförallt de har ett så gott rykte utåt men innanför stängda dörrar pågår något helt annat....en djursyn som får mig att hoppa 32...

Och jag känner mig lurad....jag hjälpte till att sitta ett pass i -10 grader i 5 timmar och vi fångade två....för då hade jag hopp om att de äntligen skulle engagera sig i hemlösa skygga katter....

Hade jag vetat att det skulle bli en avlivningsturné hade jag aldrig aldrig ställt upp och hjälpt denna förening....för jag trodde i min enfald att de skulle ta till sig all information och hjälp som Göteborgskatthjälp ställt upp med....men icke vad jag bedrog mig....

1:a dygnet...

2010-02-15T19:26:00.007+01:00

Anton har landat hos hans jourmatte och husse!

Det har gått bra för Anton...

Igår vid 23 - tiden skrämde han sina nya jourmatte o jourhusse...de satt o kolla på spökfilm...och då skulle Anton kolla in det nya stället och rev ner lite grejjer...:D

I morse låg han i fönstret o kollade...Jourmatte passade på att klappa Anton på bakpartiet...då rumpan syntes bakom gardinen...men efter 3 min tyckte Anton att nu får det räcka...

De åt frukost tillsammans och Anton åt fast jourmatte var i närheten...och han såg avslappnad ut i sitt gömställe och låg med halvslutna ögon när hon pratade med honom...:D

En liten bild på ANTON...när han får lite gos....

Är lycklig...

2010-02-14T17:30:00.004+01:00

Med spänd förväntan och inte visste vad som skulle hända ...skall Anton fångas eller inte....

Jodå han är som en klocka vid 11 tiden...mataren kunde enkelt stänga transportburen...och Anton sade inte ett pip...mataren lade en filt över och ringde mig med en gång...

Vi möttes upp utanför jourhemmet en halvtimme senare...:D

Jourhemmet hade fixat ett kanon gömställe...av en stor flyttkartong med en gosig handduk i...

Jag ställde transportburen framför gömställekartongen och med ett brak så smet han in i kartongen. Och lade sig längst in....och kikade på mig med stora ögon...lite undrandes vad har jag hamnat nu? Jag pratade lite med honom och blinkade....;)..Du kommer få det bra nu..min lille vän.....

Imorgon kommer första dygnsrapporten. Alla jourhem skickar en rapport efter första dygnet och det skall bli spännande om han hittat lådan..och t o m ätit...men troligtvis kommer han ligga i sitt gömställe några dagar och tillslut kommer Anton vara så hungrig att han måste komma ur gömstället och äta.

Maten står vid ingången till kartongen...och doftar...och skall locka Anton att provsmaka...

Mycket fjäsk kommer det bli och jag återkommer med första rapporten imorgon från jourhemmet...

Ikväll kommer jag somna gott då en katt till är inne...i värmen....

Ha det gott alla...hälsningar Annelie

Katten Anton

2010-02-13T07:13:00.006+01:00

Anton vill ha MAT!

Det var ett tag sen jag skrev...men det hinns inte med riktigt...kände att det måste vara kul att läsa om vad som är på gång.

På söndag skall katten Anton fångas in och komma till ett jourhem. Han brukar komma kl 11 på f.m och 23 på kvällen för sin dagliga utfodring....Vi satsar på kl 11 och håller tummarna att han följer sin dagliga rutin att dyka upp då....

Det skall bli så spännande.

Från att ha varit en katt om krypt med magen mot marken och svansen mellan benen. Till att gå upprätt och med svansen rakt upp i vädret är stora framsteg. Underbart att få mat och skydd. Då stärks självförtroendet.

Mataren har försökt att klappa honom men då kommer en tass och klipper till..:D... Håll dig på avstånd människa....

Men när maten kommer och serveras i en övertäckt transportbur så kan mataren klappa på bakkroppen utan problem...Så nu när han skall komma till jourhemmet blir det mycket träning och socialisering i kattens egen takt. Man märker efter ett tag när de blivit infångade från att vara fräsig och ilsken ändras till nyfikenhet istället....

Denna process är så underbar att ta del av. Under tiden fräset o ilskan håller i sig är det viktigt att bara göra det allra viktigaste grundbehoven. Rensa lådan försiktigt inga hastiga rörelser, fylla på mat o vatten försiktigt...och prata med katten och blinka med ögonen. Detta är det första man gör. Man visar att man inte är farlig och utstrålar lugn och trygghet....

Viktigt är också att en nyfångad kisse bor i ett mindre utrymme...så den inte har så mycket att överblicka....och ha sina grejjer nära tillhans vid gömstället.

Tålamod och förståelse är ett måste när man vill vara jourhem...och kunna se att med tiden an kommer katten lugna ner sig och finna sig själv igen så som den är värd att leva. Med bus, gos, och en underbar personlighet...

Bara man är lugn och tålmodig i början så betalar det sig senare och den upplevelsen gör att detta är så roligt...även om det är sorgligt att det finns hemlösa...men att göra skillnad för en annan individ gör mig varm om hjärtat.

Och framförallt det finns guldkorn därute som är villiga att ge med engagemang o tid, och öppna upp sina hem för hemlösa....det är alltid platsbristen som är emot oss....men tack vare jourhem som anmäler sitt intresse kan vi rädda ännu mer. Dock har vi krav på jourhemmen att de skall sköta katterna väl. Både psykiskt o fysiskt. Katterna skall ha alla förutsättningar till ett nytt och framtida underbart nytt liv. En ny start....En chans till....och inte bli sviken igen....Det är jätteviktigt för oss...

Jag tänkte berätta om Antons framsteg här på bloggen....och kommer nog även skriva om de andra som skall fåpngas in med....men tänkte att det kan vara roligt att följa Antons utveckling.

Jag håller tummarna att Anton dyker upp imorgon söndag kl 11...då kommer hans liv förändras...:D

Varma hälsningar Annelie
Jourhemsansvarig på Göteborgs katthjälp....

Herr Nervös

2010-01-30T21:07:00.005+01:00

Lille Nervös kollar in katthuset för en bit mat...

Ibland är bra att kolla in aktiviteten i katthusen och på så sätt få info ang hur många katter som rör sig och på såvis kan kartläggas....

Är pälsens utseende viktigast?

2010-01-20T20:49:00.012+01:00

Vi som volontärarbetar med katter träffar på många, många katter. Det mest fantastiska är deras olika personligheter! Varenda katt vi träffar på är sin alldeles egen. Alla har de något alldeles extra.

Så tycker väl alla vi kattälskare? För någon annan kanske en katt är just "bara en katt" men för ägaren så är just denna katt så otroligt speciell. Man förälskar sig i en katts personlighet, likt sättet man förälskar sig i sin partners insida.

Åtminstone vill jag tro att alla kattälskare känner så och sätter samma värde på alla katter. Tyvärr visar det sig alltför ofta att det inte är lika lätt för alla katter att få flytta till ett eget hem. Intresseanmälningarna fullkomligt rasar in på en del katter men för andra tar det lång tid att få ens en.

Visst är det fantastiskt kul att människor är intresserade av att adoptera våra katter!
Hjärtat krossas dock gång på gång när en underbar katt inte får bli en älskad familjemedlem för att pälsen är för kort eller har fel färg eller för att katten inte vill ligga i knät. Det visar sig att den där fantastiska personligheten inte är lika intressant som den vackra pälsen.

Vissa djurhem går till och med så långt att de inte ens vill ta in en svart katt för att de är så svåra att "bli av med". Mindre tama katter har det ännu värre. Dem vill man inte alls ge en chans utan avlivar dem rakt av!

Till oss på Göteborgs Katthjälp är alla katter lika välkomna. Svart som röd, långhårig som korthårig, tigré som tabby eller sköldpadda, huskatt som raskatt, ung som gammal och till och med tam som skyggis.

På bilden syns Kajsa och Xerox, två av våra katter som ligger ute för adoption just nu. Naturligtvis har de båda lika stor rätt att bli älskade, trots sina olika pälsar!
Eller hur?

Är du missnöjd med djurskyddstillsynen i ditt län?

2010-01-20T19:53:00.009+01:00

Fräso är en av alla katter som är väldigt missnöjd med hur länsstyrelsen tar hand om djurskyddsärenden. Skulle han ha bett dem om hjälp när han såg ut som han gjorde den dagen han kom till oss hade han varit död idag. Både för att han var sjuk och skygg. Istället är han nu en glad kattkille som njuter av sitt nya liv.

Göteborgs Katthjälp håller som remissinstans för utredningen av djurskyddslagstiftningen på att samla in information om handläggning av djurskyddsärenden.

Är du missnöjd med eller tvivlar du på hur ett djurskyddsärende har handlagts av myndigheten? Hör av dig till oss på info@goteborgskatthjalp.com. Du kommer att förbli anonym i sammanställningen.

All information är av intresse, oavsett djurslag eller län!

Visa var du står, köp våra pins!

2010-01-18T18:55:00.006+01:00

Genom att köpa en eller fler av våra fina pins visar du var du står i frågan om förvildade katter samtidigt som du stödjer vår verksamhet.

Pinsen, som har en diameter på 3 cm, kostar 15 kr. styck exkl. porto. Beställning görs genom att maila till info@goteborgskatthjalp.com där du uppger vilka motiv och hur många du vill köpa. Uppge även ditt namn och din adress. Vi skickar dig en faktura via mail. När pengarna har kommit in skickar vi ut pinsen omgående.

Ett brev från Alva

2010-01-13T12:27:00.002+01:00

Igår fick vår styrelsemedlem Thomas ett brev och två jättefina teckningar från Alva Martinsson i brevlådan.

Vi blev jätteglada! Tack Alva!

Hälsningar från Miranda, Efvalena, Annelie, Anneli, Calle och Thomas

Tassavtryck i hjärtat

2010-01-12T20:47:00.004+01:00

Vissa katter man träffar på gör ett rejält avtryck i området runt hjärtat.

Det kan bero på flera olika omständigheter som t.ex hur/var de hittades/fångades in, i vilket tillstånd de är i då man första gången kommer i kontakt med dem osv osv. Eller så är de helt enkelt så att de påminner om ens egen katt...både till utseende, sätt och personlighet. Då har man ju redan från första början skapat ett osynligt band till katten.

En hemlös ung hankatt som under en tid skrämt min sambos jobbarkompis äldre hankatt Tiger till ständig oro och till evig vistelse inomhus fångades in och landade missnöjt på alla fyra hemma hos mig sommaren 2008. Efter ett veterinärsbesök med bl.a den sedvanliga kastreringen så började vår bekantskap på riktigt. Som jourhemskatt tillsammans med tre andra något mer tilltufsade och försiktiga Alaforsare så tog det inte lång stund för denna lilla kille att ta över jourhemshuset. Det klättrades på takbjälkarna och de tre andra satt nedan för och tittade storögt på. Alltid först fram och hälsa vid alla homo-sapiens besök och sen kunde de andra tre få audiens. Ett rejält bett i hälen då det inte gavs tillräckligt med uppmärksamhet. Oändligt många små och stora egenheter visades det prov på...på gott och ont. Men helt ärligt så var det aldrig elakt, det var därför han kom undan med så mycket.

