måndag 31 maj 2010

De växer så det knakar!


Nu är det full rulle hemma. Wolmar, Wanja och Wilja har hunnit bli 6 veckor gamla och då även insett att världen går att utforska även på höjden. Med detta kommer naturligtvis mycket klättrande upp längs benen på oss tvåbenta.
Allting är väldigt spännande att upptäcka och allt går att leka med!

onsdag 26 maj 2010

Ljusen i träden


På väldigt kort tid har vi som förening förlorat tre av våra katter. Alla tre katterna insjuknade akut och det visade sig att de alla hade olika sjukdomar men gemensamt för dem var att det var dödlig utgång.

För oss i föreningen är det så oerhört ledsamt då vår intention och förhoppning ju är att när dessa hemlösa och ibland oönskade katter väl fångats in, så ska det för dem vända och de ska nu få det härliga kattliv som de förtjänar. Det tidigare livet med en ständig jakt på mat och värme är ju för dem nu historia De skulle nu får massor allt, av kärlek, mat, värme, omsorg...allt det som de tidigare saknat.

Att de då drabbas av obotliga sjukdomar är ju så oerhört olyckligt. Som volontär och aktiv i föreningen så blir jag inte bara ledsen utan oxå arg. Arg för att livet ibland är så fruktansvärt orättvist och det är inget man kan göra åt det. Hur mycket man än vill ändra på det som händer och sker så går det inte. En känsla av maktlöshet och frustration blandas med sorg och tårar.

Vi försöker trösta oss med att just dessa tre katter åtminstone fick en sista bra tid i sitt liv men även det känns emellanåt banalt då man önskat dem så mycket mer.

Hemma hos oss så har vi ett träd med ljuslyktor. Dessa ljuslyktor tänds och representerar de djur som ej längre finns med runt omkring med oss men de finns alltid i våra tankar.
Igår tändes ett extra ljus för vår lilla katt-tjej Idun som tillsammans med Billieboy, Valdemar och alla de andra lyste och värmde upp den kalla vårkvällen.
/Efvis



Share

fredag 21 maj 2010

Så fint att bilden får tala...


Cassio o Stella fångades in den 5 Mars. De bodde i en grotta i östra Göteborg...Vi fångade in tillsammans med Djurens Samarittjänst 7 st kissar...

Det går sakta men säkert och de gör stora framsteg och med rätt hjälp och stöd. Och med hjälp av jourhemmets egna katt Ernst...som omsorgsfullt putsar Stella....blir jag bara så varm om hjärtat...

Jag är så glad att människor ställer upp som jourhem och har det stora hjärtat att hjälpa skyggisarna till att bli harmoniska och fulla av livsglädje...och att dessa två har en trygg framtid med mycket glädje och bus...

Och det bästa är att de slipper gå hungriga och de har försökt äta vad de kom åt i vintras...frusen mat...deras tänder är inte så hela...med inflammationer osv...Cassio fick dra en tand som var lös...de hade svårt att äta i början men nu har både maten och bajset stabiliserat sig..och magen kommit igång....och de mår bättre o bättre....en bild säger mer än tusen ord...:D


Share

lördag 15 maj 2010

Miljöpartiet: Hemlösa katter är inte statens ansvar


Varför är partistyrelsen till exempel emot de statliga katthemmen?
- Brinner man för katter som inte har nånstans att bo så är det klart att man gärna skulle vilja se staten bidra till att man kan starta fler katthem. Det är en väldigt behjärtansvärd tanke, men sen är det i vårt tycke inte statens uppgift att sköta det, säger Maria Wetterstrand.