Efter några månader så bar det av till det permanenta hemmet och även om jag var den som saknade honom allra mest efter hans flytt så tyckte nog de andra tre att livet i jourhemshuset blev lite tråkigare då han for. Men lugnt och skönt.

Som alltid så är det lite ledsamt då jourhemskatterna "flyttar hemifrån". Hur otroligt glad man ändå är för deras skull att de får ett riktigt hem och slipper allt vad hemlöshet heter och innebär så är man lite ledsen...för sin egen skull. Jag minns att jag då jag kom från att ha lämnat killen hos paret som adopterat honom gick upp till de tre Alaforsarna och grinade...som vanligt.

Idag har jag dock gråtit floder då jag fått reda på att denna kille inte längre finns bland oss.
En olycka har bragt denna underbara katt-kille om livet.
Världen har blivit en liten katt-kille med en STOR personlighet fattigare.

Rocks is gone......men hans tass-avtryck är kvar.

Medlemstidning försenad!

2009-12-29T15:05:00.005+01:00

Årets sista medlemstidning är försenad. Just nu ligger den hos tryckeriet och ska tryckas i dagarna. Så fort vi har fått hem tidningen skickas den ut till våra medlemmar. Vi hoppas ni har överseende med detta.

Vill du ha tidningen i digital form?
Maila oss på info@goteborgskatthjalp.com så skickar vi dig en länk där du kan ladda ner den i PDF format. Vill du även i framtiden ha medlemstidningen via mail? Meddela oss så fixar vi detta!

Vi vill även passa på att önksa alla ett Gott Nytt År!

Styrelse för Göteborgs Katthjälp

Vi söker hem!

2009-12-27T16:02:00.005+01:00

Här ligger tre av föreningens katter på rad och myser, i ett jourhem, i väntan på egna hem. Killarnas namn är Zwiskas, Zoltan och Baccus. Läs mer om dem och alla andra på hemsidan under "katter för adoption".

Bygg ett eget kattskydd!

2009-12-20T13:26:00.010+01:00

När man arbetar med TNR-metoden är det viktigt att man ordnar med bra skydd åt katterna, speciellt så här i vintertid! Om du vill bygga ett skydd själv så kommer här en enkel bygg-anvisning.

Material:
1 st plastlåda, ca 65-70 liter
1 st stenplatta eller dylik tyngd, stor nog att passa i botten på lådan
10 st 30-äggs kartonger
1 bit Reflectix/ThermoReflect, 40,5 x 63,5 cm
1 rulle aluminium folie tejp
1 rulle silvertejp
4 st 10 cm långa buntband
1 st spritpenna/markeringspenna
1 sax
1 borrmaskin/skruvdragare
1 sticksåg
sand papper för att slipa till eventuella vassa partier på lådan
måttband

Steg A
Gör öppningen för ingång till huset: Rita en 15 x 15cm kvadratisk öppning ca 15cm upp från botten på lådan, på den ena långsidan. Observera att hålet på de flesta bilderna är på kortsidan av lådan, men det är alltså bättre att placera hålet på långsidan. Detta för att katterna får bättre skydd för väder och vind genom att de kan dra sig undan in i lådan, bort från öppningen.
Borra sedan ett starthål, stort nog att rymma ett sticksågs-blad. Använd en hand-sticksåg för att såga ut öppningen.

Steg B
Lägg tyngder i botten för stabilitet: Använd en stenplatta eller något annat tungt.

Steg C
Gör luftspalt: Du behöver 10st äggkartonger med plats för 30 ägg. Lägg dessa på botten, samt mot alla fyra väggar i lådan. Skär till kartongerna vid behov, för att undvika glapp mellan dem. Använd silvertejp för att fästa kartongerna noga vid varandra samt i lådan. Det är viktigt att de hålls på plats!

Steg D
Skär bort kartongen från dörröppningen: Markera det du ska skära bort och använd sedan sax för att klippa ut ett hål för öppningen.

Steg E
Fäst äggkartongen runt öppningen: Använd silvertejp.

Steg F
Montera värmereflekterande folie: På bilderna används Reflectix, vilket inte säljs i Sverige. I Sverige finns däremot Thermoreflect, som går att beställa på http://butik.wiedland.se/
Rulla ut lite av Thermoreflect-rullen inuti lådan, för att se hur mycket som behövs. Klipp till en bit stor nog att räcka ett varv och lite till, i lådan. Tryck därefter in folien i varje hörn och gör ett överlapp på omkring 5 cm för att försäkra att det bli tätt.
Folien står nu upp en bit ur lådan. Använd en markeringspenna att dra uppifrån och ned längs med hörnena för att märka ut dem på folien.
Tag ur folien ur lådan. Klipp längs med markeringarna, men bara 10 cm uppifrån och 10 cm nedifrån på varje markering. Du kommer nu ha en oklippt yta på ca 20 cm i mitten på varje hörn-markering. De klippta delarna nedtill blir nu flärpar att vika som golv- och tak-isolering. Vid behov, klipp till en rektangel av isolering att fästa i botten och en till taket. Vik golv-delen nu (vänta med tak-delen!) och fäst med aluminiumfolie-tejp.

Steg G
Markera öppningen och klipp ut den: Tryck isoleringen mot ingångs-öppningen och märk ut öppningen med en markeringspenna. Klipp därefter ut öppningen.
Fäst isoleringen runt hålet mot lådan med silvertejp, över tejpen som håller äggkartongen runt hålet..

Steg H
Vik taket på isoleringen: Vik de fyra flärparna högst upp på isoleringen, för att bilda ett tak. Tejpa ihop med aluminiumfolie tejp.
Se till att du har tillräckligt med utrymme kvar att lägga i det övre lagret äggkartong ovanför isoleringen så att det rymms under lådans lock.

Steg I
Lägg i det övre lagret äggkartong: Lägg i äggkartonger överst i lådan. Skär till dem så att de passar ihop och tejpa sedan ihop dem med silvertejp. Lämna tillräckligt med utrymme för att locket ska passa bra ovanpå kartongerna.

Steg J
Säkra plastlocket: Sätt på locket på plastlådan och se till att det sitter bra. För att säkra locket behöver du borra hål genom kanten på locket och lådan. Använd ett ca 3mm borr och borra 8 hål, 4 stycken på varje långsida. Var försiktig så att du inte borrar i själva lådans väggar! Använda sedan buntband för att fästa locket i tunnan genom hålen du nyss borrade. För att göra det vattentätt, använd silvertejp för att täcka hålen.

Steg K
Lägg halm och eller filtar i lådan: Använd tillräckligt mycket för att fylla halva lådans volym. Katten kommer att gilla att krypa ned i halmen och kroppsvärmen kommer att återreflekteras från aluminium-isoleringen.

Vad är egentligen djurskydd? - Del 2

2009-12-18T13:41:00.006+01:00

Just nu pågår det i uppdrag av regeringen en utredning av djurskyddslagen och ska det föreslås vilka ändringar det behövs göras till att göra djurskyddslagen bättre.

Det som jag hoppas att utredningen ska komma fram till är att det finns stora brister i just efterlevnaden av den nuvarande djurskyddslagen. T ex så stadgas det i paragraferna om omhändertagande av djur att tillsynsmyndigheten skall omhänderta djur när de har utsatts för en eller fler av punkterna som nämns i paragrafen. Lagen skärptes år 2003 så att tillsynsmyndigheterna inte längre hade en möjlighet, utan en skyldighet att omhänderta djur som bl. a. utsätts för lidande. Bakgrunden till denna skärpning är att ”det inte kan anses försvarbart att i kvalificerade fall av bristande vård underlåta att omhänderta drabbade djur.” Skärpningen motiverades också med att det tidigare gjordes alltför optimistiska framtidsbedömningar om huruvida personer skulle sluta att upprepa sitt beteende. (Prop. 2001/02:93)

Ändå händer det dagligen att länsstyrelser väljer att inte ta beslut om omhändertagande i kvalificerade fall av bristande vård. T ex kan jag nämna 3 olika fall som har varit aktuella de sista 2 veckor:

1. En katt ramlar ner från femte våningen. Den är blodig, haltar, kan inte äta eller gå på lådan. Ägaren tar inte katten till veterinär då den anser det vara för dyrt. När fallet kommer till länsstyrelsens kännedom har katten redan varit utsatt för svåra plågor i 2 dygn. Ändå valde Lst. att inte besluta om omedelbart omhändertagande vilket resulterade i att katten blev utsatt för fortsatt plågande i ytterligare 3 dygn med Lst. kännedom. Privatpersoner fick till slut ingripa och se till att katten kom till veterinär.

2. En grupp sjuka katter som har varit föremål i ett djurskyddsärende i 7 år, med Lst. kännedom. Ägaren vägrade i alla år att ta katter till veterinär för vård. Efter 5 förelägganden togs katterna omhand förra veckan och alla förutom en avlivades, trots att 2 djurskyddsföreningar hade erbjudit sig att ta hand om katterna. En katthona med 4 ungar är i dagsläget kvar och Lst. rekommenderade att ägaren skulle ordna avskjutning av dessa.

3. En hemlös kattmamma med 5 ungar finns i Backa, Göteborg. Vid en första anmälan har Lst. inte agerat överhuvudtaget. Vid nästa anmälan åker Lst. ut och bedömer att bostadsbolaget med hjälp av ett saneringsbolag kan ta hand om katterna …?!?! Katterna finns i skrivande stund kvar utomhus, i minusgrader, iskall vind och snö.

Detta händer inte enbart i Västra Götaland men i hela Sverige, varje dag. Samtidigt skriver jordbruksdepartementet i kommittédirektiven, som är underlaget till utredningen att ”Regeringens uppfattning är att omhändertaganden används på ett ansvarsfullt sätt.”

Man kan inte annat än konstatera att det finns ett väldigt stort glapp mellan vad regeringen anser och vad som är den dagliga verkligheten.

Vad är egentligen djurskydd?

2009-12-14T22:08:00.002+01:00

Det beror på vem du frågar.
Frågar du mig så är det att skydda (utsatta) djur från vissa människors hanterande/bemötande...ALLTID! Definitivt inte att skydda oss människor från att bemöta/hantera (utsatta) djur... ..ALDRIG!

För väldigt många människor verkar det dock vara ett fullgott alternativ att skydda dessa djuren genom att avliva dem. Vad skyddar man den från då undrar jag? Jag har räknat på den ekvationen många gånger utan att få ihop den. Att avliva en katt pga allergi, ändrade familjeförhållanden, ändrat boende osv osv...är inte acceptabelt i min värld. Man tar hand om de sina. Man ser till sin familj. Man vill dem väl. Man vill ge dem ett långt kärleksfullt liv. Man vill dem allt gott. Hur kan kommer man fram till att avlivning är det bästa för katten? No way..det är den billiga, skitiga, egoistiska vägen man väljer då och man gör det i mina ögon lätt för sig. Kom ihåg det..att man som djurägare har valmöjligheter..ALLTID! Kom inte sen och säg: Tror du det är lätt att ta ett sånt beslut? Ja, svarar jag då..du har ju tagit det, så så svårt var det ju inte. I min värld ....ALDRIG!

Även många av de myndigheter som jobbar för att tillgodose Sveriges djurskyddslag anser att avlivning är ett alternativ. Den ekvationen är om möjligt ännu mer svårräknad. Hur kan man jobba med djurskydd om man anser att avlivning är ett alternativ? Vem skyddar man då? Oss människor eller djuren? Inte direkt världens svåraste fråga! Om man nu som myndighet ska skydda djuren från vissa människors felaktiga hanterande, hur kan man då anse att om man avlivar djuren så har man skyddat dem? ALDRIG!..I mina ögon så är de idag djuren som många gånger får lida då vissa människor ej kan ta hand om dem på ett fullt acceptabelt vis. Det är inte djurskydd, det är något helt annat, nämligen brist på respekt för dem som ej själva kan föra sin egen talan...våra djur! Vi har ett bra djurskydd i Sverige på papperet, tyvärr för djuren så kan de ej läsa så de vet ej sina rättigheter och kan ej slåss för dem.

Verkligheten i dagens "djurvänliga" och "djurskyddsrika" Sverige skiljer sig markant från det djurskydd som målas upp i vår lagbok. En tandlös tiger, spel för galleriet, uttrycken och liknelserna är många vad gäller vårt djurskydd och tyvärr för djuren så är det så sant...så sant.

Tack till våra bellevue-kunder!

2009-12-06T18:14:00.005+01:00

Vi har i helgen haft volontärer på plats på Bellevue marknad, säljandes både det ena och andra. Bland annat våra påsar med kattgräs-frön som vi fått till skänks av en medlem. Dessa fina påsar, som synes på bilden, säljs till minne av en älskad och saknad hittekatt och till förmån för hemlösa katter.

Tack till alla er som handlat av oss och inte minst er som skänkt fina grejer och därmed gjort detta möjligt!
Denna helgen har vi med er hjälp dragit in exakt 3300 kr som går direkt till katterna. Volontärerna jobbar alltså helt gratis med detta, så tack även till er som ställt upp!

Denna helgen hade vi tyvärr inte de fina glaskatterna på plats men de kommer igen till nästa helg 12-13 december, dvs Lucia, eftersom vi även då bokat bord på Bellevue marknad.

Tack och välkomna åter!

Lämnad att dö

2009-11-21T18:51:00.003+01:00

http://www.kvp.se/nyheter/1.1766464/lamnad-att-do-i-skogen

Hur i helv*te kan man göra något sånt?!?!?! Må idoten dö en långsam och plågsam död!!!

Är det någon som vet det minsta lilla om det här så hör av dig till info@goteborgskatthjalp.com. Den som kan komma med info som leder till gärningsmannen kan räkna med bra tipslön!

Så j-vla trött på idiotiskt dumma kattägare!

2009-11-20T18:55:00.005+01:00

Åter igen så har jag idag stött på en totalt söndermosad, överkörd katt (se bild) i bostadsområde som INTE alls lämpar sig för utekatt. Vad är det som får vissa människor att släppa ut sina katter i dessa områden? Enligt mig så är det ren och skär idioti! Tyvärr så verkar denna åkomma vara väl sprid bland homo sapiens och dessvärre finns det idag ingen bot/kur/piller mot idiotin..kan man hoppas på det i framtiden kanske? Om inte annat så för djurens skull!

Lägger in en artikel om mina funderingar kring detta som jag skrivit tidigare. Dessvärre så har väl inget förändrats sen dess, denn artikeln är tyvärr alltid aktuell.

Innekatt, utekatt, död katt eller ingen katt?

Frågan om huruvida katter ska vistas inomhus eller utomhus är alltid lika aktuell och lika många katter och kattägare som åsikter verkar det finnas. Vi aktiva i föreningen konfronteras i princip varje vecka med denna fråga på en mängd olika sätt.

Vi får många adoptionsanmälningar till föreningen där det står att katten som man vill adoptera ska få vistas utomhus, och hänvisar då till att det ligger i kattens natur. Låt oss då säga då att det ligger i kattens natur att vistas utomhus. Men då har vi ju en väldigt väsentlig fråga? Är alla våra boendemiljöer verkligen något en katt klarar av leva i en länge tid utefter just dess natur? Vi syftar då i första hand på om man bor nära en eller flera hårt trafikerade vägar, järnväg, mitt i ett radhusområde, i centrala stadskärnan osv. Miljöer där det finns enormt stora risker att en katt förolyckas pga att det är miljöer skapad av oss människor för just oss människor. Hundar härstammar från vargen och är också gärna utomhus för att kunna utöva sina naturliga instinkter. Släpper vi då ut våra hundar utan tillsyn mitt i stan, villaområde, i närhet av motorvägen?

Allt för ofta får vi även höra att någons "älskade" katt blivit överkörd/påkörd och så vill man då genom vår förening skaffa sig en ny katt. Likafullt så ska även denna katt vistas utomhus i samma miljö som den förra katten förolyckades i. Det har t.o.m. hänt att redan dagen efter att den tidigare katten dött har man hört av sig till oss för att man vill adoptera en ny katt. Ska man verkligen låta ytterligare en katt gå som utekatt i den miljön om nu redan en katt mist livet där? Och är det verkligen ett genomtänkt beslut? Varje vecka får förening även in efterlysningar på katter som försvunnit eller kommit bort och där det sen ofta visar sig att de blivit påkörda/överkörda i just deras närmiljö. Varje vecka mailar folk oss om att de hittat påkörda/överkörda katter och undrar vad de ska göra med dem. Kan kanske någon från föreningen komma och hämta det som återstår av katten om upphittaren talar om var den ligger? När vi säger att vi inte har den möjligheten, så undrar folk vad de då ska göra med katten.

Då de flesta katter som hittas efter vägkanten saknar både halsband och id-märkning i örat, samt att det är väldigt få människor som vet att katter kan vara chip-märkta så blir de liggande kvar… länge. (För att veta om en katt är chip-märkt så måste man ta den till en veterinär/polis som kan tänkas ha chip-läsare.) Varje vecka så plockar aktiva inom föreningen upp påkörda/överkörda katter på deras väg till och från arbete, träning och dylikt. Och vi är inte alls så där jättemånga aktiva och de katter vi hittar är ju bara en bråkdel av alla som dagligen körs ihjäl.

Om man nu är en sann djurvän och kattälskare (som man ofta benämner sig själv som) och man bor i en miljö där det finns en mängd olika faror för en utekatt. Och man kan absolut inte tänka sig att ha katten inomhus eftersom man anser att det strider mot dess natur, då finns det ju faktiskt ett ytterligare, och för oss självklart alternativ och det är att man helt enkelt inte skaffar en katt just här och nu. Då man inte kan sörja för att katten får ett långt och välmående liv så får man vänta tills den dagen kommer… om den kommer. Det tycker vi borde och torde vara det bästa beslut man kan ta ur just kattens perspektiv och därmed så självklart för alla ”kattälskare”. Det är ditt ansvar som ev. kattägare att sätta dina förväntningar, förhoppningar, önskemål etc i andra hand då man står inför beslutet att bli med katt och istället tänka på kattens möjlighet att få det bästa av livet. Och kanske att det bästa inte är hos dig. So let it be!

Så vår uppmaning är att tänka efter innan och att inte tänka så egoistiskt. Den historia som skrämt oss mest och som fick oss att skriva detta är den familj som på morgonen såg sin lilla kattunge ligga på 70-vägen ca 10 m från huset och som inte stannar för att kolla om den fortfarande är vid liv utan åker med barnen till skolan och sen själva till arbetet. Då en volontär från föreningen kommer förbi på vägen vid 14-tiden samma dag är den överkörd ytterligare ett par gånger och definitivt död. Senare på eftermiddagen när samme volontär kommer till huset för att fråga om det är deras katt hon hittat och tagit med till katthemmet så får hon svar av dem: - Vi såg att den låg där imorse men hade inte tid att stanna. Denna familj har dessutom flera katter som de inte har för avsikt att ha inomhus och de sa bokstavligen:”Vi räknar med att sånt här händer, har hänt och kommer att hända”.

Men med vilken rätt har du som människa att så nonchalant och respektlöst råda över ett djurs liv och död?

/Efvalena

Göteborgs Katthjälp på Kattens dag!

2009-11-10T20:23:00.005+01:00

Göteborgs Katthjälp kommer att närvara med ett informationsbord hos Arken Zoo i Sisjön under Kattens Dag 28-29 november. Vi kommer att dela ut informationsmaterial om både vår ideella förening och dess arbete men även om TNR-metoden. Glaskatterna kommer att finnas till försäljning, även en insamlingsbössan kommer att vara på plats och medlemmar/volontärer från föreningen.

"Konstliga" katter

2009-11-08T19:52:00.007+01:00

Vi får ju allt som ofta så härliga och fina foton på "våra" katter. I ett av våra nuvarande jourhem studeras det konst och vilka är väl inte då de mest lämpade modeller? Jourhemskatterna naturligtvis! Dessa underbara målningar är gjorda av Sofia men vilka katterna är får ni själva lista ut genom att titta på vår hemsida.

Den perfekta julklappen!

2009-10-28T14:51:00.009+01:00

Thomitas Tiffany har gjort jättefina katter i glas. Äkta glaskonsthantverk!
För varje katt som säljs går 60 kronor till Göteborgs Katthjälp.
Gå in på www.thomitas.se för mer information.

Katthjälpskatterna kommer att säljas på våra loppisar. Köper du en glaskisse på loppisen går varenda krona till föreningen! Glaskatterna går nu även att beställa från vår hemsida!
Thomitas själva kommer att finnas på Frölunda Torgs julmarknad och även på Lisebergs julmarknad. Datum när ni kan handla hos dem på dessa två ställen kommer närmare jul.

Den perfekta julklappen eller vad säger ni? Det tycker i alla fall vi!

Kärleken och Sockan....

2009-10-27T12:38:00.004+01:00

En bild säger mer än tusen bloggar....hälsar Love och Socks

Vad har djur ambulansen att dölja?

2009-10-25T19:10:00.010+01:00

Förhoppningsvis inte mer än bara dåligt omdöme...