Märkligt påstående från MP:s Wetterstrand att omhändertagande och ”förvaring” av djur inte är statens ansvar. För det första är det polismyndigheten och länsstyrelserna (både statliga inställningar) som bl. a enligt djurskyddslagen har ansvaret för omhändertagande av djur som utsätts för onödigt lidande. Enligt förarbetena och Djurskyddslagen är redan det faktum att ett djur har kommit ur ägarens besittning eller är uppenbarligen hemlös tillräckligt för att ett omhändertagande och förvaring av djuret ska ske. Det ÄR alltså statens ansvar att ta hand om hemlösa katter.

Vidare så har Sverige undertecknat Europarådets konvention om Sällskapsdjur, och enligt denna konvention är länderna – om de finner att antalet herrelösa djur utgör ett problem - skyldiga att ta de lagmässiga och administrativa åtgärder som är nödvändiga för att minska deras antal utan att orsaka dem onödig smärta, lidande och stress. Dessutom har EU parlamentet uppmanat medlemsländerna att anta en plan för omhändertagande av herrelösa djur med offentliga medel för att motarbeta förekomsten av kringdrivande och hemlösa hundar och katter.

Märkligt nog driver Sverige, som ju enligt de flesta politiker har ”världens bästa djurskyddslag”, i motsats till många andra Europeiska länder, inte ett enda statligt, eller med statliga medel drivet, djurhem.

Tydligen är även MP av den åsikten att man genom att åka snålskjuts på ideella krafter och genom att helt förlita sig på deras engagemang ska "säkerställa" djurskyddet i Sverige.

SUCK!

Share

torsdag 13 maj 2010

Wanjas tur!


Efter att Embla fött gråvite Wolmar och gråtigrerade Wilja, bestämde hon sig för att även ploppa ut en liten tabbykopia på sig själv, en liten Wanja.
Här spanar Wanja trött in i kameran, en aning blyg men samtidigt väldigt nyfiken på vad världen har att erbjuda henne.

Torrfoder börjar bli intressant för dem alla tre, dock enbart att nosa på. Det här med att äta har Wanja och syskonen ännu inte kommit underfund med. Nog räcker det bra att sutta på mamma Embla än så länge! Ett och annat nos-dopp i vattenskålen har de vågat sig på också, men vad den ska vara bra till ställer de sig fortfarande frågande till. Det är inte riktigt dags att börja äta själv än, vi tar en dag i taget.. :)

Share

tisdag 11 maj 2010

Wolmar på vingliga ben


Här kommer första hälsningen från Wolmar. Han är den förstfödde i Emblas kull, killen med böjd svans.

På vingliga ben upptäcker han nu den spännande världen utanför mammas trygga bo. Mamma Embla blir lätt orolig och hämtar kvickt tillbaka sin minsting när hon tycker att han vinglar iväg för långt bort i rummet.

måndag 10 maj 2010

Skatten



Skatten, den otursdrabbade killen ni kunnat följa här i bloggen, frisknar till för fullt i jourhemmet. Han har veterinärtid i slutet av veckan för kontroll av astman och kortisonmedicineringen.

Jourhemmet skriver:
"Det är verkligen en helt annan katt än för bara några veckor sedan, han leker och busar som en katt skall göra. Medicineringen går hur bra som helst och han visar inga tecken på besvär med andningen likaså med kisseriet. Skatten har också börjat gilla blötmat men är kräsen med vad det är för något, men vi har hittat en som han älskar. Skatten har nu även hoppat upp på fönsterbrädan som sitter högt upp, utan några som helst hinder."

Vi kan inte tänka oss annat än att adoptanterna kommer stå på kö för denna fine herre, den dagen det blir dags att lägga ut honom på hemsidan!

söndag 9 maj 2010

Hej, från Wilja


Här kommer en bild på en kvällspigg Wilja, 3 veckor gammal, som ögonblicket efter bilden togs, gjorde ett tappert försök att klättra på stolens underdel. Nog har hon en stark vilja alltid!