Igår blev vi uppmärksammade på att det på djurambulansens hemsida, utan vårt tillstånd, hade lagts ut en del av den personliga mailkontakt vi har haft med denna föreningens ordförande angående ev. delaktighet i infångning och avlivning av förvildade katter. På djurambulansens hemsida blir Göteborgs Katthjälp nu utpekat som skyldig till pajkastning, spridning av rykten utan granskning mm.

Lite bakgrund:
Sedan länge försöker vi få klarhet i var de förvildade katterna i Hisings Backa tar vägen. Vad vi hittills, efter mycket grävande och kontakt med olika kanaler, med säkerhet har kommit fram till är att saneringsbolaget Klinab AB fångar in katter i Backa i uppdrag av bostadsbolag Poseidon och att dessa katter lämnas in för avlivning hos veterinär.

Vad som fortfarande är oklart och vad vi försöker få klarhet i är t ex vilken klinik som avlivar katterna och om det finns fler parter som fångar in katterna. Ur informationen vi fått från Klinab skiner igenom att det inte enbart är de som fångar in katterna.

Vi har från flera olika kanaler som är oberoende av varandra fått tips om att djurambulansen eller någon som är aktiv i denna förening skulle vara bekant med vad som händer katterna i Backa, t.o.m. lämnat uppgifter om hur många katter som hade avlivats. Just för att vi inte ägnar oss åt pajkastning eller spridning av rykten skickades ett mail till djurambulansens ordförande med en del frågor angående ämnet. Samtidigt frågade vi källan att på nytt bekräfta det som h*n fick höra som förstahandsinformation, alltstå direkt ur djurambulanskretsen.

Därefter uppstod en mailväxling mellan Göteborgs Katthjälp och Djurambulansen, varav bara en del ligger publicerat på djurambulansens hemsida med hänvisning till att katthjälpen ägnar sig åt spridning av falska rykten.

Igår skrev vi ett inlägg på djurambulansens hemsida och kopierades in resterande mailväxling vilket inte uppskattades av djurambulansen då dessa senare plockades bort. Föreningens webmaster hade som förklaring att det naturligtvis (!) var han som valde vilket material som skall publiceras! Idag kopierades in den på nytt och togs den återigen bort….

Om man har ryggen fri, varför publicerar man då bara en del av mailkonversationen och plockar man i två omgångar bort illa kvick den resterande delen som hade lagts upp av Göteborgs Katthjälp? Om man nu väljer att lägga ut det och t.o.m. ber folk att skriva vad de tycker om det, då ska man se till att all information finns med! Hur ska man annars kunna ge folk en ärlig chans att ta ställning?

Hade vi velat sprida rykten eller ställa djurambulansen i dåligt dager så hade vi ju själv kunna lägga ut all info på vår hemsida vilket vi inte har gjort. Vi har på INGET SÄTT spridit rykten!

Hade det ålegat oss så hade vi inte gått ut med denna konversation överhuvudtaget. Men efter att ha blivit censurerade i två omgångar och blivit utpekade för pajkastare och spridare av falska rykten, samt att folk på djurambulansens hemsida uppmanas att ta ställning till ofullständig information väljer vi att lägga ut konversationen här så att alla kan läsa den och bilda sin egen uppfattning.

Länk till Djurambulansens artikel på deras hemsida: http://www.djurhjalp.se/sv/Framsida/falska-rykten/Alla-sidor.html

Mailväxlingen:

Från: Göteborgs Katthjälp
Skickat: den 10 oktober 2009 21:07
Till:
Kopia:
Ämne: Hantering hemlösa katter

Hej!

Vi har fått från olika håll fått in uppgifter om att Djurambulansen har fångat in ett hundratal katter i Backa-området i Göteborg.
Vi skulle gärna vilja veta vilka rutiner ni har vid infångande och vidare hantering av hemlösa/förvildade katter.

Framförallt följande frågor skulle vi gärna ha ett svar på:

- Fångas det in katter året rund?
- Hur bedömer man om en katthona har ungar?
- Hur kontrollerar man om katten är id-märkt?
- Hur bedömer man att katten är förvildad och eller hemlös?
- Hur länge förvaras katterna innan de avlivas?
- Var och hur förvaras katterna?
- Med stöd av vilken lag/lagar fångas och avlivas katterna?
- Annonserar ni i området innan det ska fångas in katter?
- Hur avlivas katterna?

Tack på förhand för svar,

Mvh,
Styrelse för Göteborgs Katthjälp

Svar Djurambulansen:

Hej,

Jag måste säga att det är anmärkningsvärt påstående Ni kommer med och är gränsfall det man kallar förtal.
Djurambulansen har human hantering utav djur som ledstjärna och åtar sig ej uppdrag av kommersiell karaktär då vi är en ideell förening. Samtliga av körningar är subventionerade av våra medlemmar. Undantaget av detta är polisens hittehundar som vi transporterar till Göteborgs Djurskyddsförening mot en mindre ersättning.

Djurambulansen har därmed aldrig varken transporterat eller hanterat några katter för avlivning. Om du hade tagit dig tid att sätta dig in i vår verksamhet innan du slänger dig med nedanstående frågor så hade du också förstått att vi inte avlivar eller på annat sätt gör ingrepp på några djur utan att vi enbart är en transportservice till veterinära enheter. Körningarna är på uppdrag av SOS, Polisen eller våra medlemmar inga andra uppdragsgivare finnes.
Detta, då innan vi fanns, gjordes av polisen och nedprioriterades ofta med stress och lidanden till följd för det skadade djuret.

Jag tycker seriös att Ni skall överväga hur ni samlar in information i ärenden gällande nedanstående mail. Det kan tolkas som ytterst anklagande och kränkande och skapar absolut ingen samarbetsvilja. Vidare skulle jag vilja ha kontaktinformation på den part/er som ni hävdar att ha försett er med information om att vi bedriver verksamhet med att avliva katter. Då vi är en ekonomiskförening, med full insyn, så välkomnar jag Er att kontakta oss och få en presentation om vilka vi är och hur vi jobbar.

Mvh,
Will Wright

Initiativtagare

Från: Göteborgs Katthjälp
Skickat: den 13 oktober 2009 14:39
Till:
Kopia:
Ämne: Re: SV: Hantering hemlösa katter

Hej igen!

Jag har förstått att du nu har varit i kontakt med en av de personerna som informerade oss om den s.k. inblandning av djurambulansen med de förvildade katterna i Backa. Även om vi uttryckligen har bett personen att bekräfta eller avvisa informationen, visar det sig nu ha varit ett missförstånd mellan er två. Och det är bara glädjande!

Enda frågetecken som då kvarstår för oss är om det stämmer att namn djurklinik, som XX enligt uppgift äger, tar emot katter för avlivning från Klinab AB, som fångar in katter i uppdrag av Poseidon i Backa. Hoppas att även detta bara är rykten och att vi kan fortsätta hänvisa till djurkliniken som en djurvänlig veterinärklinik.

Vi tycker det är viktigt att ha klarhet i saker, framförallt när det uppstår frågetecken om såpass viktiga saker som avlivning av friska djur. Hoppas du inte ser något anmärkningsvärt i det.

Styrelse för Göteborgs Katthjälp genom Miranda Oude Tanke

Djurambulansens svar:

Jag kan ännu en gång konstatera att felaktig information delges. Det är inte fråga om missförstånd då vi på inget sätt har uttryckt eller varit delaktig i någon slags aktivitet kring detta, det rör sig om förtal. Förtal är likaså brottsligt och kan därmed polisanmälas.

Som du säkert känner till så lyder all vårdverksamhet, både human och veterinär, under sträng sekretess. Vad jag förstår så har du redan varit i kontakt med djurkliniken i detta ärendet och även fått svaret att De får inte lämna ut någon information rörande vilka deras kunder eller patienter är.
Det svaret kvarstår.

Det jag kan säga är dock att det är högst anmärkningsvärt att Göteborgs Katthjälp driver denna fråga mot djurambulansen, djurkliniken, m.fl. när den parten ni borde diskutera med är kommunen, jordbruksverket samt länsstyrelsen. De är de myndigheterna som ger tillstånd till olika typer av hantering av djur som klassas som sanitära olägenheter, vilket vilda katter i så kallat tätbebyggt område, faller under.

Om Ni vill komma till botten med denna fråga borde ni driva den professionellt med vässade pennor mot de som sätter/driver lagen. Jag hoppas att med detta svar vi kan lägga dessa tråkiga mail bakom oss och fokusera på det som är konstruktivt och utvecklande samt sätter human hantering av skadade djur på agendan.

Mvh,

Ämne: Re: SV: SV: Hantering hemlösa katter
Från: Styrelse Göteborgs Katthjälp
Datum: Wed, 14 Oct 2009 19:10:14 +0200
Till:

Vi på Göteborgs Katthjälp känner att vi har en skyldighet gentemot våra medlemmar (och oss själva), när det kommer in uppgifter till oss, att försöka ta reda på hur saker ligger till. Det har ingenting med förtal att göra. Förtal anser jag är att gå ut till t. ex. media med avsikt att skada en annan part genom att sprida osanningar. Det vi gör är att ställa frågor till att få klarhet. Jag kan verkligen inte förstå vad som ska vara brottsligt med att försöka få klarhet i saker?

Vad som gäller detta ärende försöker vi få klarhet i var katterna som fångas in i Backa tar vägen. djurkliniken har svarat att vi skulle kontakta Klinab istället till att få svar ang. katterna då kliniken hade tystnadsplikt om deras patienter. Jag tolkade detta som en bekräftelse att man tar emot katter från Klinab annars hade man ju kunnat svara att man inte tar emot katter från Klinab. Jag beklagar att jag mistolkade klinikens svar. Jag ska försöka få ett svar från Klinab. Har hittils inte lyckats med det och jag betvivlar att de någonsin kommer att berätta vilken klinik det är de lämnar katterna till.

Naturligtvis driver vi frågan om hantering av hemlösa och förvildade katter även på politiskt och myndighetsnivå. Vi är t ex remissinstans i den kommande utredning av djurskyddslagen. Bifogar,en skrivelse från oss angående detta samt en skrivelse om TNR till jordbruksverket så att du kan bilda dig en uppfattning om våra synpunkter. Det är dock något svårt att lösa frågetecket om var de förvildade katterna i Backa tar vägen på detta nivå. Vi kommer att fortsätta gräva i det oavsett vad andra tycker om det. Vi tycker att vi har den skyldigheten genom att de drabbade katterna inte kan föra sin egen tala. Det hade varit skönt att få lite hjälp av andra organisationer men intresset i att få fram sanningen verkar litet.

Vad gäller klassering av förvildade katter som sanitär olägenhet har jordbruksverket och den f.d. djurskyddsmyndigheten uttalat att dessa katter i första hand är ett djurskyddsproblem. De ska således inte ses som santitära olägenheter men som djur som far illa och som behöver hjälp.

Mvh,
Miranda

Har du lämnat in eller tagit emot djur från Djurens Vänner i Borås?

2009-10-22T14:52:00.001+02:00

Döda djur hittades på Röjlands tomt i september 2009.
Kanske detta är katten som just du lämnade in hos Djurens Vänner....

Återigen har Djurens Vänner i Borås blivit av med sitt tillstånd att ta hand om djur. Föreningen har inte lämnat in kontrolluppgifter till länsstyrelsen om vart omhändertagna djur, exempelvis katter, tagit vägen eller till vem de lämnats. Något som krävdes i senaste tillstånd efter att det har varit många oklarheter i var djur som har tagits om hand av Djurens Vänner har tagit vägen.

Enligt Åke Röljand, f.d. ordförande och fortfarande den som hanterar omhändertagna djur inom föreningen, och nya ordförande Else Garby, har det från och med andra kvartalet 2009 inte tagits emot några katter av föreningen.

Däremot hittades påsar med döda katter vid Röjlands stuga i september 2009, se bilder. Andra bilder visar under vilka hemska omständigheter djuren fick leva, innan de försvann.

Har du, eller känner du någon som har, lämnat in eller tagit emot djur från Djurens Vänner i Borås under 2009? Hör av dig till oss! Dessa uppgifter behövs till att kunna väcka åtal och en gång för alla få stopp på Djurens Vänner i Borås!

Maila till info@goteborgskatthjalp.com om du vet något! TACK!

Massor av tomma burkar och bajs inomhus.

Helt nya kattlådor! I den översta låg kattleksaker och flera portionspåsar med
kattmat. Sista förbrukningsdag - 22 feb 2010! Djurens vänner tar visst fortfarande
emot katter här!

Ladda ner alla bilder här (PDF 1,25MB).

Vakna upp ur koman!!!

2009-10-21T20:06:00.011+02:00

Blir så uppgiven när jag hör talas om folk som låter sina katter gå utomhus okastrerade! När sedan katten kommer hem och föder ett gäng ungar, så hör man av sig till ett katthem och tigger om att vi ska ta hand om dem. När vi upplyser att vi har fullt upp med katter som faktiskt är hemlösa och ej har någon ägare, så har man till och med mage att hota med att avliva katterna om vi inte tar dem!

Vill här hänvisa till en artikel, skriven av Christine Leijd, (www.hittehund.nu) som vi med hennes godkännande publicerat på vår hemsida. Läs den här!

Hade man redan från början tagit sitt ansvar och kastrerat katten så hade man aldrig hamnat i denna obekväma sits!
Hur kan man bara blunda för hur det ser ut här i Sverige med alla hemlösa katter som redan finns!?

5 augusti i år så publicerade uppsala tidning följande artikel

Denna handlar om katten Kotte som i 14 år gått okastrerad för att hans ägarinna tyckte han skulle vara "fri". (!?)
Blir så upprörd när jag läser detta! Förstår verkligen inte hur man kan vara så egoistisk och så totalt iskall och inte bry sig en minut om alla de hemlösa katter vi redan har som lider där ute. Hon sitter alltså där och skryter om hur många honkatter som blivit dräktiga med hjälp av hennes Kotte. Inte en tanke ägnar hon åt alla de honkatter som är hemlösa och ej har någon ägare. Dessa katter har ingen ägare som "glatt berättar att katten nedkommit med små kopior av Kotte", utan de får klara sig på egen tass. I bästa fall hamnar kattfamiljen hos ett katthem som då alltså städar upp efter oansvariga kattägare. I värsta fall går de lidande ute och föder i sin tur fler och fler kattungar till ett liv i svält, sjukdomar och allmän misär.

Läs vår artkel om varför vi anser det vara otroligt viktigt att kastrera sin katt här!

Dags för folk att vakna upp ur koman och börja ta sitt ansvar!! Inse vilket lidande DU är ansvarig för.

Spread the word!

2009-10-15T19:49:00.008+02:00

För varje katt som får ett hem genom vår förening, får en annan hemlös katt en chans att komma in i värmen.
Vi vill därför be er att hjälpa till att sprida vår rivlappsaffisch som riktar sig till dem som vill adoptera en katt! Skriv ut och sätt upp den i din zooaffär, mataffär osv!
Ladda ned den här

Katter fick avlivas efter ingripande

2009-10-14T11:41:00.008+02:00

Klick på bilden om du vill läsa hela artikeln

"– De hade själva redan avlivat tio stycken av katterna. Mellan fyra och sex utekatter ska också avlivas, berättar Strömberg som är lättad över det hela. "

Och vad f*n hjälper avlivning till att förebygga att det föds nya kattungar hos de katterna som är kvar?!?!?! Inte ett ord om att familjen kommer att kastrera de kvarvarande katterna!

Att avliva friska djur har INGENTING med djurskydd att göra. Detta kallar jag för att välja den för människan lättaste väg att gå. Djurskydd ska skydda djurens intressen och det ligger i djurens intresse att få leva, lika mycket som det ligger i våran intresse att få leva. Kalla dig inte för djurskyddsinspektör eller djurskyddsförening när man aktivt tar livet av friska djur, i detta fall katter. Det höjer varken kattens status eller löser problemet med att okastrerade katter föder ungar. Med ett sånt djurskydd skapar man högst misstänksamhet bland allmänheten och bekräftar man att inte ens friska djur får leva när djurskyddet får bestämma.

Inte konstigt att den som bryr sig inte vågar anmäla i rädslan att djuren ska avlivas. De som inte bryr sig får bara återigen bekräftat att djur inte är något som förtjänar respekt och eftertanke. Skott i pannan!

Keep it up Sverige!

Pryd jackan med en snygg pin!

2009-10-11T22:02:00.009+02:00

Vi håller just nu på att jobba på layouten till ett gäng olika pins som vi sedan kommer att sälja på vår hemsida. Pinsen kommer även att finnas på loppisar och andra tillställningar.
Det kommer att finnas både pins som visar att man stödjer vår verksamhet, samt pins som visar att bäraren är positiv till TNR-metoden.
Vi hoppas att de snart ska pryda många tröjor, jackor, väskor med mera!
Intresserad? Håll utkik på hemsidan!

Som vanligt går, naturligtvis, varenda öre till att hjälpa våra älskade katter.

Göteborgs Katthjälp proudly presents....

2009-10-10T18:58:00.008+02:00

Nasrin och Johan!

Lilla Nasrin som är adopterad från Göteborgs Katthjälp är nu kalenderflicka för Djurens Rätts kalender "Sverige Rockar För Djurens Rätt". Hon poserar tillsammans med husse Johan, från bandet Amon Amarth, på omslaget till kalendern. I kalendern är det ännu fler katter som poserar med sina musicierande hussar. Alla har ställt upp gratis till förmån för Djurens Rätt.

Beställ kalendern här och stöd samtidigt Djurens Rätt!

"Jag har redan en katt"

2009-10-07T09:20:00.014+02:00

Ledsen gumman, men vi har redan en katt

"Jag kan inte ta hand om den då jag redan har en katt" är nog det mest vanliga ursäkt till att folk tycker sig inte kunna ta hand om den hemlösa katten de anmäler till oss. En hemlös stackare som enligt dom är utmärglad och eländig, och det blir ju snart kallt...

Men de kan själv inte ta in katten då de ju redan har en katt, inte heller när man upplyser de om att vi har intagningsstopp pga. att våra resurser inte klarar av att ta hand om fler än de ca 100 katter vi har inom föreningen just nu. Exklusive alla TNR katter .
Jag undrar om man skulle resonera på samma sätt om man skulle stöta på ett vilsekommet barn som förtvivlat irrar runt i ens bostadsområde. "Nä du, jag kan inte ta in dig. Jag har redan ett barn.” Ni ser väl själv hur dumt det låter?

Näst mest populärt ursäkt är "Jag har ingen plats". Som om man ska husera en elefant. Jag kan inte förstå att dessa ursäkt skulle ge tillräckligt med grund för att låta den utmärglade och eländiga katten gå kvar när inte katthemmet har möjlighet att ta emot den.

Det handlar ju inte om att man redan har en katt, barn, hund eller vad det nu är. Det handlar om att visa empati för just den hjälpbehövande levande varelse man själv stöter på. Ingen som kräver att man startar en organisation som räddar världens alla hemlösa katter, barn eller hundar. Bara lite empati för den som far illa framför ens egen dörr. Tänk om din egen katt skulle komma bort och ingen ville förbarma sig över den för att man redan har en katt.

Så länge de flesta resonerar på det viset ska man kanske inte ha några förhoppningar om att problematiken med alla hemlösa katter kommer att lösa sig. Hur många katthem det än finns.

Äntligen är hon inne!

2009-10-04T15:31:00.005+02:00

Igår fångades vår lilla Mimmi äntligen in!

Många tidiga mornar, långa dagar och sena nätter har ägnats åt att försöka fånga in denna smarta dam. Många gånger har hon suttit alldeles intill våra fällor, spanat in fällorna med en uppsyn som sagt "mig lurar ni inte"!
Nej, den som lurats har varit hon! Hon har väntat ut oss så många gånger och antagligen smygit fram och ätit direkt när vi tagit vårt pick och pack därifrån.

Igår var dock så ej fallet. Hur mycket det än regnade så dök hon plötsligt upp runt hörnet på huset där vi placerat fällan. Hon spanade in maten och tittade på då några av kolonins andra katter smög sig in en efter en och åt sig mätta på sardiner i fällan. Slickade sig om munnen gjorde hon. Visst kurrade det i magen! Kanske man skulle ta sig ett smakprov själv också? Efter mycket övervägande bestämde hon sig för att det var dags att fylla på med smaskig fisk i magen. Hon smög sakta men säkert in i fällan och var äntligen vår!
Tack och lov så diade hon ej heller några ungar, vilket hade resulterat i att vi varit tvungna att släppa henne igen för att ej riskera ungarnas liv!

Nu ska denna lilla dam, liksom våra andra katter åka till veterinär för att kollas att allt står rätt till, vaccineras, id-märkas och naturligtvis även kastreras!

Vill du hjälpa oss? Läs på om TNR och fyll i vårt formulär om att bli volontär för Göteborgs katthjälp här

Vem ligger och sover i min säng?