Tillsammans med sina syskon Wanja och Wolmar söker hon nytt hem om 9 veckor.
Mamma Embla hittades högdräktig och söker även hon nytt hem inom kort.

fredag 7 maj 2010

Matchmaking


Gråa Koala och svarte Torkel har funnit varandra hos Katthjälpen. Torkel kommer från ett stall där döden lurade bakom hörnet och Koala fångades in på en sopstation i grevens tid även hon. Hur hon hamnat där vet vi ej men troligtvis med någon av sopbilarna. Dessa två kissar söker nu ett jourhem eller ett permanthem tillsammans.

Torkel axlar rollen som storebror och är den mer tänkade av dessa två. Han är inte den som förhastar sig utan vill gärna se på vad som pågår och sker innan han ger sig in i något. Han är för övrigt även väldigt ordningsam då han alltid kollar att inget torrfoder ligger kvar på matbänken efter att katterna blivit utfodrade. Han ser det som sin plikt att även kolla alla matskålar och öppna ytor så att inga torrfoderkulor ligger och skräpar där heller. Om det så gör så offrar sig Torkel och äter upp dem. Han har en underbart mjuk päls och blir gärna klappad på huvudet och under hakan, när det passar honom vill säga. Han är dock lite reserverad mot allt nytt och det kan därför vara på sin plats att låta han få närma sig i sin takt, fundersam som han är.

Koala är den lilla tjejen som har så mycket spring i benen att det bär av åt alla håll och kanter, högt och lågt. Det är lek som gäller för hela slanten, bollar, tunnlar, små möss, allt roligt att härja med och det hela tiden bara. Det är bara ibland hon hinner med lite mat och så sova med Torkel i tygpåsen eller i igloon, sen lek igen. Koala är oerhört nyfiken och går gärna efter och tittar på vad man gör, hon vill dock ej att man tar i henne eller närmar sig henne då hon är i farten. Liggandes på sin mysställen så är hon jätte-nöjd med att bli klappad och kelad med och då t.o.m spinner och blundar tills hon kommer på att hon måste leka igen.
Så jourhem eller permanent hem..hör av er till oss.

En jättelyckad kombination har det blivit för dessa två katter som mot alla tidigare odds nu har ett härligt och långt liv framför sig.

söndag 2 maj 2010

Ledsamt...

Det är med stor sorg i hjärtat som vi fredags begravde en av våra adopterade katt-killar. Valdemar som vi tidigare berättat om i vår blogg blev i tisdags kväll akut sjuk och hans husse och matte tog honom till ett djursjukhus. Där konstaterades det att Valdemar hade ett så pass gravt hjärtfel och trots massiva insatser och medicin så gick ej hans liv att rädda. En oerhörd chock för alla inblandade i föreningen men naturligtvis mest för Valdemars husse och matte.

Valdemar hann ju inte bo med Hans, Frida och katten Xerox så länge som det var tänkt. Vi var ju alla så oerhört glada då den f.d hemlösa Valdemar skulle få flytta till sitt egna hem. Han skulle nu få allt det han förtjänade och allt det vi önskade honom i form av husse och matte samt katt-sällskap. Kärlek och omsorg i massor. Mat, kel och gos, allt det där som livsnjutaren Valdemar verkligen älskade. Men så blev det nu tyvärr inte, istället insjuknade han och somnade in. Att han nu inte får det där långa katt-livet som älskad familjemedlem är ju inget han vet om men alla vi som verkligen glade oss å hans vägnar känner oss nu så ledsna. Det känns för Valdemars skull så orättvist då han gick ute som hemlös i många år och kämpade för sin överlevand och när han sen fick sin andra chans till ett bra liv så varade den en så kort tid. En tröst idag är ju dock att även om denna sista tiden blev kort så fick han i alla fall den.
Valdemar var en speciell katt-kille, han charmade alla med sin softa stil och han saknas nu av väldigt många. En skyggis som blev en bli en riktig knäkatt och soffliggare.

Som matte Frida och husse Hans sa: "-Med Valdemar var det kärlek redan första gången vi träffade honom."