2009-09-28T23:52:00.005+02:00

Jaha...då kan man konstatera...end of summer...:-( !Alltid lika tråkigt att man inte kan vara ute, äta ute, sova ute längre...trist säger jag.Fleece-filten i tvåbeningarnas säng är ju helt ok och mattes hand under huvudet går inte av för hackor. Men vad skådade mitt norra öga häromnatten då jag ramlade in vid 02.00-snåret. Med stor risk att låta som en copycat på Fröken Guldlock men min fråga är: Vem ligger och sover i min säng??Svaret är ju, naturligtvis till skillnad från Guldlock, uppenbart..det är den bruna högen!Vem annars? He is everywere! Han låg vid husses fötter och hade en uppsyn som om han aldrig sovit någon annanstans. Suck! Jag har inget eget längre känns det som...dessa bruningar är ju överallt nu. Jag var först här, jag är störst här och jag bestämmer fortfarande här. Matte tjatar om kärlek och Love och annat blahaj. Det kan väl gå an men min säng är min borg och jag sover vid mattes huvud och de andra vid fötterna...need I say more?Jag är herre i mitt egte hus och säng...och Socks is my name.

Vilken fullträff!

2009-09-17T08:58:00.008+02:00

Åh vad skönt det är när det stämmer så här bra för våra kissar i deras nya hem! Lille röde Ilkka fick en ny bästis i ett jättetrevligt hem.

Vill med detta meddelande tacka alla er som använder både hjärna och hjärta; adopterar från oss och ger våra katter goda hem. Ni ger katter som inte har fått en så bra start i livet vad de verkligen förtjänar. Tack för att ni hjälper oss att ge våra katter ett fortsatt bra och värdigt kattliv. =)

Var kan man anmäla JO för felaktig handläggning?

2009-09-02T19:29:00.012+02:00

Hur mycket ska vara nog?
Om JO får bestämma räcker ovanstående scenariot inte till för att djur skall omhändertas. Bild: Miljöförvaltning Göteborg

Nu har återigen Justitieombudsmannen avskrivit två anmälningar vi skickade in från vidare handläggning. Och återigen funderar jag på varför ärenden har avskrivits. Det beror i alla fall inte på att skrivelserna är dålig utformade, brist på handlingar, svårigheter att tolka lagstiftning e.d.. Det handlar om fall där det är MER än uppenbart att handläggningen har varit felaktigt och där djur har fått lida pga både långsam och felaktig handläggning.

Tydligen ser JO inga som helst problem i att djur vanvårdas år efter år medan tillsynsmyndigheten handlägger ärendet i snigeltakt eller rentav försöker sopa ärendet under mattan. Djur (katter i detta fall) får t.o.m. självdö medan föreläggande efter föreläggande skickas ut, vilka blir totalt ignorerade av djurägaren. Att djurskyddslagen har ett förebyggande syfte och att handläggning av djurskyddsärenden ska präglas av det har tydligen gått förbi JO helt och hållet.

JO har tydligen inte heller några problem med att tjänstemän på Statens Jordbruksverket hänvisar till lagstiftning som har upphört att gälla samt att tjänstemannen i frågan anser att verket inte har någon skyldighet att påpeka ev. brister i handläggningen av djurskyddsärenden av underordnat tillsynsmyndighet.

Detta skrämmer livet ur mig!!!

Det finns JO-anmälan angående handläggning av djurskyddsärenden där JO faktiskt har yttrat kritik mot myndighetens handläggning. MEN: I alla dessa fall, alltså de jag känner till, handlar det inte om att djuren har drabbats av handläggningen, de handlar om att djurägarens rättsäkerhet på något sätt har äventyrats! T ex genom kontroll av djurbesättning utan djurägarens närvaro eller tillstånd, felaktigheter i kontrollrapporter, underlåtenhet att utlämna handlingar mm.

JO bekräftar i mina ögon bara att djurskyddslagen inte är till för att skydda djur. Den ska i första hand skydda djurägaren. Så länge djurägarens rättsäkerhet inte kommer i kläm så anser JO att djur får utsättas för långvarigt lidande utan att varken tillsynsmyndigheten eller Jordbruksverket ska känna sig manat att göra nåt åt det.

Vad ledsen man blir…. verkligen ledsen.

Jag blir förkrossad..

2009-09-02T19:16:00.006+02:00

Det kommer in en anmälan om en upphittad liten kattunge...dumpad i en container.

Den är smutsig, hungrig och hjälplös....

Hur kan man vara så hjärtlös. Det gör mig så innerligt förbannad. Att människan i dagens läge...med så mycket tillgång till information. Så mycket välfärd som vi har i Sverige fortfarande dumpar katter. Eller lämnar kvar katter efter sommaren listan kan göras lång... Är det inget tänk alls längre.

Hur kan de sova om nätterna? Hur kan man gå vidare i sitt liv med vetskapen att man lämnat kvar en individ som litar på dig. Det värsta är att det kan vara vem somhelst i ens umgänge...men man vet aldrig eg hur det ligger till.

Vad är det som driver människan till att göra så dåliga beslut. Ska lilla kattungen ligga där och dö en plågsam och helt onödig död.

Det är dags att människan tar sitt ansvar och inte släppa skiten där de står. För det är väl alltid någon annan som städar upp eller?

Och hur man kan dumpa en levande varelse i en sopcontainer det kommer jag aldrig förstå.

Jag skäms för människan...

Hjälp "någon annan"?

2009-08-31T23:36:00.005+02:00

Hur många gånger har man inte hört: "Jag har ju sett på Animal Planet hur det är i andra länder med de hemlösa och vanvårdade djuren. Så borde vi verkligen ha det i Sverige också".

Gud vad jag kan bli trött på att höra det! Kan jag säga det utan att låta bitter och elak? För jag kan faktiskt inte förstå riktigt hur man kan sitta i sin tv-soffan och förfasa sig hur det ser ut för ett övergivet/vanvårdat/hemlöst husdjur på andra sidan jordklotet men inte bry sig tillräckligt mycket så man öppnar sin egen dörr för ett övergivet/vanvårdat/hemlöst djur på hemmaplan?

Det är så otroligt få av de alla anmälningar som vi får in till föreningen ang. hemlösa katter där man som anmälare själv är villig att bistå med någon slags hjälp I huvudsak så vill den som anmäler att någon annan så snabbt som möjligt ska lösa "problemet" som det då ofta tituleras som. Och då ska man ändå ha i åtanke att dessa människor har ju åtminstone anmält att det finns en hemlös/vanvårdad/övergiven katt, hur många har inte sett detta djur men inte gjort något alls? Visst hade det väl varit ett plus om vi haft djurpoliser och djurhärbärgen i Sverige och då med möjligheten att hjälpa och vårda dessa utsatta husdjur, men så länge det scenariot inte finns på världskartan så kan man ju ändå bidra själv till att hjälpa just dessa djur.

Vad är det då som hindrar människor att hjälpa till? Jag tror att det dels beror på oengagemang och brist på empatit för andra varelser. Det verkar som det är lättare att se de utsatta djuren på tv och där någon annan människa gör en insats för dem än att själv ens fundera på vad man kan göra själv för att hjälpa till. En annan orsak tror jag att vi i Sverige inte har någon större erfarenhet och tradition av att arbeta som frivillig dvs volontärer. I Sverige så gör man inte gärna något för någon annan utan att man samtidigt tjänar något på det själv och då menar jag ekonomiskt. Sitt dåliga samvetet vad gäller den andra biten av det hela löser man ju lätt med att titta på någon av alla dessa tv-galor och smsar in en hundring per år så har man sen köpt sig fri från den (ev.) skuldkänslan. I många andra länder så är det snarare en traditon att man arbetar för ideella föreningar och hjälporganinsationer på ett mer praktiskt sätt.

Därför tror jag inte heller att om vi nu skulle få djurpoliser och djurhärbärgen i stil med som det finns i USA att allt skulle lösa sig så lätt. Vad som måste hända är så pass mycket mer. Folk måste förstå att de själva kan göra nytta och att de kan hjälpa till...framförallt måste de vilja göra det! För så länge det bara är denna "någon annan" i skepnad av antingen då djurpolis eller ideell kattförening som hela tiden ska bistå med hjälp så kommer vi inte framåt alls och under tiden lider alla dessa djur mitt framför ögonen på oss.

Vem dricker upp min kattmjölk?

2009-08-29T00:04:00.002+02:00

Jaha..tänkte jag då kattluckan slog igen bakom mig, nu ska det sitta fint med lite torrfoder som sen avrundas med en skål kattmjölk...mums mums...det bästa på hela dagen när det landar i lilla magen...Men vad skådar jag då i ögonvrån...den där bruna pälshögen står med rumpen mot mig och huvudet nere i kattmjölks-skålen!Eh??!...hallå!...är det bara jag som reagerar på detta ..eller?..ska det vara så här?

Tydligen så är bara jag som tycker att det är galet...är ingenting heligt längre?Vart är vi på väg när man som hederlig och samvetsgrann (nåja) katt som bara vill att allt ska vara som vanligt..inte längre får ha sin kattmjölk ifred?Ursäkta mig..jag visste inte att detta var nya katt-kollektivet där vi alla ska bo ihop och dela på allt..nån har tydligen missat att delge mig den information...men visst ..jag köper det...men ro då hit de där runda torrfoders-bitarna som läggs upp på fat (?!..vad är det för fel på skålar?)till just den där bruna pälshögen då. Jag vill då snabbt klargöra att jag av en ren tillfällighet råkat få i mig några av dessa vid ett tidigare tillfälle...av misstag..så ni vet det. Att sen hela fatet (!) blev tomt kan jag inte rå för...vem räknar antalet torrfoder-bitar man äter?`..vem gör det?..not me!Jaha..då blev ingen kattmjöl idag då...suck....eller??...hmm...jag får ju helt enkelt göra matte uppmärksam på att MIN kattmjölk är i nån annans (pekar med framtass mot den bruna högen) mage så att jag får en ny ordentlig portion och den bruna högen får matte efter sig...hihi!

Nobody puts Socks in a corner...here I go again....I know why way around..sort of speaking...See you around..promise/Socks

Är det djurens fel att de har råkat bli brottsoffer?

2009-08-26T23:21:00.015+02:00

Några av Katthjälpens brottsoffer, räddade från vanvård, hemlöshet ... och länsstyrelsen?

Igår läste jag ett mycket intressant och skrämmande JO beslut där Länsstyrelsen i Jönköpings län beslutade att låta avliva friska djur (varav en katthona som födde ungar strax efter omhändertagandet) pga att uppstallning skulle bli för dyrt!

Tidigare har denna länsstyrelse låtit avliva 13 hundar från en släkting pga. att djuren inte ansågs vara omplacerbara pga. mentala brister (djuren undersöktes samma dag som omhändertagandet har sket, man kan ju inte förvänta annat än att djuren då är stressade och instabila!). Självklart är det jättebra att djur som vanvårdas hos sin ägare omhändertas men att förordna avlivning pga. den mentala statusen djuret uppvisar dagen den omhändertas är korkat! Även två kullar med nyfödda valpar avlivades då de var fallna efter tikar som uppvisade aggressiva tendenser!

I utredningen yttrar länsstyrelsen följande: "Från det att djuren omhändertas tills dess att de avyttras eller avlivas är det polismyndigheten som är ansvarig för djuren och deras vård. Det är även polismyndighetens uppgift att se till att djuren får lämpliga hem. Polismyndigheten försöker i möjligaste mån att se till att de omhändertagna djuren får nya hem, men i vissa fall kan det vara mycket svårt att omplacera djuren och polismyndigheten får i sådant fall avliva djuren i enlighet med länsstyrelsens beslut. Av 74 § djurskyddsförordningen (1988:539) framgår att länsstyrelsens beslut om omhändertagande av djur och avyttring alternativt avlivning gäller omedelbart även om det överklagas, vilket innebär att djuren nästan alltid är avyttrade eller avlivade när ärendet avgörs i högre instans. Omhändertagande av djur och framförallt uppstallningen av de omhändertagna djuren är förenade med stora kostnader för samhället. Det är av denna anledning angeläget att beslut om vad som ska hända med omhändertagna djur fastställs snarast enligt 34 § djurskyddslagen och att dessa beslut verkställs så snart som det är möjligt."

Ursäkta mig men uppstallning av fängslade är också förenade med stora kostnader för samhället... och då handlar det om brottslingar och inte oskyldiga djur som har blivit offer för vanvård! De avlivas väl inte heller?

I landet med ”världens bästa djurskyddslag” är det polisen som lekar djurhem medans de saknar både kunskap och medel till att kunna klara denna uppgift. Vi behöver djurhem som drivs med statliga medel och som har kunskapen inne till att kunna ta hand om dessa brottsoffer på ett proffsigt och respektfullt sätt.

Ta gärna en titt inne på Animalshope.com, en svensk organisation som jobbar för att få till stånd en verksamhet med huvudsyfte att hjälpa utsatta djur och djurarter, vilda som tama med direkt hjälp och genom samordning och effektivisering av hjälpinsatser inom befintliga hjälpinstanser. DET är vad vi behöver om vi verkligen vill vara det landet med världens bästa djurskyddslag.

Vi tänder ett ljus för Zingo

2009-08-18T22:55:00.007+02:00

Zingo, som fick aldrig chansen till ett långt och lyckligt kattliv

Idag vaknade man med hopp om lilla zingo som skulle operera bort sitt ena öga. Då det hade gått förlångt med sin ögoninfektion. Det hade spruckit och pupillen runnit ut så att säga. Förlångt gången kattsnuva.

Han hade så ont...trots olika ögondroppar och smärtstillande blev det inte bättre. Jourhemmet har droppat i ögat varannan timme i flera dygn. Och han har kämpat på lilla kissemissen.

Veterinären hade bara två alternativ antingen operera bort ena ögat eller avlivning. Det finns inte på kartan att avliva den lille krabaten då han kan få ett fantastiskt liv ändå fast som enögd.

Veterinären blev lite chockad och väldigt glad över att man vill ge en kattunge en chans. Naturligtvis säger vi...vad menar du...jo han får avliva kattungar dagligen och tycker det känns så sorgligt.

Återigen vill jag påpeka vikten av att kastrera/sterilisera sina katter...då slipper man oönskade kattungar. Hur enkelt som helst...

Men iaf Zingo klarade inte narkosen så hans lilla hjärta stannade. Veterinären försökte återuppliva honom i 10 min men det gick inte och sorgen var ett faktum.

Detta hade ingen räknat med...jag blev helt stum...men han skall ju ha ett gott liv och springa och busa och snacka med dammsugaren som han inte alls var rädd för. Äta, kurra och gosa. Det såg jag framför mig. Hade inte räknat med denna utgången alls.

Ett stort tack till jourhemmet som ställt upp och vårdat och pysslat om honom och kört fram och tillbaka till veterinären. Det har varit en intensiv vecka för både Zingo och jourhemmet.

Men vi får trösta oss med att han kom in i värmen, med mat i överflöd, gos och kärlek i överflöd. Att hans korta liv ca 9 veckor blev han...ändå fylldes med ömhet och kärlek och början till ett bättre liv än att få gå en plågsam död tillmötes därute någonstans alldeles ensam.

Vila i frid lilla älsklingen...

Ett stort tack till jourhemmet i Torslanda.

2009-08-16T12:03:00.004+02:00

Man blir så oerhört lycklig och rörd när man träffar så rätt. En familj tar sig an 6 st av alla de kattungar som behöver hjälp i detta stora projekt.

De har tuffa dygn då en av de minsta är så dålig i ögat att det behövdes massa nya mediciner som skall droppas varannan timme dygnet runt. De måste ställa klockan så de vaknar för att gå upp mitt inatten flertal ggr och ge droppar i ögat. Lillfisen tycker inte att det är roligt att bli väckt mitt inatten...Låt mig få sova....Hallå....så himla söt.

Plus övriga små katter som får antibiotika och ögonsalva....

Ni gör ett fantastiskt jobb för dessa katter som inte fått en bra start i sitt lilla liv.

De är så hjälpsamma och aldrig några problem fast det är arbetsamt för dem. Ni är helt fantastiska.

Jag passar även på att tacka alla våra fantastiskt bra jourhem som kämpar och hjälper oss i detta tuffa arbete.

Kram på er allihopa...:)

Vem ligger i min soffa?

2009-08-14T20:40:00.003+02:00

Men hallå eller??
Vem är det som ligger i en stor brun hög i min soffa?
Var kommer den bruna håriga högen ifrån?
Har jag gett mitt medgivande till att den håriga brun hög ska få ligga i min soffa?
Njet!!...det vet jag bestämt! Ingen har "okeyat" den brun håriga högens närvaro här med mig....jag som dock är uber-over-katten i detta hushåll.

Vart är vi på väg?
Jag fasar! Man vänder ryggen till och i ett obevakat ögonblick så hamnar en brun hårig hög i soffan. Inte nog med att jag redan har en brun lite mindre och tämligen hårigare hög att hålla reda på samt att försöka lära lite vett och etikett, som den högen för övrigt ej fattar nått av. Det är egentligen en skymf för mig som katt att de tror att jag ska kunna beblanda mig med kreti och pleti...men men...de tvåbenta i denna familjen är väl inte heller de några Einsteins direkt.
De är ju snälla och så men ja...det är ju jag som får stå för tänket, agerandet, dynamiken...ja..jag skulle nog vilja att jag är denna familjs kärna och givna medelpunkt.
Så då är det ju ej konstigt att man reagerar då det helt plötsligt finns ytterligare en brun hårig hög i hemmets vrå. Inte nog med att de nu är två brunisar...den senaste har väl dessutom sett sina bättre dar ...om jag ska uttrycka det lite fint...högen har ju knappt en tand i munnen! Dessutom så går tar han sig fram väldigt sakta och graciös är väl inte direkt ordet man tänker på när han rör sig mellan rummen.
Sen har jag ju lite svårt med allt dett tugg från mattes sida om love, love, love..bla bla bla..säger jag. JAG är ju mattes stora kärlek..det vet alla..så hallå!! ...att ropa Love efter den bruna högen...det känns lite schizofrent från hennes sida.
Men jag bidar min tid...jag ligger lågt..jag rekar läget...jag har koll på de bruna håriga högarna..I´am Mr Socks and I will be back..I will concore the world...I am the love of my matte!

See later...it´s a promise!/Socks

Jourhem sökes!

2009-08-12T13:51:00.010+02:00

En bunt kattungar som drömmar om att komma till jourhem

Vi håller för närvarande, bland annat, på med att stabilisera en TNR koloni i norra Göteborg. Ett 10 tal vuxna katter samt ett 15 tal kattungar ska tas om hand.

Den här årstiden är det inte helt lätt att jobba med nya kolonier. Ungarna springer högt och lågt och vågar livet flera gånger per timme. Mammorna diar varandras ungar så man vet inte hur gamla deras egna ungar är. De som har äldre ungar är med all sannolikhet redan dräktiga igen.

Det viktigaste just nu är att vi portionerar ut de äldsta kattungar till jourhem och börjar kastrera de vuxna katterna så att läget blir lite mer överskådligt. Resultatet av gårdagens arbete med kolonin var att 4 ungar flyttades till jourhem och 2 honor infångades för kastrering, vaccination, id-märkning, avmaskning och en hälsokontroll. Liiite lugnare blev det. Fast mycket skillnad är det egentligen inte mellan 15 och 11 kattungar som far runt. Det verkar ju som att dem är 100 st. ändå :)

Förhoppningsvis kan vi alla fall ordna jourhem till ca 6 stycken till i dagarna.

10 down, 5 to go.

Vi söker fler seriösa jourhem!

Ang sk Djurvänner....

2009-08-09T22:18:00.005+02:00

Det är ett svårt arbete med att hitta bra jourhem. Man försöker lära känna personer som anmäler sig till att hjälpa en hemlös katt. Öppnar sitt hem för att katten skall få all den hjälp den behöver. Man försöker grilla personerna i fråga så att det inte finns ett enda frågetecken.

Och hoppas att man hittat likasinnade personer som vill hjälpa till. Men ack vad jag bedrog mig.

Vi ger all info som tänkas kan så att de vet vad det innebär...ändå sitter jag här med en stor klump imagen ang ett jourhem som visade sig vara allt annat än djurvänligt.

Jag kan börja stört gråta pga jag lämnade kissen hos dem, men hur kan man veta frågar jag mig varje sekund. Intuitionen är ett bra verktyg och skall inte skjutas åt sidan.

Katten hittades mager och höggravid. Trots alla benknotor som stack ut var hon så snäll och tacksam för att hon fått mat och hjälp.

Det handlade om dagar tills hon skulle föda. Lämnade henne hos ett jourhem som blev godkänt för allt var ju toppen de hade all kärlek i världen och ville göra skillnad, som de sade. De längtade efter att ta emot henne.

Varje vecka skall de lämna rapport hur läget är osv. Hur de utvecklas osv. Veckorna gick och fick aldrig några rapporter.

Jag fick ringa varje vecka för att kolla läget...allt var jobbigt, ville inte skriva rapporter...de kände sig jagade ...osv

Tillslut svarade de inte när jag ringde....då började jag ju bli minst sagt orolig. Hade på känn att något inte stod rätt till. Men vad?

Gjorde hembesök för att jag ville kolla läget. Stämmningen hemma hos dem var iskall. Men ingen av dem yppade ett ord.

En dag hade flickan stuckit från sin kille och bara dragit och lämnat katterna...jag ringde o ringde och krävde svar vad det är som händer. Fick aldrig svar...Jag var så orolig att jag gick i taket.

Ställde killen mot väggen och krävde svar omedelbums.

Kattmamman hade börjat kissa på olika ställen i lägenheten och rev i soporna. Det tyder på stress eller något annat kan hon ha tröttnat på sina ungar? En helt normal tanke egentligen eftersom man inte visste.

Det kröp fram att flickan var sjuk och orkade inte...

Fortfarande sjuk efter en vecka....de kom inte till det inbokade vaccinationsbesöket hos veterinären.

Beställde ny tid och krävde att han skall komma med katterna eftersom det är jätteviktigt.

Han kom och den synen: han såg ut som ett ras,,,ett spöke....sluddrade och pratade väldigt osammanhängande.

Mamman var fortfarande väldigt mager och han sade att han dragit in på maten. VAAAA?????
För att hon är så glupsk och konstig. Samt att katter skall inte vara på borden. Då minsann fick jag ta det ur henne.

kände en våg av rädsla var tvungen att fråga rätt ut: Slår du katten? Den blicken och det hummande svaret kommer jag aldrig glömma. Det sade mer än 1000 ord. Det sitter som en vass kniv i mig.

Varför sambon stack var att han misshandlade henne och isolerade henne från allt o alla. Hon fick inte prata med folk om inte han var hemma osv....hon fick inte ens prata med mig. Och de var jourhem....helt galet.

Nu i efterhand kröp det fram mer att han släppt ut dem på gräsmattan lösspringandes....jag förstår inte hur han tänkte...Man får absolut inte släppa ut jourhemskatter. Han har skrivit på ett kontrakt där det står klart o tydligt hur det fungerar och de var så införstådda med allt.

Samt att varken mat eller vatten stått framme....man blir helt mållös.

Det är så mycket mer kring denna historia men kan inte nämna allt...men detta är ett sorgligt kapitel. Det som smärtar mig mest är att kissarna har bott hos dessa djurvänner med så mycket kärlek. Han ville bli av med dem fortast möjligt....men jag försökte förklara att jag kan inte trolla eftersom jag inte fått veta något om er situation förrän det kastades i ansiktet på mig.

Det kommer ta tid att komma över. Är människan verkligen så elak...

Fortfarande frågar jag mig Varför anmälde de sig som jourhem...VARFÖR???

Hon är värd så mycket mer och alla hennes fem underbara barn. Är så lycklig att vettiga personer har tagit sig an familjen. Som jag ser det har hon blivit sviken två gånger och hoppas att hon aldrig kommer bli det igen lilla stumpan. Så vacker och snäll.

Ibland är det hårt och svårt och får den ena smällen efter den andra. Men meningen är väl ändå att man ska känna empati för en annan individ och självklart hjälpa till. Men det är inte självklart hos alla.

Hoppas han en dag får vad han förtjänar. Och får hålla mina tummar hårt och önska att han aldrig skaffar egna djur.

Grattis Stockholms Katthem!

2009-08-04T16:35:00.007+02:00

Stockholms Katthem har fått ärva hela 3 miljoner kronor av en kattkär kvinna som gick bort för två år sedan. Vi är otroligt glada att just Stockholms Katthem, som gör ett sånt otroligt fint och viktigt arbete med skygga och förvildade katter, får ta emot dessa pengar.

Grattis!!!
Styrelsen för Göteborgs Katthjälp

Vi får helst stanna hemma med en sjuk katt...

2009-07-26T13:31:00.011+02:00

En av våra jourhemskatter mådde inte så bra de sista dagarna, nyser, hostar, sväljer lite väl ofta. Katten verkade må sämre idag och jourhusse skulle boka en tid hos en av våra djursjukhus i Göteborg. Kanske han är snuvig eller har det fastnatt ett grässtrå e.d. i luftröret?

Till min stora förvåning ville veterinären, som även äger stället, helst att vi inte skulle komma med katten, i fall det skulle vara kattsnuva! Det var nått nytt för mig, sjuka katter får inte komma till djursjukhuset!

Har han tänkt på att väldigt många katter är bärare på herpesvirus, som är den största orsaken till kattsnuva, utan att de visar symtom? Katter som är bärare på herpesviruset börjar utsöndra viruset vid stress och ett veterinärbesök är ett utmärkt tillfälle till att bli stressad!

Hoppas verkligen inte att den riktiga anledningen är att katten är en katthemskatt. Det skulle inte vara första gången att detta djursjukhus nobbar hittekatter.

För Väsa...

2009-07-24T21:28:00.009+02:00

Hej!
Jag heter Anneli och är sambo med Calle och fyra underbara katter.

Så här börjar vår historia:

En stormig höstdag.
Calle jobbade, jag var hemma i hans lägenhet. Calle fick höra på sitt dåvarande jobb, att arbetskamraterna sett en liten kisse alldeles ensam i ett litet skjul mitt i stormen. Han ringde till mig och meddelade att han skulle hämta kissen och ta med den hem.

Kissen, som visade sig vara en liten hona, verkade tam men hon var väldigt mager och medtagen. Calles katt Sammet var nyfiken på den lilla kissen och smög efter henne och sniffade på hennes svans. Nykomlingen var dock inte lika sugen på att umgås, så hon fräste ifrån och fick därefter heta Väsa.
Vi kollade på internet efter ett katthem som skulle kunna tänkas hjälpa oss. Alla hade fullt, vilket vi i dagsläget vet att så är det tyvärr alltid. Vi ombads att ta hand om henne själva.

Väsa fick en egen liten plats i sängen, i en kattkorg, vilken hon somnade stående i. Jag tvättade ögonen och öronen på henne och plockade fästing efter fästing efter fästing på hennes tunna kropp, de verkade aldrig ta slut..
Väsa spann hela tiden och var verkligen glad över att få uppmärksamhet, men var väldigt trött. Hon sov nästan hela tiden, förutom när hon åt. Veterinären rådde oss att ge henne små mål mat eftersom hennes kropp inte var van vid mat..
Ute ven stormen för fullt och slog mot fönstrena, vid flertalet tillfällen lät det som att fönstrena skulle krossas av kastvindarna. Väsa hade inte klarat sig länge till, ensam där ute.

Dagarna gick. Väsa blev lite piggare och verkade må bättre. Hon tittade på oss och spann. Hon förstod att vi ville hjälpa henne.
Alting verkade gå bra men så plötsligt rasade allt. En dag låg Väsa i kattlådan och skrek. Hon kunde inte resa sig upp. Calle åkte med Väsa till veterinären, där hon undersöktes. Snart kom veterinären med det värsta tänkbara beskedet. Hon kunde inte hjälpa Väsa.

Utomhus ven stormen för fullt. Inomhus somnade Väsa in i Calles armar.

Väsa lämnade oss med krossade hjärtan, men hon lärde oss att varje människa kan göra så mycket större skillnad än vad vi tror. Vi kunde inte rädda Väsa, men det finns så många fler där ute som behöver hjälp. Inget lyckligt slut denna gång men det kan det bli för många andra katter.

Så, gör en insats du också!

För Väsa och för alla de andra.

En dag som inte är som alla andra...

2009-07-24T18:14:00.004+02:00

Jag heter Annelie och jag gick med i Göteborgs katthjälp då jag stötte på en hemlöskatt. Jag flyttade till Partille och fick reda på att en svart kisse hade varit hemlös i över 7 år...Jag var som de flesta är lite förvirrad...man ville ju hjälpa katten...förstog ju att den kan ju inte gå så här...såg dagligen grannar som sparkade på den...schasade iväg den...klappade i händerna i tron på att bli av med kattjäveln som går på MIN tomt.

Då funderade jag på VAD GÖR MAN? Jag måste hjälpa katten då grannar inte förstod dess lidande...den kom ju till dem för att få hjälp...eller mat.

Jag började mata katten för att försöka få den att komma tillbaka till mig och försöka bli kompis och visa att jag inte är farlig. Så snäll o rar....liten kisse...som gick ensam och rädd...speciellt när det blåste var det jättejobbigt. Jag kände att bara mata kissen går ju inte. Finns det något man kan göra eller skall den bara lämnas åt sitt öde?

Jag gogglade på nätet efter olika katthjälps hem...av 5 st svarade Göteborgskatthjälp och en till... Den andra som ringde frågade vilken färg det var på katten..jag sade svart...Nä då kan vi inte hjälpa till eftersom ingen vill ha svarta katter....öhh ...hallå eller...då gick jag i taket och skällde ut idioten. Då skall man inte jobba på katthem om man går efter färg...helt galet.

Då jag aldrig stött på en hemlös katt förut tog jag omedelbart åt mig all info jag fick av Göteborgs katthjälp. De får ju dagligen in hur många anmälningar som helst och han sattes upp på kölistan. Jag gjorde som de sade att bygga ett skydd åt honom och fixa matningen där så han hade det bra tillsvidare. Jag fick även låna fälla. Det var spännande att rigga fällan och vänta på fångsten. Jag blev så lycklig när han gick in i fällan Då..just då i det ögonblicket kände jag att nu kan det bara bli bättre för han...även om han inte förstod det just då... och han fick bo i min kattgård som jag har till mina egna katter. Så efter 4 dagar var det dags att komma till veterinären för att bli kastrerad, vaccinerad och öronmärkt. Då hade han lugnat ner sig så pass att han var lite mindre fräsigare än vid infångningen. :D

Under dessa dagar i kattgården gick jag dagligen till honom och försiktigt pratade med honom och bara lät honom höra min röst. Gav han fjäsk mat typ tonfisk osv...för att han skulle gilla mig lättare...:D

Som tur var gick det ganska fort för föreningen att få en ledig plats på katthemmet där han fick träffa andra katt kompisar och börja lära sig ett nytt liv.

Nu bor han hos en tjej och han älskar gos...sängen är mjuk och gosig. Och han vägrar att gå ut. Jag förstår honom så väl. Han minns hur svårt det var.

Då bestämde jag mig för att ge tillbaka...eftersom föreningen ställt upp så vansinningt bra. Ger man hjälp så får man hjälp även om föreningen inte kan hjälpa precis i anmälningstillfället. Och även om man jobbar heltid så kan man hjälpa till ibland bättre man gör något än inget alls. Tycker jag.

Det finns hur många historier som helst men detta var min första hittekatt och jag är evigt tacksam att det finns katthem och att människor donerar pengar för att kunna hjälpa en individ som betraktas lägre än sopor i dagens samhälle.

Så istället för att sitta hemma och vara förbannad över all djurplågeri...osv bestämde jag mig för att dra mitt strå till stacken. Även om man inte kan göra allt så kan man bidra lite. Och nu önskar jag att jag vinner på lotto så jag kan säga upp mig på mitt arbete och lägga all tid på de hemlösa katterna. Men drömma går ju...

Välkommen till Göteborgs Katthjälps blogg!

2009-07-24T13:08:00.003+02:00

Tanken är att vi som är aktiva inom föreningen ska skriva här ett par gånger i veckan och berätta vad vi har varit med om, vad som har berört oss, vad som har gjort oss glada, lyckliga, ledsna eller förbannade i vårt arbete med och för de hemlösa katterna i Sverige.